Onsdag - Earth hour?
Nu på lördag är det ju dags för årets manifestation för klimatet: Earth hour - om någon missat vad det är så släcker man ljuset mellan 20.30 och 21.30 runt om i världen för att spara på energi.
Jag satt och pratade med mamma i telefon om hur konstigt det är att det ska vara en så stor grej att släcka ljuset en timme en gång om året. Wow liksom.. En gång i veckan hade väl kanske visat på ett visst engagemang, men en gång om året känns ju bara löjligt.
Så igår läste jag en kolumn i SvD (Lars Berge - En timme för vårt dåliga samvete) som jag tyckte uttryckte ungefär vad jag menade, som jag måste ta med en liten bit av:
...
När jag läst detta gapskrattade jag och var tvungen att läsa det för Björn och så skrattade vi lite till. Fast man egentligen kanske skulle gråta eller något liknande. För det är ju bara så löjligt.
Slutet av kolumnen hör väl också till:
...
När vi släcker lamporna på lördag tror vi att vi är en del av den stora berättelsen om hur vi räddar planeten. Vad som i själva verket utspelar sig är att en värld fylld av narcissister försöker hitta en ursäkt för att kunna fortsätta leva precis som förut. Släcker du?
(Läs gärna hela, det står intressanta saker i den, även om den egentligen är lite annorlunda riktad än var mitt intresse ligger.)
Jag tycker verkligen att det är bra att man gör något åt saken - det är inte det jag kritiserar - och jag förstår att människan har svårt att göra någon större förändring direkt och att man därför måste ta det i små steg. Men ärligt talat, vad kommer vi kunna åstadkomma med den där fjuttiga timmen? Vi har startat en kedja av reaktioner här på jorden som jag personligen har svårt att se något stopp på, vad vi än gör. Även om vi skulle försöka återställa alla naturresurser vi tagit och sedan leva så ursprungligt och naturnära som möjligt så tror jag inte att vi kommer att kunna ändra något nu. Det kommer att leda till något. Det känns väldigt ledsamt att tänka att vi människor missbrukar och förstör den enda platsen i universum som vi kan leva på. För faktiskt, trots alla stora hollywoodfilmer om rymden och stora skepp man kan bo i tills man hittar en ny planet, så är det inte mer än detta vi har. ..Okej, jag kanske inte kommer att påverkas till så väldigt stor del av detta (jag är medveten om att jag kan ha fel här) men mina barn kanske kommer det och till ännu större chans, mina barnbarn.
MEN, jag tror att man kan mildra effekten om vi gör förändringar.
De förändringarna bör dock vara lite mer omfattande än att släcka ljuset en timme om året.
Jag satt och pratade med mamma i telefon om hur konstigt det är att det ska vara en så stor grej att släcka ljuset en timme en gång om året. Wow liksom.. En gång i veckan hade väl kanske visat på ett visst engagemang, men en gång om året känns ju bara löjligt.
Så igår läste jag en kolumn i SvD (Lars Berge - En timme för vårt dåliga samvete) som jag tyckte uttryckte ungefär vad jag menade, som jag måste ta med en liten bit av:
Sist jag kollade såg det inte särskilt bra ut för jorden. Under de senaste 30 åren har vi förbrukat en tredjedel av planetens naturresurser. Vi har skövlat 80 procent av den skog som en gång växte här. Världshaven ligger utfiskade och fyllda av skräp. Det livsnödvändiga dricksvattnet har blivit en akut bristvara. Vi har pumpat upp och förbränt större delen av all olja som funnits lagrad i jordens inre sedan miljoner år, vilket fyllt atmosfären med växthusgaser. På jordytan rasar bränder, cykloner, översvämningar och tropiska oväder till följd av den globala uppvärmningen. Forskare talar om att vi närmar oss en kollaps bland flera av planetens livsuppehållande system, en naturens syntax error.
Så vad är planen? Jo, att släcka ljuset i en timme....
När jag läst detta gapskrattade jag och var tvungen att läsa det för Björn och så skrattade vi lite till. Fast man egentligen kanske skulle gråta eller något liknande. För det är ju bara så löjligt.
Slutet av kolumnen hör väl också till:
...
När vi släcker lamporna på lördag tror vi att vi är en del av den stora berättelsen om hur vi räddar planeten. Vad som i själva verket utspelar sig är att en värld fylld av narcissister försöker hitta en ursäkt för att kunna fortsätta leva precis som förut. Släcker du?
(Läs gärna hela, det står intressanta saker i den, även om den egentligen är lite annorlunda riktad än var mitt intresse ligger.)
Jag tycker verkligen att det är bra att man gör något åt saken - det är inte det jag kritiserar - och jag förstår att människan har svårt att göra någon större förändring direkt och att man därför måste ta det i små steg. Men ärligt talat, vad kommer vi kunna åstadkomma med den där fjuttiga timmen? Vi har startat en kedja av reaktioner här på jorden som jag personligen har svårt att se något stopp på, vad vi än gör. Även om vi skulle försöka återställa alla naturresurser vi tagit och sedan leva så ursprungligt och naturnära som möjligt så tror jag inte att vi kommer att kunna ändra något nu. Det kommer att leda till något. Det känns väldigt ledsamt att tänka att vi människor missbrukar och förstör den enda platsen i universum som vi kan leva på. För faktiskt, trots alla stora hollywoodfilmer om rymden och stora skepp man kan bo i tills man hittar en ny planet, så är det inte mer än detta vi har. ..Okej, jag kanske inte kommer att påverkas till så väldigt stor del av detta (jag är medveten om att jag kan ha fel här) men mina barn kanske kommer det och till ännu större chans, mina barnbarn.
MEN, jag tror att man kan mildra effekten om vi gör förändringar.
De förändringarna bör dock vara lite mer omfattande än att släcka ljuset en timme om året.
Kommentarer
Trackback
