Weronika

Har verkligen fullt upp med skola och "levnadssysslor" just nu, och bara önskar att jag kunde vara ledig för alltid. Men det är spännande och intressant såklart - jag läser ju "mitt" ämne liksom. Men jag har sömnbrist och den där känslan av att man aldrig hinner plugga så mycket man behöver finns såklart. Finns det folk som lyckas undvika den känslan? Hur gör de? Pluggar 14 timmar om dagen? (och resterande 2-3 vakna timmar ägnas åt mat, toa, dusch, städning, tvätt, förflyttning, handla osv. för något annat hinner man ju inte?) Sjukt.

 

Fick faktiskt till både ett långpass löpning (minst 12,5 km iaf? - telefonjäkeln la av) och en längdskidtur (8 km) här i nackareservatet(-en?) i helgen - som önskat. Joggturen gick trögt fartmässigt, men jag kände att jag kunde hålla på läänge, och det var ju det som var meningen.

 

Längdskidturen var så sjukt svår. Bara teknikträning. Spåren går upp och ner och svänger hela hela tiden, inga stakningssträckor alls.. Sladdriga spår som försvinner helt titt som tätt, ploga nerför isiga branta backar - ofta med en kurva längst ner när man har som högst fart osv. Jag ramlade minst fem gånger. En av dem blev en rejäl vurpa med mina ben och armar som flög hit och dit. Är fortfarande öm och blå på höften. Men inte mer än att jag kunde resa mig och åka vidare såklart. ((Tappade dock nycklarna här vilket jag inte upptäckte förrän hemma! Drog i panik ut och letade, fick mycket stöttande ord av snälla folk ute i spåren, och hittade dem tillslut hängandes på en gren vid "vurpbacken"- yey.)) Det märktes verkligen  - nu när inga stödjande spår fanns - att jag inte har någon "kunskap" i utförsåkning alls alltså.. Åkte bakom en tjej som jag snabbt kom ikapp mellan stora nedförsbackarna - men så fort det kom en nedförsbacke så kunde hon utnyttja den så himla mycket bättre, medan jag fick stå och ploga för allt vad jag hade för att inte åka av banan i någon gran eller så.. :) Och det tjänade hon så mycket på att jag adrig kom ikapp helt, trots att jag kom ikapp henne så mycket mellan backarna. Bara som ett exempel på hur kass jag är på det.. Som tur är finns inte ett uns av skämskänsla när man ramlar här. Stockholmarna är verkligen bra på att göra saker - alltså att alla kan/får - det är inte bara de som kan/som hållit på med det sen man var liten t ex- vilket det kan kännas som på en mindre ort. De flesta har byltat på sig täckjackor och tjockbyxor och går och hasar sig fram på skidorna i promenadtakt, står och stapplar, ramlar osv. Det blir som en aktivitet för utevistelse för folk liksom, helt skiljt mot vad det blir när man tränar liksom (då man skulle få rejält ont av sån teknik och svettas ihjäl av så varma kläder typ) - det finns inga fel. Skönt! Fast man får också räkna med en del "störningar"  - såsom trasiga spår, och folk att åka om. Men det ger väl bara mer utmaning. Har aldrig efter ett längdskidspass känt ett sånt extremt sug på att ge mig ut igen för "revansch"träning. - Och så är det en stor jäkla slaskpöl ute nu.........