Weronika

Då var vår lilla skidhelg i Hofors till ända. Mycket trevligt, och fick ut mina två längdskidspass som jag hade bestämt. På lördagen körde vi hela slingan där, vilken är 18 km. Vädret (vilket ju har en stor inverkan på längdskidåkningen) var den dagen mulet, drygt 5 minusgrader och ganska rått i luften. Lagom temperatur alltså - men det där råa gjorde ändå att mina luftvägar tog lite småstryk. Jag var för övrigt väldigt långsam i min åkning - vet inte om jag var trött, hade sämre glid eller bara är kass.. På söndagen var det strålande sol och klarblå himmel, men så stod termometern på -18,9.. Så med min redan slitna strupe kändes det väldigt tveksamt om man pallade sån kyla. Vi avvaktade några timmar, och när det gått upp till -12 typ så åkte vi ut ändå - samma slinga igen. Det var helt otroligt fint - speciellt när vi kommit upp på ett kalhygge efter en dryg mil typ; en stor orangegul sol som lyste upp.. Kallt som sjutton (mina smärtande fingrar började inte tina förrän vid 4 km-skylten), men annars hade jag snäppet bättre bett, och kunde tänka liite mer på tekniken. Totalt 16 km blev det - jag skippade sista "tarmen" (uuh, hemska uttryck) pga. mina halvslitna luftvägar.

 

Björn fotade och filmade mig i alla fall på lördagen, så att jag kunde se mig och min åkning utifrån. Vid stakning är det kanske framförallt att få mer tryck med låren när jag böjer mig (konstigt nog? - men ja.) och också utnyttja överkroppen/magen mer och böja lite till.. och testa mig fram med armar/stavar och se var jag är starkast och får mest tryck. Men mycket av detta vet jag, allt där handlar om att jag är så förbaskat svag bara - att jag inte orkar. - Vid diagonalandet skulle jag nog själv vilja påstå att det bara är frånskjutet som behöver arbetas på. Såklart finns MYCKET att förbättra där också, men om man ska ta fram det, just nu, väsentliga. Och också där handlar det om orken: styrkan, men framförallt uthålligheten, och att jag inte ska komma till mjölksyran så lätt. - Och så är jag rätt rädd/feg i nedförsbackar, speciellt när spåren är isiga och det går galet fort.. (ramlade en gång igår! :)) Tekniken är sådär också, tränade t ex på att byta spår fram och tillbaka också, och det gick halvkasst.. stappligt och skakigt. Allt som allt: jag måste bli bättre på allt. :)

 

Hann med lite av det finaste sällskapet, massa mysig bokläsning, och en hel del sötsaker också..

 

Stakar..