Weronika

Hej hej.
Tråkigt att tänka att sommaren snart är slut måste jag säga.. Trots att min favoritårstid inträder så kommer jag sakna det gröna, ledigheten, Hofors och alla här.

Sedan sist har det jobbats, Hoforsrocken har varit, vi har haft vår klassåterträff (10 år sen vi slutade nian) och jag har tränat. Jag är så nöjd med att de kör pass under sommaren här i lilla Hofors, för vi är inte överdrivet många på passen, men det finns några få som är där ofta och därför finns passen tack och lov.
På hoforsrocken blev det lite väl mycket av det goda så vi gick hemåt tidigt, vilket var synd för banden var riktigt bra och jag hade gärna sett mer.

Jobbet går bra, men nu börjar det bli enformigt, plus att det är många roliga människor som slutat/gått på semester (även om alla som är kvar också är roliga!) så nu känns det bra att det bara är två veckor kvar. Samtidigt tycker jag ju som sagt så mycket om jobbet och hade de behövt folk nu så skulle jag inte ha tvekat en sekund till att vara kvar. Inte det att jag inte vill sätta igång med plugget igen, men jag känner mig inte jättejäktad att få det klart, har inga problem att ta en paus. (Är det vanligt att man drar på det såhär när man nästan är klar..?)

Sen hade vi som sagt klassåterträff för en vecka sen, vilket var riktigt roligt! Det saknades ganska många som inte kunde komma, trots att jag, Anna och Angelica planerat detta sen i feb-mars-nånting, vilket var tråkigt - men vi som var där hade nog superkul allihopa verkade det som. Pratade gamla minnen, hade tipspromenad om skoltiden, spelade kubb, åt mat och partajjade. Jag är glad och nöjd över kvällen (och över den goda bålen jag lyckades med :)).

Leia har, sen skendräktigheten gick över för någon månad sen, gått tillbaka till den vildaste valpigheten någonsin känns det som.. Det kan ju iofs kännas som det för att hon fysiskt är så stor nu, men det är ganska jobbigt stundtals. Hon blir nästan blockerad av uppspelthet och det tar ett tag innan hon förstår vad man säger, får riktiga tokrus när hon är lös utomhus då hon sticker in svansen mellan benen och springer som en toka och har börjat bita mer i händer igen. Kommer detta att fortsätta så att det blir såna skiftningar pga. hormoner så kanske man måste åtgärda det på något sätt - det måste vara ganska jobbigt för henne också. Under skendräktigheten kom det till och med mjölk ur hennes juver! Vi hade varit utomhus och så låg hon brevid mig i sängen när jag klappade henne på magen, och så var det alldeles blött, så jag tittade och det såg ut som att man hällt ett halvt glas mjölk över magen på henne. Stackars.. Men nu är det som sagt bra och hon är tillbaka i barndom. Undrar när hon ska växa upp?