Sunday.

Kände först att jag var tvungen att "göra något" idag. Men vid närmare eftertanke kände jag att jag ju för det första redan hade en hel del annat som jag ändå måste/vill göra, men också att detta är sista dagen innan ännu en tuff vecka (även imorgon är det tiden 7-19 - eller så tidigt jag kan börja - som gäller) sätter igång, och då är det nästan bättre att ha gjort så lite som möjligt.
 
Så efter en sovmorgon och långsam frukost tog jag tuben till söder för att blanda ett par ärenden med lite shopping. Det viktigaste ärendet blev dock inte gjort för att jag misslyckades med att hitta ett söndagsöppet apotek på söder, eller sjöstan dit jag också var.. Men ett par byxor och ett par toppar lyckades jag shoppa. Duktigt.
 
Bland annat en topp som liknar en snygg en som jag sett på fröken hanapee, som jag suktat efter ett tag. Denna är nog dock snäppet snyggare. ;) Från Weekday.
 
 
Och ett par jeans som sitter precis som jag vill - äntligen! Har varit ute efter ett de perfekta mörkblå med smala ben, hög midja och som samtidigt är i sån kvalitet att de inte känns som tights. Och smal-smala längst ner vid foten. Ska de vara lite rejälare så gäller det att de sitter bra, annars blir formen oftast fel ju.. Det blir den i och för sig i såna där jättelstretchiga stretchbyxor också - men det är ju en annan historia.. uuhh.. ryser av tanken på såna. De jag hittade var inte mörkblå - men mörka i alla fall. 300 pix på Monki. Som hittat alltså.
 
 
Innan jag drog ut till den mest avlägsna tbanestationen på röda linjen (kändes inte ens som att en var i Sverige längre), för att hämta upp nycklar och annat till nya lägenheten, tog jag en - med största sannolikhet sista - soltimme för sommaren ute vid lilla sjön. Otroligt skönt, och väldigt trist att sommaren faktiskt är nästan slut.. Tur vi har världens bästa resa framför oss då i alla fall.
 
 
Flera trollsländor kom och landade på mig när jag låg här även. En till och med precis nedanför halsen! Vet inte vad det handlade om..
 
Nu har jag precis kollat på andra delen av En klassiker och snyftat lite. Blir så rörd och imponerad av folk som kommer i mål efter att ha kämpat sådär, det är så otroligt duktigt! Får alltid samma känsla, vare sig det är såna här motionslopp eller typ eliten i längdskidor. Kanske känner med dem eller något.. För det har ju kommit efter att jag ändå fått ett pyttelitet hum om vad de kanske faktiskt kämpat sig igenom.. helt otroligt!
 
Det här blir jag gråtfärdig av bara jag tänker på det:
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0