Weronika

Goder afton! Nu var det inte igår eller i förrgår jag skrev här. Tänkte prova komma igång litegranna igen och se om jag fortsätter - det känns så onödigt om jag aldrig uppdaterar längre ju. Har haft en del fint för mig under sommaren ju, och har en hel del bilder som jag vill visa här - men det får bli senare, för nu vill jag skriva om löpning helt och hållet.

 

Just nu sitter jag och avnjuuter en GOD kokosgröt som jag rörde ihop nyss. Fiberhavreflingor kokas som vanligt till gröt, fast med kokosflingor i. När det är klart blandas ca ½ dl uppvärmd vispgrädde ner och sedan serveras hela härligheten tillsamans med Werras egengjorda äppelmos med vaniljstång, plus valnötter och röd mjölk. Gott äre!

- Jag var nämligen ute och joggade nyss. Ca 15 km, fast då gick jag första, i lugnt tempo; ungefär 60 min-tempo - så påfyllning behövs. Trodde att mitt knä skulle ge upp flera gånger, men strechade lite snabbt varje gång och tvingade mig att hålla mig i det lugna tempot (jag har en tendens att speeda på när jag blir stressad, som t ex pga knät), och då gick det! Tror att Björns mamma räddade mig med det stora glas vatten jag fick när jag var där också faktiskt. Hurra för denna runda! Ska fortsätta hålla i ungefär denna distans på långrundorna nu, då jag vill försöka få milen att kännas "kort" typ..

 

I helgen var jag, syrran och Björn in till Stockholm och sprang Midnattsloppet också! Vi plus bror våran var löpgänget som körde och så fick brors Anna vara väskbärare och så. Det var riktigt kul, roligare än förra året. Jag hade ju en uppsatt måltid på ca 50 min, men den nådde jag inte. 54.37 blev min tid - ca 3 min snabbare än förra året.. Tråkigt, speciellt när det främst berodde på yttre faktorer, som att det var otroligt trångt - de hade 6000 fler deltagare detta år, dvs 30 000 totalt. Valet låg mellan att ligga bakom folk i lugnare tempo eller sicksacka och på det viset förlora mycket energi. Jag körde på det säkrare och lugnare valet alldeles för länge.. Sen gjorde vädret (otroligt kvavt) att jag förlorade massa vätska och blev väldigt seg och illamående. Andra hade också mått riktigt illa och haft problem med att det var trångt, så jag var inte så kinkig som jag trodde att jag varit.. Men jag kunde i alla fall slappna av mer detta år och njuta lite av underhållningen längs vägen och löpningen i sig. Och nästa år ska jag MINST ner under 50.

 

 

 

Svettiga inväntar vi syster som startade senare..

 

 

Alla färdigsprungna och tillförda ny energi i form av banan och en reztart.

 

Vi kom inte hem förrän efter 4 på natten, somnade 5, så dagen efter såg ut mest såhär.

Fast med lite mer godis än vad som syns i bild..

 

Medaljen dårå.

 

Och så gröten som nu ligger i min mage.