Weronika

Hej hej.
En sak som verkligen inte passar ihop med fint väder är en förkylning. Jag fick ont i halsen i fredags och det har mer och mer gått över till att bli en riktig förkylning. Så nu sitter jag här med snoret rinnande och täppt näsa samtidigt, plus en irriterande hosta som visar sig mer och mer. Å! Jag som ville passa på och ta till vara på min sista lediga vecka.
Idag var jag på "introduktion" på konserthallen iaf. Inte för att man fick veta något nytt om det gamla stålverket, men det är ju alltid bra att fräscha upp sitt minne. Inget drogtest idag - som det ju alltid brukar vara - men jag har för mig att de sist bara slumpade fram en del som fick åka upp även på slumpmässiga tider. Självklart slumpades jag fram då, så man får ju hoppas att man slipper den hemska lilla kisskoppen detta år. Det ska bli spännande att se hur de har byggt om nere på förrådet iaf, kan tänka mig att det är bättre stämning och trevligare när alla är tillsammans än som när de var uppdelade. Jag hoppas det iaf.. Så man slipper höra det obligatoriska gnället :)
Igår hade vi gillning och fika här hemma, riktigt mysigt med alla samlade då både mormor och syster+Greppskalle kom förutom mig, Björn och mam + pap. Och Leia och Molly (systers katt) då såklart.
Imorgon kommer resten av familjen hit (en del av dem iaf) från Uppsala och stannar ett tag, kul! Jag hoppas att det kommer att gå bra för Leia att det blir fullt hus, då hon kommer att bo här medan Björn är på Peace and Love. Men det tror jag. Även om hon skulle bli lite upptrissad så skulle det nog lägga sig då ingen av dem är speciellt "på" på henne förutom brorsan. Och han får skylla sig själv ;)

Här kommer ett par bilder från midsommar (vi åkte till Torsåker på fest), på hur rolig Leia tyckte att jag var på midsommardagen och en bild på vad jag gick ut och pysslade med för ett tag sen när jag trotsade förkylningen.

Det är så skönt med sommar, helt underbart. MEN det finns ett par saker som gör att man tycker att det kan vara ganska jobbigt också. En av dem är myggen. Jag och Björn spenderade onsdagen till torsdagen i deras stuga, ungefär en mil ifrån Hofors. Nu har jag fler myggbett än jag ärligt talat någonsin har haft samtidigt i hela mitt liv. Det var väl delvis mitt fel som inte hade på mig något MyggA, när stugan ligger som den gör, men ändå.. Jag vaknade gång på gång där av det där hemska myggljudet och jag har nog dödat min kvot av myggor för ett par år framöver.
Men annars var det såå mysigt. Vi slappade mest, grillade, läste, var ut i båten, fiskade, badade (lite), badade Leia som TVÅ gånger rullade sig i skit som stank i en radie på 20 meter runt henne ungefär, åt sill och potäter, tittade på Leia som verkligen hoppade både högt och långt från bryggan när hon skulle bada - det ser så himla kul ut osv. Ett perfekt ställe att bo på året runt i mina ögon.. hoppas verkligen att jag får chansen till något liknande sen. Stugan ligger vid en ganska liten anslutande sjö till Hyen och det är den enda stuga som går ut i just den sjön, så himla mysigt. 

Idag är det midsommar och detär inte riktigt klart hur denna dag ska spenderas. Förmodligen blir det utflykt på dagen med Björns föräldrar och efter det fika här hos mamma och pappa (jag spenderade över två timmar på att baka en finfin sommartårta/kaka igår kväll), och sen ut på nåt kul? men inget är helt bestämt så det återstår att se.

En bild på lillstugan som ligger ner mot sjön..



Stora stugan med en nytvättad Leia som fick vara kopplad en stund efter den stinkande incidenten.











Leia gillade inte riktigt båten först, men sen lugnade hon sig. (Det jobbiga för oss var att hon saknade flytväst..)



Efter en massa superhopp från bryggan blir man trött..



Leka med (läs: fånga och tugga sönder) frisbee.



En fin liten mystisk figur står utanför stugan och tittar ut på sjön..

Idag har vår gamla hund Saba gått vidare till hundhimlen.. Hon hade olika fysiska besvär/sjukdomar och de sista dagarna la hon sig hela tiden i något hörn bakom en fåtölj eller under en buske i trädgården, precis som djur gör när det är något som inte är bra. I 13 år fanns hon hos oss och livade upp stämningen, eller bara höll en sällskap. Hon var min/vår första hund och jag gick en del hundkurser med henne och lärde mig så mycket av henne. Så mycket tid som vi har spenderat tillsammans och alla skogsturer hon alltid hängde med mig på. Alla hjärtattacker långt ute i skogen när det brakat en bit bort, men då jag ändå känt mig lugn för att hon varit med.
Jag har inte riktigt gått med på detta känner jag, och skjuter bort tankarna, men snart snart ska jag ha en liten minnesstund för mig själv med henne. Sov gott Sabadodo.

Hej hej.
Nu är det sommarlov, hurra hurra. Förra tisdagen åkte jag och Björn (och Leia) hit till Hofors, där vi kommer spendera större delen av sommaren. Med blandade känslor, men framförallt bra! Det enda som är jobbigt är att vi bor på varsitt håll och att man inte har sitt eget ställe tycker jag. Men det är en vääldigt liten detalj i jämförelse med allt annat. Sedan vi kom hem har det mest slappats. För min del har jag framförallt umgåtts en hel del med mina två gummor. Lite shopping, ett examenskalas för Björns syster (färdig psykolog - Grattis!), skogsturer till sjöar och liknande har också hunnits med.
Det är så skönt att vara här där man kan alla ställen - här där man kan åka ut till skogen eller nån fin strand och veta att det inte är en massa folk exempelvis. Jag är övertygad om att det finns massor med folktomma fina ställen i Karlstad också, men jag vet liksom inte om dem..
Imorse ringde Björn och frågade om jag skulle hänga med ut till kanotstadion och fiska litegranna. Så jag packade med frukost och sånt och han tog med fiskesaker och hund och så åkte vi ut. Riktigt mysigt och Björn fick upp en jätteöring på drygt tre kilo (i mina ögon var det iaf en bjässe - fiskar man öring är det nog vanligare att de ligger kring kilot), vilket var jättekul. Leia var lugn även om hon studsade lite när Björn kastade. Det är sån skillnad på henne jämfört med tidigare gånger, hon är betydligt lugnare (även om man märker att det är en omställning att vi åkt hit, att vi bor på två ställen och att hon plötsligt har ett stort hus att röra sig i), vilket hon visade tydligt på examenskalaset då det var många människor som var där, gick omrking, pratade osv. och att hon lugnt nosade på alla, men sen bara kunde lägga sig brevid oss och slappna av! Helt otroligt.
Vi har även äntligen köpt en bur till bilen att "stoppa in" Leia i, så nu åker hon äntligen både lagligt och trafiksäkert igen. Vi har ju tidigare haft ett värdelöst galler som hon gång på gång rivit ner då hon inte alls gillar att vara så långt ifrån oss i bilen. Det mystiska är att första resan (förutom en testresa kvällen innan) var när vi åkte hela långa vägen rån Karlstad till Hofors. Under hela resan sa hon i princip inte ett knyst och låg lugnt. Men när vi kört omkring här så är hon som hon var förut, river med klor och ibland mun mot gallret och piper högt. Jag hoppas verkligen att det går över snart, för hon verkar annars trivas rätt bra i buren..

Nu ska jag fortsätta läsa på min bok Blodläge av Johan Theorin. För er som gillar såna där svenska, spöklika böcker kan jag verkligen rekommendera författaren.. det är tredje boken jag läser av honom som utspelar sig på Öland, riktigt bra böcker med nån typ höstruskkänsla över sig allihopa.

Bilder från senaste veckan:


Karlstad - Hofors.







Testar baddräkt, såå sött.


Bröllopsbakelse.


Öring och frukost.

Skrev ju att jag tänkte lägga upp lite bilder från långexkursionen i naturvårdsbiologin, vilken jag kom hem från för två veckor sen. Så här kommer de! Det är inte bilder från alla ställen, det blir alldeles för mycket..
(De flesta bilder är mina, några är lånade från en kurskompis!)

Första stället vi stannade till på (och tog en paus i ljudboken vi lyssnade oss igenom under de studntals långa bilresorna) hade man flopärlmussleodling..


På kvällen bodde vi på ett vandrarhem på västkusten, och tog såklart en promenad där..




Några ejder-mammor med sina ungar simmade omkring i blåsten..


På tisdagen såg vi när vi var på ett ställe där man odlade som man gjorde för kanske hundra år sen - och där fanns bland annat mycket rundsileshår och tätört, vilka båda är köttätande växter. Rundsileshåret (den med röda hår) har en fluga, vilket det förmodligen håller på att bryta ner..


..det var verkligen fint och mysigt där ute. Långt från allt annat..


Sen åkte vi och tittade på en ljunghed som man genom att bränna mycket fått återupplivad. Man får bränna med några års mellanrum för att få det att hålla så som det naturligt brukar bli. Det är ganska många växter och djur som behöver bränderna som naturligt återkom från år till år för att få ett optimalt habitat, men som vi idag har sån kontroll över och inte tillåter längre på samma sätt.


Sen åkte vi vidare och bodde på ett vandrarhem precis vid Söderåsen i Skåne - som är en nationalpark med ursprunglig bokskog - så himla fint!
Här tog vi en kvällspromenad för att spana efter fåglar och denna fina Sångsvanshane kom och, förmodligen, ville ha mat.




Jag fick för mig att den här hunden som satt på restaurangdörren där var jättelik Leia, men när jag kom hem såg jag att det inte riktigt var så.. hmm..


Dagen efter tog vi den riktiga turen genom nationalparken - vi skulle egentligen haft en person som kom och berättade om LIFE-projektet de håller på med, men det blev inställt så vi fick klara oss själva. Det är så fint där! Som en naturlig park. (Fast efter en massa timmar där måste jag säga att det faktiskt blev ganska enformigt med bokskogen..)




det var riktigt brant när vi gick upp och ner i ravinen fram och tillbaka. Och riktigt jobbigt..






På kvällen bodde vi på ett vandrarhem vid östkusten som hade gammeldags mysig stil byggt med en innergård liksom..




Dagen efter började vi med att titta på en restaureringsplats för groddjur.


Sen tog vi oss upp på Stens huvud, som också är en nationalpark och åt lunch där.


Sen åkte vi till ett våtmarksområde och tittade på hur man använder det. Efter att ha haft problem med att odla något då det översvämmas varje år så används det istället som turistmål då det finns mycket olika fåglar där och också som betesmark på sommaren.






Vi tog en snabbtitt på storkprojektet där nere..


Sen - nästa dag - till nästa nationalpark: Store mosse.




Sen åkte vi till Hornborgarsjön (fast det var ju inte sådär massor med tranor som det är under häckningstid)..




och sen åkte vi hem!

Sedan jag började läsa naturvårdsbiologin så har jag blivit mer och mer nedstämd och pessimistisk till människors levnadssätt och till att vi faktiskt kommer att ha någon jord kvar att leva på så länge till.
Igår hade vi sista dagen på kursen och jag blev verkligen nedstämd (av egentligen andra praktiska saker som har med kursen att göra) men det hör liksom ihop med hela känslan jag fått av kursen. Allt känns dömt till katastrof.

Om man börjar med klimatförändringar.. Idag lever vi med tanken att vi måste "stoppa" eller "förhindra" klimatförändringarna. Men sanningen är den att vi människor har under de senaste 100 åren påverkat jorden såpass att, även om vi skulle sluta med ALLA utsläpp idag, så skulle klimatet ändå fortsätta förändras! Bli varmare osv. I hundratals år framåt. Även om vi slutar alltså. Vi har satt en så stor sten i rullning nu att det inte går att stoppa.
Ett par exempel: Golfströmmen har redan börjat ändra sin bana (den som gör att det är relativt milt klimat här uppe i Norge/Sverige osv.), och på de senaste hundra åren har trädgränsen i svenska fjällen flyttats ungefär 150 meter upp. Det är då inte för att träden helt plötsligt känner för att breda ut sig lite, utan för att de KAN. För att det är varmare.
Jag blir verkligen ledsen och känner nästan panik när jag ser bilderna från oljan som sprutar ut i havet i USA. Och vi är alla delaktiga i det. Vi alla åker bil eller köper/använder massa olika plastsaker. Det går liksom inte att avskärma sig för alltid. Förr eller senare påverkas alla.
Eller som när man ser denna bilden i metro idag:



..vilken visar en man som letar efter återvinningsbara saker i de massor av avfall som täcker floden Citarum på Java i Indonesien. Det står att floden för 20 år sen var känd för sitt fiskevatten och djurliv, men då de många många människor som bor kring floden kastar sopor där i och massor av fabriker spyr ut sitt avfall så ser den inget vidare ut längre.
Jag mår verkligen illa av att se hur man förstört på detta sätt. Men mer illa mår jag av vetskapen att det handlar om fattiga människor som gör allt för att överleva, medan vi i västvärlden bara ska ha mer och mer. Nya modekläder ska man ha, ny bil måste införskaffas, barnen ska ha hundra nya leksaker varje födelsedag och jul..
Om alla nu levande människor skulle leva som man lever i USA så behövs 3-4 jordklot. Rättvisa? Nja..

Detta är bara en bråkdel av sakerna som gör mig nedstämd som jag skrev. MEN jag tycker inte att vi ska ge upp för det går att ändra riktningen lite. Saken är bara att det är radikala förändringar som krävs. Inte bara "jag börjar ta cykeln till jobbet en dag i veckan".. Det krävs betydligt mer än så. Framförallt att vi i västvärlden slutar konsumera till låga priser som gör att de fattigare människorna i världens tvingas till miljöförstöring för sin överlevnad.

Det värsta är att det är så svårt. Det är så himla svårt att ändra sig som människa. Att ändra vanor och framförallt standard. Hur många idag är villiga att leva enklare? Människor idag vill inte leva enklare. Vi vill ha MER. Alltid denna strävan efter MER.
Jag vet att om alla visste det jag vet, och om alla var av samma åsikt, så skulle det förmodligen finnas en god chans till förändring. Jag säger en god chans - därför att trots att jag läst biologi och liknande i 3 år, och trots att jag mår så dåligt av det, så kommer jag ändå köpa mig ett nytt plagg inom ett par veckor. För det är verkligen svårt att förändras.

Hej hej.
Sedan någon vecka tillbaka har Robyns Dancing on my own lyssnats på väldigt mycket av mig.. Jag tyckte att den var bara okej tills jag såg henne sjunga den på sommarkrysset (tror jag att det var) förra helgen - då kom jag på hur himla bra den är. Så jag tänkte väl länka till den här och så tycker jag att alla ska lyssna, om man nu lyckats missa den. (Så tråkigt att peace & love är så dyrt för en fattiglapp som mig, vill ju så gärna se henne i sommar!)

Oj, det var inte igår jag uppdaterade här - dåligt, dåligt. Men nu är jag tillbaka. Har haft så mycket med tentaplugget, resan neråt Sverige och inför-seminarie-läsning. Nu är det avklarat och det enda som är kvar på kursen (om det inte blir omtenta då) är projektarbetet vilket vi jobbar på med. Men man är ju äntligen ledig på kvällarna!

Resan ner längs västkusten, Skåne, östkusten, småland och så var rikigt trevlig och intressant. Tänk vad Sverige har att erbjuda som man inte vet om. Besökte ett antal nationalparker och platser för naturvårdsprojekt. Tänkte att jag i nästa inlägg visar bilder och berättar lite om det!

Idag har jag storstädat här hemma, vilket känns så skönt - det var (i mina ögon) riktigt ostädat med massa sand och hundhår överallt!
Tidigare åkte jag och Leia ner till Bäverdalen och tog en liten promenad till badplatsen en bit bort där vi var i vattnet och plaskade lite (riktigt varmt) och sen satte vi oss och solade lite. Efter en liten stund kom en tjej gående och när hon närmade sig började hon hojta lite om någon orm precis på andra sidan stenen vilken vi satt brevid. En huggorm som ringlade sig fram i snabb takt rakt mot oss! Blä! Jag har alltid tyckt att ormar är kul och har suttit med folks stora boaormar på axlarna - men sen Saba blev biten i nosen och svullnade upp som sjutton så har jag börjat akta mig för huggormar. Speciellt för att jag tycker att de är så snabba och plötsligt ringlar förbi precis framför fötterna jämt! Iaf så tog jag Leia och flyttade mig bort. Sen så kom jag ju på att våra saker var kvar där.. Ormen låg kanske 20 cm från mina skor och väska. Lyckades dock få tag i dem med en pinne. Sen satte vi oss en bit bort och slappade.. Och vad ringlar inte förbi då om ännu en huggorm! Då kände jag att det var för osäkert, vill ju inte att Leia också ska bli biten. Fick plocka bort X antal fästingar från pälsen på henne under promenaden så det var nog ändå.
Annars blir det mycket läsning och så försöker jag träna nu sålänge säsongen är igång. Sista veckan nästa vecka tror jag. Får se om jag lyckas hålla mig till planeringen att börja springa i sommar - vill verkligen inte gå tillbaka till mitt förslappade jag nu när jag kommit igång med träningen. Mår så himla mycket bättre nu!
Justja, fick se två igelkottar som parade sig igår också, haha! Kul att få se mer än bara när de smyger omkring och prasslar på kvällarna.
Nu blir det en tur till affären för lite matshopping!

Bäverdalen idag: