Weronika

Sedan igår kväll är vi tillbaka i Karlstad. De kändes lite jobbigt att åka ifrån Hofors igen, men nu är det skönt att vara hemma. Energimässigt har det varit lite tungt där faktiskt, då ju de flestas matintag baseras på kolhydrater (faktiskt), och så även mammas pappas. Surdegsbröd och potatis närmare bestämt. Så jag har försökt bygga upp något bra lchf av det som funnits men det har gått sådär (och ja, jag var för lat för att gå till affären och handla - nästa gång!). Ett litet fusk blev det också - förutom vinet - i form av en liten créme brulée på Björnes födelsedag.. men det kändes bra - jag hade kontroll.

Är precis hemkommen från en solig och varm lunchjogg med Leia. Nästan en timme var vi ute och 8 km tog vi oss; jag skulle chansa att 3 km var promenad och 5 km jogging. Det hade kunnat blivit mer jogg, men ärligt talat så var Leia så otroligt seg och flåsig att jag var tvungen att gå för hennes skull med jämna mellanrum.. Ibland var det nästan som att jag var tvungen att dra henne (annars brukar vi ha dragselen på och så drar hon oss), och det var skummigt i mungiporna på henne. Nog för att det varit lite dåligt med jogg och hon har ju ett par kilo som skulle kunna få försvinna, men så mycket bör det inte påverka? Förstår inte alls hennes seghet - hon har ju alltid blivit slö i värme och sol, men det är ju inte mer än 15 grader ute. Vi får hålla koll där tror jag.. men mycket kan nog sitta i huvudet på fröken också. Dvs. att det är tråkigt! För hon var inte ett dugg trött eller flåsig i slutet när hon hittade intressanta dofter och pinnar..

En fin tur med massa fjärilar, friska varma vindar och sooool i alla fall.