Abisko, sista dagarna
Jag längtar såå mycket tillbaka upp. Två gånger har jag varit där nu - sommar, och tidig höst. Tror jag tyckte bäst om hösten; de otroligt vackra färgerna, lagom svettigt vid vandringarna och inga mygg. Samtidigt var det fint med de ljusa nätterna på sommaren (det var inte midnattssol längre när jag var där men fortfarande helt ljust), lite mer värme och fina fjällblommor. - Denna gång var det tyvärr dock invasion av någon sorts fjäril, av någon anledning. De första dagarna när det hade snöat lite på fjället och var kallare överlag, så kändes det bara sagolikt att gå omkring i fjällbjörkskogen med dessa vita fjärilar flygandes här och där i solskenet. Men de sista dagarna blev det varmare och det blev heeelt galet. På kvällarna drogs de till lampor så de satt över hela fönsterrutorna på stugan, och hade vi utebelysningen på, för att se vägen till dasset, gick det inte att gå ut där. De sagolika små fjärilarna blev bara äckliga. :( Nåvääl, här är resten av bilderna på våra dagar i Abisko..
Finaste morgonutsikten från stugan.
Eftersom jag haltade pga mitt hemska skavsår, tog vi det väldigt lugnt på måndagen. Vi gick till turiststationen och längs abiskojokken uppåt längs kungsleden en bit.
Och så ner längs jokken en bit där vi ställde upp spritköket och lagade lunch.
Det blev en tur på ca 8 km. Det räckte gott och väl då jag fick en mystisk träningsvärk pga haltandet sen..
Dagen efter det, på tisdagen, bestämde vi oss för att ta oss upp på Nuolja och vidare därifrån. En klättring på ca 700 höjdmeter, vilket var rätt svettigt, men väldigt vackert!
Såhär såg det ut när man vände på sig och tittade ut från lite mer än mitten och uppåt. Ända vid husen längst bort började vi, och själva klättringen tog (drygt 2 km nerifrån och upp) en timme, så vi hade ett bra tempo!
Efter gott fika på Nuoljas toppstation bestämde vi oss för att gå mellan de två topparna Nuolja och Slåttatjåkka.
Och därifrån tog vi beslutet att gå genom dalen bakom Nuolja, till Björkliden (skidort). Det var nog den vackraste fjälltur jag gjort - helt sagolikt.
Det började med molnen vi vandrade ner i, och lagom vindstilla, och fina små djurspår och och och
till att hösten inte kommit riktigt än, blommorna växte och den fina lilla jokken i klyftan forsade.
Efter Björkliden gick vi rallarvägen hem, och även den var hur fin som helst. Det blev en tur på ca 25 km, vilket är ganska maffigt med stigningen vi gjorde i början. Och tack vare att jag skippade mina kängor och tog mina älskade terräng-asics så hade mitt skavsår blivit bättre efter detta.
Dagen efter skulle vi hem, och hade nattåget att passa vid 16-17nånting. Så vi tog det lugnt. Städade ur stugan och så.
Tåget var såklart försenat. Precis som det var från Kiruna till Abisko också..
Men tillslut kom vi på. Kanske kan verka långt att åka för bara fem dagar (över 120 mil bilvägen), men det var så värt det. Speciellt då det var så mycket mindre ansträngade att åka tåg än bil (som vi gjorde förra gången vi var upp).
Kommentarer
Trackback
