Weronika

Jamen hej eller. Ska snart dra med mig Leia ner till tvättstugan och så  ut en kort runda. Har för tillfället panik över allt, men är ändå ganska lugn. Vi har ju inget boende om några veckor och vet inte riktigt hur man ska bemöta detta. Det ordnar sig ju alltid och i värsta fall drar jag och Leia oss tillbaka till Hofors ett tag medan Björn får hitta något tillfälligt sålänge. Men det känns ju inte heller speciellt kul - att behöva bo hos mamma och pappa, trots att de ju nuförtiden har massa plats i huset.. Och då kommer ytterligare en fråga på det: ska man försöka hitta något boende där, och försöka jobba som semestervikarie på fabriken ännu en sommar? För att få ett jobb här (vilket jag ju måste skaffa i så fall) behövs ju någonstans att bo, och man kan ju inte lita på att det ordnar sig? Kan något bara dyka upp?! Efter alla mejl man skickat till folk som ska hyra ut sitt boende, så får vi alltid svar från dem där det egentligen inte passar.. Där boendet är lite väl långt bort, som visserligen skulle funka om andra saker vägde upp - men vilka inte gör det, där boendet är för dyrt och framförallt: där folk inte vill hyra ut till dem med husdjur. Hyreslägenheter är ju bara att glömma om man inte stått i kö x antal år och köpa? Ska man köpa så tycker jag att man verkligen har förankrat sig och ser en längre framtid här. Och javisst, det skulle jag kunna se framför mig. Men jag skulle också kunna se det omvända framför mig, om något annat skulle dyka upp. Så vad göra? Sommarjobb? Boende? Hjälp? :)

 

Och ja: när det är isblåst, ishalka och horisontellt snöande ute - och när man inte har råd med träningskort så får man träna inne..

 

Är verkligen taggad på att komma igång med ordentligt löpträning nu, men får hålla mig till sånt som funkar med vädret och hemmaträning. Igår blev det ett styrkepass med kettlebellen (8 kg) - dubbel- och enkelhandsswingar, benböj, halo, armhävningar, dips, utfall, magövningar och lite andra kettlebellövningar som jag inte har något namn för. Hade hellre kört riktig styrketräning (få reps, mycket tyngd) men får ju anpassa mig. Så därför gör jag så mycket som möjligt funktionellt (t ex. benöj med axelpress med kb i högsta läget), med kb:en och infoga balans om det går, och också köra med hög frekvens. - Krävs nog en del av en själv om det ska vara effektivt att träna själv hemma och jag är nog inte riktigt där än.. Men har faktiskt lite träningsvärk i rumpa och rygg så nåågot gav det ju. Men längtar så otroligt mycket efter jogg på barmark, gruppträning och riktig stgyrketräning, hoppas det kommer snaaart.

 

Har gött (gödat, gödit?) mig själv denna helg, men ändå känner jag mig tusen gånger fräschare än den där degkänslan från lördags morse. Kanske beror på finfin löprunda (eller ja: kändes supersnabbt *flöög fram* - hade ingen mobil - men landade enligt mät din runda på inte ens 6 km 35 min??! hmpf, måste mäta exakta rundan med gps alltså..), tacomiddag med grannar, strålande sol, skitbra yogapass och alla D-vitaminer jag trycker i mig plus får utifrån? Mer D-vitamin till fölket!! (vilket anses påverka/hjälpa mot massa grejjer, såsom cancer, depressioner, ms, orkeslöshet och trötthet <--- vilket i sin tur leder till en massa grejer om man hamnat i ett sånt "hål" - och så vidare)

 

Från nu är det lchf som gäller - och nu striktare än vad jag hållit (alltså möjligen endast lite frukt, mörk choklad mm då och då - inte rutin, som annars) med så få snedsteg som möjligt. Känner att detta nog kommer gå sjukligt jäkla bra. Och efteråt måste jag hålla mig mer strikt, en gång för alla, så att jag inte hamnar i sockerloopen igen.

 

Imorse var vi till veterinären en sista (?!) gång med Leia också. Svullnaden/svampigheten i lederna har gått ner lite till och hon verkar bli allt bättre! Medicin en dryg vecka till, många korta promenader som ökas med 5 min/vecka och glukosamintillskott är det som gäller nu. Och ner i vikt! Hon väger typ 44 kg så ett antal kilon ska få försvinna. Så underbart skönt att det verkar bli bättre - och förhoppningsvis var detta bara en engångsföreteelse. Kanske funkar allt som det ska när hon ligger i bättre vikt, glukosamintillskott och bra uppbyggnad av styrkan i kroppen med successiv ökning och jämnare motion senare.

 

Alltså, Nanna Johanssons inlägg om hur bra det var förr i tiden i Sverige är så värt att läsas! Det bör ni göra om ni inte redan gjort det.

 

Goddagens! Sitter och myzer, med Håkans nya - skitbra - låt, nyduschad, i städad lägenhet med det mesta nytvättat. Mmmmm.  ..Vad är det för fel på en? Jag blir stressad av att ha det stökigt/smutsigt hemma, och kan stressa runt som sjutton bara för det. Glömma bort helt att njuta av "livet" om det är ostädat - trots att det ostädade i sig inte påverkar det som jag annars skulle bli glad av.. Sen är det ju aldrig så himla ostädat att det blir ohygieniskt eller störigt på det sättet. Måste ha något att göra med projicerad stress i kombination med kontrollbehov va? Något sånt.

 

Leia mår mycket bättre! Hon är piggare, klar i skallen och lite mindre svälld kring lederna. Lite stel och stapplig är hon, men det verkar också sakta bli bättre. Vi får ännu inte gå mer än ut på korta "toarundor" med henne, men hon verkar ganska tillfreds med det. Det blir nog en successiv ökning när vi väl får klartecken. I måndags var vi på återbesök (kaosartat: Leia rädd, hon visste ju exakt var hon var och att det inte var det minska kul sist - och veterinären och sköterskan stressade över att Leia var skällig och morrig, med munkorg dock så ingen risk för något (som hon ändå aldrig tidigare gjort heller) - och där stod jag och betraktade spektaklet medan jag försökte hålla styrsel på Leia) och igår fick jag veta att sänkan gått ner från 160 i fredags (eller som högst 190) till 50. Normalt är 20-25 tror jag att hon sa, så det är ju en bit kvar, men ändå! Veterinären tyckte att vi skulle komma in igen på måndag... Vet ju att det är för Leias skull, men kan inte låta bli att tänka att pengarna rinner iväg.. Det hela slutade i alla fall på runt 6000 för oss (och då alltså typ 22 000 totalt), vilket ändå känns rätt "lindrigt", men känner mig orolig nu, då försäkringssumman ju gäller typ per år - och händer något nu så har vi inget sån. Vad kan man göra åt det tro?

 

 

Är i övrigt lite småseg och känner att en förkylning/halsfluss/influensa? skulle kunna utvecklas om jag har otur, så jag tar det lilla lugna med träning. Har sedan joggen, som gick galet dåligt, förra torsdagen fått till ett ok styrkepass och ett riktigt bra yogapass. Tänker sätta igång med något bra och vettigt löpprogram så snart jag känner mig bra - och saker och ting ordnar sig. Har en dryg vecka kvar på fina heltidskursen jag ju går nu - vi har bara snäppet mer än så kvar i boendet här och vet inte vad som händer sen (!) - så jag avvaktar med att slänga på mer grejer att hålla reda på..

 

Tjingtjing plingpling. Känner att jag inte riktigt har tiden att uppdatera och får nog ha det så här ett tag till. Mycket med skola (är i Tovetorp igen efter lörd-sönd hemma) och annat. Och träningen görs när den hinns med - 2-4 gånger i veckan, utan struktur eller mål och så. Ska lägga upp en bra plan sen, om ett par veckor, men just nu vet jag ingenting om någonting känns det som - med allt förutom just träningen - så då får den blurra runt lite under tiden, den också.

 

Genomförde ett bra löppass i söndags kväll i all fall, vilket jag blev nöjd med. Långt och lite snabbare än jag brukar; 12 km, 1 timme 7 min. Mina skor börjar bli sladdriga nu, och jag behöver stödet som löparskor kan ge, så jag får rätt ont i fötterna när jag joggar. Därför provade jag att lägga in mina sulor (typ hålfotsinlägg) som jag har kvar och använder sedan urminnes tider. Skorna blev mycket stabilare, jag fick BETYDLIGT bättre tryck i benen (det kändes rätt liksom, när man tog sig fram joggandes), och hela hållningen förbättrades. Men fötterna gjorde ont ändå, fast på ett annat sätt. Fick lite avdomningar som jag fått också senaste tiden, men på ett annat sätt de också. Hmm hmm. Vet inte hur jag ska vända på detta. Kan det bli bättre bara av nya skor? Eller bra träningsupplägg kanske? Att jogga två gånger i veckan ger ju inte speciellt mycket om man vill utvecklas.. Jaja, får tänka på det.

 

 

 

Nu åter tillbaka till dovhjortarna!

 ..ja, eller typ. Det också liksom. Men mest har vi hittills funderat på VAD vi ska undersöka (jag är alltså i dovhjortsgruppen), och HUR.. Och det är inte det lättaste att komma fram till.

 

- Vi befinner oss alltså på Tovetorp som är en forskningsstation drygt 1,5 timmar från Sthlm. I ett hägn har de tolv stycken smått äldre dovhjortsbrudar som lever livets glada dagar. Sen finns höns/tuppar och ett par huskatter. Vi är här för att lägga upp vårt stora arbete i kursen, och utföra, framförallt, den praktiska biten i det. Och jag, tillsammans med tre smurton till, ville alltså arbeta med dovhjortarna. Och som det ser ut just nu så är det hur rutin- och inducerad spaning inverkar på furagering hos de tama och hos vilda dovhjortar/na. Översatt: hur mycket kostar predatorspaning för hjortarna när de äter, och vad är skillnaden med vanlig - typ lyfta på huvudet och ta en koll ibland ändå - och "tillsatt" förändring i miljön - t ex. som i vårat fall: vi tutar i jägartutor som låter som olika djur (t ex. en kråka, ett ångestskrik eller hejskrik från rådjur, vildsvinstut osv). Och är det någon skillnad mellan olika ljud och mellan de tama och de vilda. Vi smyger upp i ett gammalt -men uppvärmt!- rum i ett fågeltorn i hjorthägnet när vi kikar på de tama (de är väldigt sällskapliga, så det funkar inte att stå nånstans nere på marken), och står ute och fryser i skogen tidig morgon och kväll för att se de vilda. Såg idag min första vilda bjässe till vildsvin också, tack vare det!

 

Nu blev jag trött. Har det iaf väldigt bra här, äter massa god mat (lagat av "mattanterna" och bara att ställa ifrån sig disken!) och glider runt, kikar på vildsvin i hägn, joggar vårvarma turer (ja, en jogg då..), klättrar i jakttorn - bastu, eget stort rum, massvis med fin natur och djur. Det är fint.

 

 

Lördagarna verkar ha blivit min distanslöpdag.. Visserligen inte när jag varit på skidhelg i Hoffan, men annars så. Idag blev det en rätt tråkig, sladdrig och stelslirig runda kring hammarbyhöjden - nackareservaten - hammarby sjöstad. Det landade på 13,5 km på närmare 1 timme, 20 min. Eller ja, på screenshoten står det 13,26, drygt 1h18.5min, men den började ju inte mäta förrän en stund senare, så 240 m kan man nog addera? Såå, 13,5 km i timmen-tempo - det är fint! Men jag känner att jag har hamnat i något halvbekvämt löptempo jag inte riktigt kommer ur. Blir liksom inte snabbare. Samtidigt så är ju fokus just nu inte att bli snabb i löpningen, utan att hålla kondisen, och kanske öka uthålligheten/distansen lite istället. När allt med skidorna är över, och marken blir lite barare igen så sätter jag igång med lite mer seriös löpträning.. Intervaller och sådär. MÅL liksom. Jeeepp. - Har just nu även, väldigt tydligt, kommit in i en period där jag i början av löpningen (kanske 3-4 km) har det jättelätt, sedan möta en liten vägg på ett par km; och om jag kämpar mig igenom den, går det lätt igen sen. VARJE gång. Har varit i andra perioder, där det gått sjukt tungt från början innan det lättat upp efter ett par km, men också perioder där det gått jättelätt i upp till 1 mil, innan jag HELT gått in i väggen och det tagit stopp. Undrar vad såna där "väggningar", perioder osv. beror på?

Lördagen fortsatte med radonmätarinstallering, godmatshopping i sickla, och sedan fiiint mys med finingarna från huset brevid; Vi åkte till söder och skulle äta på svejk! Liite lång kö där så vi gick till ett ställe i närheten och tog en öl under väntetiden. Jag tog någon sorts "svartöl" (mina kriterier till bartendern var mörk och söt), som var sjukt god. Tog väl en kvart att få den för att den skulle hällas upp rätt och stå ett tag och hällas upp mer osv. Den ölen serverades tydligen bara på ett ställe till i hela Sverige också. Fint alltså! Synd man inte minns namnet på den dock.. -Åt godaste jäkla raggmunken med fläsk och rårörda lingon, tillbaka på svejk igen i alla fall!  Nu sitter jag mätt (och törstig som sajtan) i soffan med snarkande vovve brevid, och ska nog kika på första delen av Gengångare på svtplay. Har sneglat på det lite sedan det började sändas, men inte haft lust eller tid. Men fransk spökhistoria lär väl kunna funka va?

Åh - kan inte påstå att endorfinerna sprutar efter denna tenta, som de gjorde efter den förra. Fast nervositeten innan var obefintlig denna gång; tror poängen jag fick på förra steg mig åt huvudet, för såhär slö och lugn inför en tenta har jag aldrig varit.. Det är visserligen bra att vara lugn, men detta var för mycket, det blev på bekostnad av prestationen helt klart, och ett betydligt lägre resultat än sist är att vänta. Det kanske är därför jag direkt satte igång att petnoga-städa när jag kom hem? Torka lister och hela köret. Fixar. Planerar. Skriver inköpslistor. Ojoj. Ska snart skaka ur filtar och milimeterdammsuga. Borde kanske träna ett pass? ..Vi får se. Det är ju ändå fredag.

 

Fick för övrigt till den där löprundan i förrgår i alla fall, 5,3 km på 28 minuter blev det. Gick otroligt lätt trots snömodden. Härligt att det är så, hoppas att det håller i sig. För snart är det tjejvasan, och trots att distansen inte är övermäktig, så blir det helt klart att jobba på att klara sig igenom det utan att ha brutit benet eller råkat döda någon med staven. Ska inför det försöka få till en långlöprunda, ett stretch+yogapass, ett styrkepass och 1-2 teknikpass på skidor (alternativt kortare, snabbare joggrundor) innan dess, det borde bli lagom.

 

Annars funderar jag på hur jag och hjärtat ska göra något "hjärtligt" denna helg. Hann med lite alla hjärtans-mys igår, men ja, sen satt jag ju och segpluggade till 23 ändå liksom, så det räknas inte riktigt. Kanske man ska hitta nåt kul ställe att äta på på söder? Men är inte väldigt södertaggad.. Påväg hem från skolan hoppade jag av vid skanstull för att fixa ett par saker. Kan inte sätta fingret på det, om det är götgatan tillsammans med den fulaste tbanan man sett (delad förstaplats med medborgarplatsens) och det gråa slasket som gör att det bara känns jobbigt att vara där? Kunde andas igen, 5 min bort när jag klev av i hammarbyhöjden. Kanske har torgskräck?? Omedveten torgskräck, det vore väl något.

 

Åh, är så förbaskat jäkla trött. Vill bara somna på soffan framför en halvkass film. Men nej, måste ju plugga för tentan. Jag som avskyr tentor. Jag som aldrig mer skulle göra tentor. Jaja, klarar jag den imorgon så är det inga fler i denna kurs. Utan nästa vecka är det seminarievecka där man ska presentera en varsin artikel genom att hålla en ppt-redovisning på 15 minuter. Inte alls jobbigt, nej nej.

Fredag imorgon i alla fall! Får se om vi hittar på något "hjärtligt" i efterskott dårå.

 

Bläddrade igenom en hög med tidningar innan de slängs i pappersinsamlingen nu när jag ska ut med hunden. Initialt kanske lite skrattretande faktiskt - efter ett tag kanske främst ett obehag. - Har nog aldrig sett en så lång tax? Såklart utställningsvinnare. Verkar som att avel mot extremer fortsätter, nu när debatten lagt sig lite igen. Eller har jag missat något?

 

Tur att det finns sådana här intressanta artiklar också. Älskar DN:s vetenskapssidor på söndagarna;

 

 

- Ja.

Återgår till tentaplögget.

Befinner mig i Hofors över helgen för skidor och fet-myz. Vi kom fram närmare tolv igår kväll, efter en långsam bilfärd. Vad är det med just E4-an och vintern? Så jäkla snöigt, blåsigt och snörökigt där jämt; så fort vi svängde av på riks80 (..vad den nu heter nu?) så blev det lugnt och fint. Jajja - med lite mindre sömn, men istället med en betydligt mjukare kropp kom jag för någon timme sen hem från ett tidigt morgonpass (yoga-90min) på aerostep. Älskar yogan här - instruktören är så otroligt himla bra! Engagerad, rätt från hjärtat, och så luktar jag gott efter en linimentliknande salva som hon smög runt och smorde in våra nackar och axlar med i slutet när vi låg i avslappning - mmm! Om ett tag blir det skidor i snöblåsten, och senare mys med Anna och Selina. JA detta gillas!

 

Sitter och väntar på att den egenkomponerade pajen (t.o.m pajskalet blev påhittat) i ugnen ska bli klar - och tittar samtidigt på Uppdrag granskning. Det handlar om näthatet, men framförallt mäns kvinnohat/förnedring med sexistiska kommentarer och hot. Med mera. Mår illa av att det ser ut såhär; alltså i grunden icke jämställdheten - och mäns rädsla (?) för att kvinnor ska kunna ha makt. Makt över dem. Att de måste hoppa på och "slå ner" kvinnorna med så mycket sexism. För alla har vi väl varit med om det någon gång i livet? Bli kallad hora, bli tafsad på osv osv. Senast för en vecka sen hade jag en konflikt med en väldigt arg person på statoil, som tyckte att han var före i kön till luft/vattenpåfyllningsskåpet - vilket han visade genom att backa mot vår bil "våldsamt" - stanna ett par cm ifrån (!), trampa på bromsljusen tusen gånger om och om igen. Tillslut kom han ut och började gapa om att vi var dumma i huvudet osv. Vi stod alltså bakom bilen som håll på i skåpet just då, och han tyckte att vi borde ha fattat att han genom ovanstående aktion står etta i kön. När jag sa emot, att han kunde ha sagt att han stod i kön då (istället för att nästan köra på oss) fick jag direkt svaret "vad ska jag behöva göra, dra ner byxorna och kn*lla på dig". Så sjukt typiskt - BARA för att jag är kvinna. Så dumt att folk inte tänker på det, mer än att "jaja, det är någon dum jäkel". Man reflekterar inte över det - i alla fall har inte jag gjort det så mycket. För hur ofta ser man det omvända? .. Så hemskt att det finns så otroligt många såna idioter. Men bra att det tas upp.

 

Nåväääl. Till något helt annat. Igår gick vi på en balettföreställning på operan! Törnrosa var det - och jag hade sett fram emot det såå mycket. Dock blev vi sena.......... Hade läst så mycket att man inte släpps in om man är sen, så jag var rätt nere när vi kom dit, att jag fick till det så dåligt - men de som jobbade där var snälla och fick in oss på två andra platser precis vid en dörr, under första akten. Det var väldigt fint, men också väldigt "mättande". Första akten var 70 min och andra 80. Och ja, är man väldigt intresserad av balett är det säkert perfekt, men för mig så blev det stundtals liite långdraget. Men aldrig så att det var dåligt, otroligt bra! Fint att fått uppleva det så. Och imponerade av de dansande - en del mer än andra. Nästa grej i samma "stuk" får nog bli någon teater dock.

 

 

Jag hade en del jag skulle hinna med denna helg - men nej. Varför blir det alltid så? Jag måste sluta med mina listor (skriver listor jämt, om allt - har en hel liten skrivbok full med listor; kurser att gå, böcker att läsa, prylar att köpa..) - istället för att göra mig effektiv och noggrann gör de mig mest bara stressad.. Fast å andra sidan vore det väldigt jobbigt om jag glömde och sen står där och tänker "vad var det nu igen..". Nåväl, har denna helg i alla fall hunnit med typ: slapp, godis, serier, jogg, mys, hundpromenader, lite plugg, filmer (Django = bra! och Taken 2 = njaa), god mat, skidtv, fika mm. ..eheh. Jag får väl vara nöjd med det.. med att jag känner mig som en ny människa jämfört med i torsdags/fredags.

 

Idag fick lillkusin Nero följa med ut på långpromenad med oss också, och efter det proppade vi i oss fika. Höjdpunkterna på dagen. För övrigt har jag tills nu suttit och läst dåligt inscannad kursbok på dattan och fått ont i huvudet. Så nu får det bli b-film på tv innan en stunds Kristin Lavransdotter (närmar mig tyvärr slutet på denna fina fina trilogi som fått agera gonattlitteratur i ett par månader nu) får söva mig.

 

Haha.. Nero springer och har kul och leker, medan Leias intention här nog främst var att

jaga bort "den lille jäkeln från min husse" ..fast kanske på ett halvt lekfullt sätt. :)

Sitter här och har tråkigt (hunden och Björnen sover och godisskålen blev tom..) medan jag väntar på att det nyaste Glee-avsnittet ska ladda upp (OBS. inte ner, upp) - kollar såklart streamaaaat. Så jäkla bra att det finns sånt. Så man slipper vara olaglig liksom (?).

 

Sov ut för första gånger på över två veckor inatt i alla fall (hello min nya hjärna) och tänkte att jag ju måste använda min pigghet till att springa. Dock har jag hela veckan, förutom sömnbrist och stress, också haft strulig mage. Är ju redan känslig med mitt "syndrom" så det blir lätt så i stressiga perioder. Iaf, detta ledde (förmodligen) till att jag är ganska svag - liksom, näringsupptaget blir ju inte det bästa - vilket ledde till att löppasset idag blev rätt tungt igen. Det verkar som att, om jag håller en energimässigt relativt låg, konstant fart i någon fysisk aktivitet så funkar det helt okej - men jag har noll explosivitet och så. Det blev att jag fick "sakta ner mig" hela tiden idag.. För jag ville hålla på ett tag, men hade gått in i väggen om jag hållit för hög fart. Är väldigt nöjd över mina 13,5-14 km som det ändå blev (i timmen-tempo), även om jag siktade mot 15. Magontet satte dock igång igen så det var bara att ta sig hemåt. Jäkla skit. Jag vet att många löpare får "löpmage" titt som tätt (dvs. akut behov av en toa - vilket är omöjligt att ignorera om man springer), det är inget ovanligt, men jag brukar faktiskt inte det - om jag inte äter mer kolhydrater. Eller/och som nu, har en sån period - skov kanske man kan säga. Undrar om sånt är kopplat till andra knasigheter som kan komma? Förut hade jag jätteproblem med fötter som domnade bort och halvkramp i vader, när jag sprang - idag var det så nästan hela tiden! Alltså, fick stanna och knyta upp och knyta upp . och nu kan jag allvarligt talat inte gå pga. vaderna. Men det kanske handlar om teknik, och att man håller sämre teknik om man är trött i kroppen? Det låter mer troligt kanske..

 

Är fortfarande ganska "svag" så det blir ännu en soffkväll (så jäkla skönt!) ikväll. Kanske man lyckas få iväg hjärtat på en liten jakt efter chips? Själv kan man ju inte gå liksom.

 

Rotknölarnas guld

Aaah, vilken dålig vecka. Fram tills lunch idag ungefär, då jag blev klar med första tentan och lämnade in den. Visserligen med, inte bara lite, dåliga och luddiga svar, som jag verkligen får hålla tummarna för att få någon poäng för, men ändå - den är klar. Jag har varit så jäkla stressad, sovit dåligt, nästan knappt kunnat plugga och blivit så stressad för det osv. Hela denna vecka. Vilket lett till ont i kropp, dåligt mat(och annat)intag och så. Allt sånt verkar gå hand i hand jämt. Och tunnelbanan imorse.. det närmade sig smått detta (japansk tbana) haha; en arg förare skrek i micken på tcentralen och vägrade åka för att folk varit på dörrarna, och ändå stod det minst lika många kvar som inte kom på utanför. Huhh. Det här med att vara skogsmänniska i storstan alltså (i morgonrusningen även). Nåväl.. Har nu två hela dagar då jag kan sova hur länge jag vill, ha tid att laga god mat, ligga i soffan och se filmer, sticka ut på joggtur och så vidare. Något kul måste nästan hinnas med också. Är lite smått ölsugen. Eller kanske 3Dbio skulle vara något.. Men ikväll blir det soffan blandat med tvättning (på en fredagkväll igen.....). Fick äntligen komma ut på en långpromenad med hundtjejen idag, runt sicklasjön blev det, vilket gav lite nyork till att storstäda och byta sängkläder. Väntar på att älskling ska komma hem (sparade badrummet till honom.. hrrm ;)) så vi kan ta ett beslut om kvällsmaten - det enda riktigt jobbiga kvar att göra denna dag.

 

Leiagumman med hammarbybacken i bakgrunden

Har verkligen fullt upp med skola och "levnadssysslor" just nu, och bara önskar att jag kunde vara ledig för alltid. Men det är spännande och intressant såklart - jag läser ju "mitt" ämne liksom. Men jag har sömnbrist och den där känslan av att man aldrig hinner plugga så mycket man behöver finns såklart. Finns det folk som lyckas undvika den känslan? Hur gör de? Pluggar 14 timmar om dagen? (och resterande 2-3 vakna timmar ägnas åt mat, toa, dusch, städning, tvätt, förflyttning, handla osv. för något annat hinner man ju inte?) Sjukt.

 

Fick faktiskt till både ett långpass löpning (minst 12,5 km iaf? - telefonjäkeln la av) och en längdskidtur (8 km) här i nackareservatet(-en?) i helgen - som önskat. Joggturen gick trögt fartmässigt, men jag kände att jag kunde hålla på läänge, och det var ju det som var meningen.

 

Längdskidturen var så sjukt svår. Bara teknikträning. Spåren går upp och ner och svänger hela hela tiden, inga stakningssträckor alls.. Sladdriga spår som försvinner helt titt som tätt, ploga nerför isiga branta backar - ofta med en kurva längst ner när man har som högst fart osv. Jag ramlade minst fem gånger. En av dem blev en rejäl vurpa med mina ben och armar som flög hit och dit. Är fortfarande öm och blå på höften. Men inte mer än att jag kunde resa mig och åka vidare såklart. ((Tappade dock nycklarna här vilket jag inte upptäckte förrän hemma! Drog i panik ut och letade, fick mycket stöttande ord av snälla folk ute i spåren, och hittade dem tillslut hängandes på en gren vid "vurpbacken"- yey.)) Det märktes verkligen  - nu när inga stödjande spår fanns - att jag inte har någon "kunskap" i utförsåkning alls alltså.. Åkte bakom en tjej som jag snabbt kom ikapp mellan stora nedförsbackarna - men så fort det kom en nedförsbacke så kunde hon utnyttja den så himla mycket bättre, medan jag fick stå och ploga för allt vad jag hade för att inte åka av banan i någon gran eller så.. :) Och det tjänade hon så mycket på att jag adrig kom ikapp helt, trots att jag kom ikapp henne så mycket mellan backarna. Bara som ett exempel på hur kass jag är på det.. Som tur är finns inte ett uns av skämskänsla när man ramlar här. Stockholmarna är verkligen bra på att göra saker - alltså att alla kan/får - det är inte bara de som kan/som hållit på med det sen man var liten t ex- vilket det kan kännas som på en mindre ort. De flesta har byltat på sig täckjackor och tjockbyxor och går och hasar sig fram på skidorna i promenadtakt, står och stapplar, ramlar osv. Det blir som en aktivitet för utevistelse för folk liksom, helt skiljt mot vad det blir när man tränar liksom (då man skulle få rejält ont av sån teknik och svettas ihjäl av så varma kläder typ) - det finns inga fel. Skönt! Fast man får också räkna med en del "störningar"  - såsom trasiga spår, och folk att åka om. Men det ger väl bara mer utmaning. Har aldrig efter ett längdskidspass känt ett sånt extremt sug på att ge mig ut igen för "revansch"träning. - Och så är det en stor jäkla slaskpöl ute nu.........

 

 

Japp, det ER fredagg. Igår körde jag ett lätt styrkepass (hade fokus på coren - har träningsvärk i skuldrorna idag..bra jobbat..) på en timme, som gick sjukt tungt - trodde att jag skulle svimma några gånger, men det genomfördes. Tänker nog att jag ändå bör träningsvila då jag verkar halvt ur form, och vilken dag, om inte idag, är slappdag? Eller slappkväll snarare.

 

I helgen sägs det bli mildare väder, vilket är perfekt då jag vill uuuuut. Skidor eller löpning måste det bli.

Eller båda?

 

Kvällen får bli ungefär såhär..

 

 

Addera ett par filmer, pill med ny dator, naturgodis och -tyvärr då- tvätt, så är slappkvällen i princip komplett.

Hur kan -18 i Stockholm kännas betydligt kallare än -18 i Hofors.. Har det med förväntningar att göra? Fukt i luften? Eller klär man sig sämre (vädermässigt) för att man är här? Det bör ju inte vara så... jag går i smyg och skäms/-skrattar åt stockholmarna (vuxna alltså) som har gummistövlar så fort vädret blir lite "tuffare". Snöar det lite, drar de på sig stövlar - är det kallare, drar de på sig stövlar - osv. Hunter hos de yngre (tjejerna) oftast också. Men har också sett skäggiga professorer påväg till universitetet med stövlar på vid rejäl kyla. Dock inte Hunter. - Har väldigt svårt att förstå det där stövelvalet till sånt väder alltså..

 

Hursom är det en pina att vara ute om man inte har bra med kläder. Men att köra någon sorts träning, där man måste andas mest med munnen, är svårt trots bra kläder. Jag försökte mig på ett kort löppass igår, då det var -13 ute. Tyckte att jag hade en bra fart, men det gjorde riktigt ont i hals och andningsvägarna alltså. Gick inte att skyla med buffen heller då den åkte ner. Tänkte dock att när jag kört såhär hårt så bör jag få en bra tid. Men nej, 5 km på strax under 30 min bara? Det kändes nog som snabbare pga smärtan i hals/bröstkorg, och att det gick tyngre pga det. Hostade konstant ett antal minuter när jag kommit in också.. Avvaktar nog med sånt till en dag med något högre temperatur - man vill ju inte förstöra något därinne, även om det just för mig nog är en lång väg till en riktig skada - men astma eller liknande låter inte speciellt lockande.

 

Idag är jag hemma och pluggar! Laddar för långdag i skolan imorgon, ska städa, och tänkte också försöka mig på ett litet styrkepass.

 

En fröken som är glad att matte också fryser utomhus..

Kom precis hem från en föreläsning, och var svinhungrig - är inte van att gå upp/äta så tidigt nu ju - men Leia hade stökat (..) och var tvungen att gå ut också ju, så jag fick hitta på en bra lunch snabbt. Så det blev detta

 

Kokt ägg från imorse med majonäs och finkornig svart kaviar, stekt bacon, stekt babyspenat och goudaost lagt på det när pannan stängts av, groddar-paprika-gurka, plus "hallon-isvatten". Väldigt gott, bra och enkelt. Nu ska jag se nya avsnittet av Girls och slappa ett tag innan jag fortsätter med skola..

Jomenvisst, det blev att vi åkte hem till Hofors över helgen ändå. Jag hann inte med så mycket mer än skidåkning och plugg, och gosa lite med nya lilla katttjejen som flyttat in hos mamma och pappa. Är så otroligt nöjd över skidåkningen. Inte för att det var något speciellt med den, varken distansen eller tiden, men ja.. ändå. Lördagens skidpass var nog det bästa skidpass jag någonsin gjort, upplevelsemässigt. Det var så sjukt jäkla fint ute i skogen så jag blev helt lyrisk, kunde inte sluta känna glädjekänslor och kolla runt på omgivningen. Blå himmel, strålande sol, bitande kallt utan att man frös, så fort man kom längre upp i skogen/på hyggena så var allt kritvitt och täckt av sån där stor frost, och så blåste det lite smått så det regnade ner glittrande frostflingor - ja sånt som man kanske ser många många vinterdagar här i Sverige, men som aldrig sett så perfekt ut i mina ögon som då, och till de superba ljuden från skidorna och stavarna. Yeey. Hade såklart inte mobilen med heller, bara för det. Vi körde slingan ett varv vardera, lördag och söndag, 18 km stycket. Har börjat staka betydligt mer - och mina axlar, armar, skuldror och min mage säger sig vilja ta någon dags paus från träning nu känns det som. Kanske också låren, ljumskarna och ländryggen också..

 

Lilla missan.