Lchf: fler tankar och faktum
Det blir ett väldig tjat om lchf:n här nu. Men jag är väldigt inne på det nu såhär i starten (6:e veckan, även om skärtorsdag-påskdagen gick nästan helt i sockrets tecken - det var ingen höjdare), och jag är fascinerad av det också. Plus att jag ju förmodligen fortsätter med detta helt, jag ser det inte som en tillfällig diet, utan en ändring av mina permanenta kostvanor och kanske lite också levnadsvanor..
De flesta nuförtiden vet nog att jojobantning, där man bantar med nåt pulversoppaskräp eller nåt sånt skit (ja, det är SKIT) och sedan tillåter sig att äta som en "gris" (under julen, sommaren/semestern eller vaddetnuär) under en tid, inte fungerar och framförallt inte är bra! En del verkar tycka att lchf också ska vara någon sån där period-diet där man snabbt går ner och sedan kan äta kakorna, godiset mm. Men faktum är att det inte stämmer. Visst kan en mycket överviktig person gå ner snabbt med lchf, men det handlar då inte om lchf i sig, utan om förändringen som man utsätter kroppen för. Lchf gör att man lägger sig på en nivå där kroppen mår bra och får i sig lagom mycket, hela tiden. Så ligger det till just för att det är svårt att äta för mycket i lchf, trots att man ändå alltid äter sig mätt, och alltid håller sig mätt. Man vill inte äta för mycket av fett och protein - man blir mätt både fysiskt och psykiskt.
MEN: nu gör ju jag det som jag egentligen menar att lchf inte är - nämligen blandar ihop lchf och diet i samma sammanhang. För det är det inte. Lchf (eller vad man nu vill kalla det) anser jag är ett naturligt sätt att äta, där man minskar på kolhydrater, och utesluter giftet: socker. För ja, socker är ett gift, precis som exempelvis alkohol. På vetenskapens värld igår meddelade de om nästa veckas program som ska handla om just socker och bland annat om hur det är socker som "matar" cancertumörer (ja, obehagligt, men cancertumörer lever på socker, vilket jag för länge sen läste i Björn Ferrys lchfbok, men hade svårt att tro på helt) och det hoppas jag att så många som möjigt ser! Vetenskapens värld klockan 20.00, måndag alltså. En annan sak som jag tänkt på, eftersom är rätt insatt i pga. min "åkomma" jag drabbades av i höstas, är detta med den väldigt stora ökningen av mag- och tarmsjukdomar som sker. Som jag läst så ökade dessa sjukdomar kraftigt i västvärlden efter andra världskriget.. vilket var samtidigt ungefär som vi i stort ökade vårt sockerintag. En slump? Kanske. Kanske var det också andra saker som ökade då (industrier, miljöfarliga ämnen mm.). Men faktum är att man inte vet orsaken till tarmsjukdomen Crohns exempelvis ännu. Man vet vad det är som händer i kroppen, men inte varför. Och kopplingar kan ju göras till tarmsjukdomar och tarmcancer exempelvis.. och ja, ni förstår min tankegång. Men vad vet jag? En sak är säker och det är att, som jag sagt förut; en sånt högt kolhydratintag som vi har nu är inte "normalt" för vår art, och absolut inte en sånt sockerintag som vi har. Det finns dock mycket att tycka och fundera på i den här frågan - det skulle vara jättekul om någon hade något att säga, vad som helst! :)
Bakningen som jag skrev i förra inlägget tar vi en annan gång. Nu blir det en promenad med hunden i det härliga vädret!
De flesta nuförtiden vet nog att jojobantning, där man bantar med nåt pulversoppaskräp eller nåt sånt skit (ja, det är SKIT) och sedan tillåter sig att äta som en "gris" (under julen, sommaren/semestern eller vaddetnuär) under en tid, inte fungerar och framförallt inte är bra! En del verkar tycka att lchf också ska vara någon sån där period-diet där man snabbt går ner och sedan kan äta kakorna, godiset mm. Men faktum är att det inte stämmer. Visst kan en mycket överviktig person gå ner snabbt med lchf, men det handlar då inte om lchf i sig, utan om förändringen som man utsätter kroppen för. Lchf gör att man lägger sig på en nivå där kroppen mår bra och får i sig lagom mycket, hela tiden. Så ligger det till just för att det är svårt att äta för mycket i lchf, trots att man ändå alltid äter sig mätt, och alltid håller sig mätt. Man vill inte äta för mycket av fett och protein - man blir mätt både fysiskt och psykiskt.
MEN: nu gör ju jag det som jag egentligen menar att lchf inte är - nämligen blandar ihop lchf och diet i samma sammanhang. För det är det inte. Lchf (eller vad man nu vill kalla det) anser jag är ett naturligt sätt att äta, där man minskar på kolhydrater, och utesluter giftet: socker. För ja, socker är ett gift, precis som exempelvis alkohol. På vetenskapens värld igår meddelade de om nästa veckas program som ska handla om just socker och bland annat om hur det är socker som "matar" cancertumörer (ja, obehagligt, men cancertumörer lever på socker, vilket jag för länge sen läste i Björn Ferrys lchfbok, men hade svårt att tro på helt) och det hoppas jag att så många som möjigt ser! Vetenskapens värld klockan 20.00, måndag alltså. En annan sak som jag tänkt på, eftersom är rätt insatt i pga. min "åkomma" jag drabbades av i höstas, är detta med den väldigt stora ökningen av mag- och tarmsjukdomar som sker. Som jag läst så ökade dessa sjukdomar kraftigt i västvärlden efter andra världskriget.. vilket var samtidigt ungefär som vi i stort ökade vårt sockerintag. En slump? Kanske. Kanske var det också andra saker som ökade då (industrier, miljöfarliga ämnen mm.). Men faktum är att man inte vet orsaken till tarmsjukdomen Crohns exempelvis ännu. Man vet vad det är som händer i kroppen, men inte varför. Och kopplingar kan ju göras till tarmsjukdomar och tarmcancer exempelvis.. och ja, ni förstår min tankegång. Men vad vet jag? En sak är säker och det är att, som jag sagt förut; en sånt högt kolhydratintag som vi har nu är inte "normalt" för vår art, och absolut inte en sånt sockerintag som vi har. Det finns dock mycket att tycka och fundera på i den här frågan - det skulle vara jättekul om någon hade något att säga, vad som helst! :)
Bakningen som jag skrev i förra inlägget tar vi en annan gång. Nu blir det en promenad med hunden i det härliga vädret!
Kommentarer
Trackback
