Heart-Shaped Glasses

Vad tråkigt det är när Björn inte är här! Det är ju bra att jag får koncentrera mig helt på det jag måste göra, men ändå. Det värsta är nog att laga mat. Till sig själv bara. För mig blir det nästan aldrig att jag lyckas göra något ordentligt om jag är själv iaf.
Jaja, nog med klagomuren. Jag har haft bra med tid för att fixa med lite ändringar i projektarbetet och också skrivit klart en uppgift. Imorrn måste jag göra klart en simuleringslab om alleler vi gjorde på evolutionen. Man simulerar inavel och dominanta och recessiva alleler och så vidare och ser hur de ändrar sig i en population. Japp, det är så svårt som det låter. Eller mest krångligt. Men ja, livet på jorden är ju uppbyggt av DNA och RNA och ska man läsa biologi så måste man väl lära detta också.
Städat har jag gjort och försökt tagit promenader med Leia, men hon är ju nästan helt omöjlig. Det är som att gå ut och gå med en kantig studsboll som väger 32 kg. Och har muskler. Och en hjärna. Som samverkar och drar åt ett håll. Ja, helt enkelt som att gå ut med en busig och snart löpande (tror jag) ungtik. Hon ser spöken, blir rädd för typ allt, markerar ofta (en gång ställde hon sig mot ett träd som en hanhund!) och har smakat på hundkiss någon gång. Gaah. Kan det bara sätta igång så att vi slipper detta? Å andra sidan vet jag inte om hon varit så gosig och mysig inomhus någon gång sen hon var bara några månader. Pluttan min.

Nu sitter jag och tittar på en bättre film; From Dusk til Dawn. Det var lääänge sen man såg den första gången och har sett den måånga gånger efter det. Har Tarantino någonsin misslyckats? Har inte sett en dålig film han gjort alltså.. Har någon annan gjort det så säg till! ..älskar det komiska som ligger i bakgrunden hela tiden.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0