Weronika

Jag har känt mig så väldigt stressad de senaste dagarna då jag trott och tänkt att jag borde ha kommit länge i mitt exjobb. En projektplan ska skrivas, och bakgrunden i den ska baseras på tidigare vetenskapliga resultat inom området - och som därför ska leda fram till en hypotes jag har på det jag undersöker, och frågeställningar. MEN efter mötet med mina handledare idag känns det bättre. Planen kan jag jobba på med under tiden nu närmast, och den behöver inte baseras på ALLT som skrivits som jag var rädd för, och det tar ju tid att söka fram en massa vetenskapliga rapporter ändå så. Jaja, jag har hela tiden haft känslan av att exjobbsskrivandet kommer att vara en enda lång panik i tio veckor, men så är nog inte fallet ändå. Man får visst andas lite också. Skönt.

Imorse gick jag i alla fall upp väldigt tidigt (efter en hel natts drömmar om ordningar hos insekter som har larvstadium som är vattenlevande - underbart!) och drog med mig Leia på ett spår och en långpromenad. Det var hur härligt som helst, jag tror inte jag har varit ute i skogen före 8 på väldigt länge. Underbara skogsdofter och frisk, kylig luft och massor med sjungande och födoletande fåglar - så aktiva är de absolut inte på dagen. Jag tror att jag måste vrida tillbaka dygnet lite så att jag får några såna skogsturer i veckan i alla fall. Rekommenderas till er som orkar ;) - Spåret gick sådär. Hon hittade leksaken, men tog några rundor hit och dit innan dess. När jag la spåret skrämde jag dock iväg ett par rådjur, så jag chansar på att de hade traskat runt lite.. Hon hittade på spåret direkt hela tiden, så det dåliga i detta var just att hon inte koncentrerade sig på min doft hela tiden. JAJA.

Jag fick se mina första - lite morgonsömniga - vitsippor och lite senare maskrosor också. Glad! Kanske de funnits ett tag, jag vet inte? Hur som helst är våren här, i alla fall i Karlstad, träden har stora gröna knoppar och gräset har också börjat bli grönt. Äntligen börjar det grönska.