Women's health halvmarathon

God afton!
 
Tittar in för en snabb uppdatering angående ovanstående lopp som jag tog mig igenom idag. Har tänkt uppdatera här flera gånger, har massa foton från tex påsk som jag tänkt lägga upp, men neej. För lite tid för det.
 
Men loppet måste ju skrivas om. Det var första gången för denna halvmara för tjejer, helt nytt lopp, vilket gjorde att det bara var drygt 2000 deltagare. Men det var riktigt bra ordnat, korta köer, många och fräscha toaletter, rolig "gotte"påse, trevliga fuktionärer, många drickastationer under banan med lagom avstånd mellan och så vidare. Och just tack vare att det var färre deltagare var det sjukt bekvämt att springa då det aldrig blev trångt. De hade även satt in en sån himla bra grej; farthållare. Alltså personer som låg i en jämn fart med sikte på en viss sluttid, som man kunde hänga på för att själv slippa hålla koll. Bra för dem som har svårt att hålla just en jämn fart.
 
Start och mål var vid Sjöhistoriska. Enda (trista) bilden jag tog.
 
Det var strålande sol och helt galet varmt. Jag fick ta av mig min tunna löpjacka efter halva loppet som jag innan lopper frös i, plus hälla vatten på huvudet varje drickastopp. Min förhoppning och mitt mål har tidigare varit att komma in under 2 timmar, men i veckan har jag haft ont i halsen och känt mig halvdålig varje dag och så min urusla träningsform senaste månaderna på det - så frågan var om jag ens kunde köra. Men halsontet var borta imorse så jag tog mig ut för att åtminstone ta mig igenom det hela. Sprang två tredjedelar av loppet före "mina" farthållare (1:59), men sedan en bit efter.. Meeen klarade hela scheissen (21,1 km) på 1 timme, 57 minuter och 59 sekunder ändå! Och ganska jämnt i farten också! Är så förbaskat glad över att jag klarade det, och klarade mitt mål trots stekande sol och pollen och allt det andra. Mitt förmodligen bästa lopp - tror jag. Med tanke på distansen. Wopido. Ben och fötter smärtar lite lätt nu dock.........
 
 
Jaa, och vad händer nu? Vad ska jag träna till.. Det enda jag är anmäld till är midnattsloppet - vilket inte direkt är loppet där en kan göra någon persolig rekordtid ju. Lidingöloppet kändes tidgare givet, men jag är lite tveksam. Hmm.

Rosa frukost och women's health halvmarathon

Tyckte frukosten blev så fin (har väl en sorts hatkärlek till rosa då jag så långt som möjligt undviker att klä mig i det, men ändå tycker att det är en glad och uppiggande färg) med de olika rosa nyanserna, så det fick bli en frukostbild idag igen. Ingen nyhet förutom att gårdagens kokta ägg idag är ett rått ägg och placerat i en smoothie, tillsammans med jordgubbar, pressad blodapelsin, kokosmjölk, vatten, linfrö och nyponpulver.
 
 
I förrgår anmälde jag mig till women's health halvmarathon också. En halvmara i slutet av april, som kommer att gå över djurgården och gärdet. Jag känner mig verkligen peppad på loppet - distansen känns helt lagom att träna till nu. Funderade först på att ta en av de sista platserna i sthlm maraton, men med tanke på hur jag mått och hur träningen gått senaste veckorna så var det nog smartast att låta bli. Var lite skeptisk till whhm's pga hur de framställer det hela med något sorts glamourkoncept med bling och guld och att en ska få ett armband istället för medalj - måste det se ut så för att locka tjejer (andra lopp brukar göra det också, med exempelvis rosa tröjor eller så) ?...... MEN jag ska ju springa ett lopp bara. Behöver ju inte haka på det stereotypa konceptet för det!? Kul ska det bli i alla fall, nu ska jag bara lyckas träna till det.....

Lidingöloppet 2013

Ja, tiden att skriva här är knapp.. Jag skulle gärna uppdatera oftare och det blir det nog senare - men just nu är det mycket. Känns som att det enda jag gör är att jobba, gå ut med hunden och handlar/lagar mat. Medan helgerna går åt till att sova ikapp (nuförtiden är sovmornar när vi går upp vid 7...) och handla, städa och sånt där nödvändigt.
 
 
MEN inte utan att jag ju fick ägna lördagen åt att genomföra det som bestämdes för några månader sedan, nämligen Lidingöloppet! Igår tog vi oss ut till lidingö på förmiddagen alltså. Vädret var ganska perfekt, runt tio grader och mulet. Eftersom det var min första gång och jag anmälde mig sent så hade jag hamnat i sista startgruppen; 10. Min start gick klockan 14, med de 2000 resterande löparna. Hade dessa senaste två veckor bara joggat en 12-13 kilometersrunda, och kört något styrkepass och några yogapass - plus ätit mycket som en tok, så jag kände mig riktigt pigg i kroppen. Eftersom det främsta rådet alla ger är att ta det lugnt i början så gjorde jag just det. Hittade efter några kilometer ett par-tre bra ryggar som jag växlade mellan, som höll ett tempo på runt 10 km/timme kändes det som (eftersom jag själv är sämst på att hålla jämn fart) - och försökte följa dem så gott det gick fram till runt 13 km. Men med så myycket människor  och smala vägar gick det inte jättebra så tillslut började jag köra själv.
 
Innan 15-kilometersdrick- och matstationen började det kännas ganska tungt och bananen, energidrycken och vattnet där gav verkligen mycket. Jag drack visserligen vatten och energidryck på varenda station, men det var förvånansvärt hur hungrig man började bli efter en-två timmars jogg. Åt mer banan och lite saltgurka på stationen vid typ 20? km men det blev ganska tungt i magen i några minuter tyvärr. Det värsta med att man stannade vid stationerna var också att de redan sjukt stela knäna blev ännu mer stela och att det tog ett tag innan det inte kändes som att de var påväg att gå sönder när man började jogga igen. Men i längden tror jag att påfyllningen gav betydligt mer än vad den tog.
 
Hade en ordentlig smärta/stelhet i knän och fötter mellan 15 och 23 km.. fick gå några hundra meter på flacken och utför, och i de värsta uppförsbackarna, men nästan all smärta försvann när jag såg 7 km-kvar-skylten. Blev så sjukt glad av att det var så kort kvar att så efter det gick det jättelätt. Tror inte att jag blev omjoggad av en enda person de sista fem kilometrarna, medan jag själv låg i vänsterspår och joggade förbi folk i princip hela vägen. Trodde faktiskt att jag hade bästa tiden den sträckan, med tanke på hur många jag kom om, men nej..? Konstigt.
 
 
När jag var på upploppet höll jag på att börja gråta - otroligt hur lättrörd man är under och efter en sådan ansträngning. Kom i mål efter de 30 kilometrarna, med tiden 3 h, 12 min och 58 sekunder - vilket jag är nöjd med. Medan jag blev fotad av någon där efter målet kom Anders Gyhlenius (från En klassiker på svt) en minut efter mig injoggandes och efter att ha stått och kikat på det några sekunder var jag tvungen att gå för att inte börja böla. - Tryckte i mig ett par bullar, letade upp Björne och så placerade vi oss i den kilometerlånga? kön till bussarna.
 
- Och det var mitt första lidingölopp! I det stora hela en jättebra upplevelse för mig. Trots att jag har en sån där lopp-blackout, så minns jag ändå detaljer här och och där och känslan att det faktiskt var bra. Visst var det folk som trodde att de kunde springa i bredd och inte flyttade sig till höger så att man kom om och visst hade jag kunnat träna mer distans för mina knän och leders skull (när jag hade suttit ett tag i soffan igår kväll kunde jag typ inte gå! ..och smärtan idag är inte heller så kul) - men det är lätt att bortse ifrån nu. Det blir nog en revansch nästa år....
 

Bellmanstafetten

Godaftonens. Är helt slutkörd efter denna jobbvecka.. Förstår inte varför, då jag jobbat lika mycket tidigare veckor, förutom den tidiga morgonen igår. Antar att det är mentalt då det egentligen var en 32-timmarsvecka vi skulle ha.. Inställd på att börja 12 varje dag förutom en, vilket blev 10 eller 8, kanske dubblade bördan? Blir en tidig kväll ikväll.. Inte minst för att det blev lite löpning idag! Syster frågade i veckan om jag kunde hoppa in för en person i deras lag som skulle köra i Bellmanstafetten idag - och javisst kunde jag det!
 
 
Tog mig till norra djurgården efter frukost och mötte landstingetgävleborgfolket. Fick en funtionst-shirt att behålla; fint med ny tröja att träna i ju! Stack ut som nummer fyra (av fem) på den 5 kilometer långa slingan, med stafettpinnen i handen. I den stekande solen kändes det rätt tungt, benen var som bly, och inte nog med det fick jag världens mensvärk under loppet. Fick stanna till och gå flera gånger när det gjorde som ondast och humöret gick verkligen ner några gånger. Under en så kort tur tycker en att det inte ska hinnas med så mycket negativa tankar, men det gjorde det. Kom ändå in på 25.09 förvånande nog. Det kändes som att jag varit där ute i närmare en timme ju.
 
Efteråt var dock alla negativa tankar och all smärta som bortblåst, som tur är. Picknick följt av lite huvudstående och "kråkan" (yogaposition) körde vi i gräset, innan det var dags att fara hemåt. Trevlig dag allt som allt!
 
Detta miffo skulle visa hur en står på huvudet. Duktigt tycker jag!
 
 
En del av juryn syns i bakgrunden. Något missnöjda tror jag de var.. "Inte tillräckligt stilfullt, men pluspoäng för orginellt nummer"
 
 
Tandhygenisten visade även upp hur healthy teeth ska se ut.
 
 
Jajjemänn!

Midnattsloppet 2013

I torsdags bestämde jag mig för att gå till jobbet på fredagen - förutsatt att jag inte blev sämre under natten - bland annat som en liten igångsättning av kroppen igen, inför lördagens midnattslopp. För även om jag knappt tänkte att jag kunde jogga alls så ville jag ändå ha startat och gått i mål även detta år. På jobbet var det rätt tungt men ju mer jag rörde på mig och lyfte tungt, desto piggare blev jag.
 
Så när lördagen gick så tänkte jag mer och mer att jogga lugnt - det kan jag. Och så blev det! Startade i grupp 3D med starttid 22.10. Både W och B körde, men båda med tidiga startgrupper så jag fick hänga runt lite själv ett tag. Stod och snackade med en gullig tjej när jag väl hamnat i startfållan, och vi kom fram till att det bara var att ha roligt, ingen press. Och roligt hade jag! Roligaste loppet jag sprungit faktiskt. Det började redan i vår startgrupp; alla verkade vara extremt peppade så det var ett jäkla tjoande och sjungande och ett rungande JA när "löpareden" skulle sväras osv.
 
Just idag är jag stark.. ?! (det är meningen att jag ska göra tummen upp också - inte bak)
 
Och resten av loppet var precis lika fint. Allt flöt på så bra det bara kunde (bortsett från ett par galningar som skulle sicksacka och hoppa fram och knuffas), det var fokus - men glatt, publiken var helt jäkla otrolig, änglarna vid sofiakyrkan ännu bättre än sist och så vidare. Blir nästan rörd av hur folk som inte ens springer, som bara tittar på och kanske sett personen som de hejjar på ändå står och skriker peppande allt vad de kan - och funktionärerna som får stå och säga saker om och om igen, säger det med samma inlevelse och glada humör när jag kommer - flera tusen personer senare.
 
För min egen del kändes det alldeles över förväntan. Jag hade knappt rört mig under veckan, haft en rejäl förkylning, och förkylningsefterdyningar med snuva med extremt mycket snor och hosta/hostattacker som satt kvar då (och även idag), och allmänt svag bara - så att jag ändå klarade att jogga hela milen, skitglatt och faktiskt vääldigt bekvämt, var helt underbart! Det enda tyngre var uppförsbackarna och jag fick gå uppför ett par av de värsta. Extremt varmt och kvavt i vissta "instängda" partier utefter banan så jag var totalt sjöblöt också - vet inte vad det är med just midnattsloppet - ALLTID kvavt, trots att resten av stan inte är det. Konstigt. Och även om det här känslomässigt var en av mina bättre löpturer jag tatt så var jag vääldigt glad när upploppet kom. Jag kom in på 55.21, vilket jag är väldigt nöjd med, med tanke på omständigheterna.
 
Såklart medaljen ska vara med på bild.

Mål

Det jag tänker och tror är viktigt med mål är att de är rimliga, enkla, tydliga och uppnåeliga. Tidigare har jag kanske inte riktigt nått dit jag tänkt, men då har jag haft luddiga gränser, ungefärliga mål och så. Då är det liksom lätt att man tänjer/skjuter på dem, eller kanske helt enkelt struntar i dem.
 
Jag har ju några mål för min träning (och i förlängningen kanske också min "fysik"), så att jag har något att jobba mot. Till och med slutet av augusti 2013 har jag tänkt att;
 
Klara dessa löptider;
5 km på under 22,5 minuter. 4.30/45-minuterstempo kan bli förbaskat svårt.............................
10 km på under 50 minuter. Midnattsloppet (om inte tidigare <-- hoppas) blir avgörandet tror jag.
 
Komma ner 5 kg i vikt. För löpningens skull. Det kanske inte är speciellt mycket, men rätt avgörande när man springer. Och rätt svårt för mig som inte är överviktig, plus älskar mat och att äta (ner i vikt=mindre kalorier in än vad som används - finns inget annat ju).
 
Bli starkare och uthålligare. - Ja, här kom luddigheten igen. Men såhär: Mina längsta löppass ska upp till 20 km. Och: har skaffat träningskort på ett ställe där jag förutom några trevliga gruppträningspass ska styrketräna lite, förmodligen 2-split annars hinner jag aldrig. Möjligen 3-split, och i så fall något av passen i ansutning till lättare gruppass.
 
HUR jag ska göra/gör det - och varifrån jag ens startar kommer jag att notera här såklart.
 
Såg mina första maskrosor idag också - och ja, snödroppar och krokusar i all ära, men när maskrosorna kommer är det väl på riktigt kan man tycka. Ännu en sån där grej man blir glad av i början, men där
känslorna svalnar i takt med deras invasion (som fiskmåsarna som jag skrev för ett tag sen).

Långlöppassba' - och födelsedagsönskningar

Jomen visst blev det det! Efter att ha chillat imorse till Wreck-it ralph och ätit en del till (hungrig vare ja) så tvingade jag mig utt. Det kändes/gick tungt hela jäkla vägen, och extremt ojämnt; någon km på 5 min, och någon på 7! - förutom de kanske tre sista kilometrarna för då var jag peppad på att klara 15 km och att komma hem till en varm dusch. Regnet var borta men jag hade klätt mig för varmt vilket gjorde att jag svettades alldeles för mycket för en långrunda och blev kall efter halva. Rekommenderas alltså inte för mycket kläder - för min del kan det gå lite segare när jag är för varm faktiskt. Men det är trixigt i vissa väder det där, att få till lagom mycket, för vem vill frysa? Avskyr det..
 
 
Var ute 1,5 timmar och kom strax över 15 km. Hurra. Var länge sen det.. även om jag fått till nästan 14 för någon månad sen. Vill ju gärna komma upp i, och lägga mina längsta pass på runt 20 km såatte. Snart så.. ? Inga problem i övrigt, knäet mitt "sköter sig" (tack för det mitt fina knä), men känner lite spänningar i båda knäna i nedförsbackar. Kanske inte så konstigt.
 
 
Fyllde på med en sån där prottedrink igen - men denna var inte så kul.. Trodde aldrig jag skulle kunna tycka det, men den var för gräddig. öööscchh.
 
 
Har för övrigt anmält mig till Midnattsloppet äntligen! Alldeles för sent dock, hamnade i startgrupp 3D!............. Mitt mål är ju att komma in under 50 min i år; Första året blev det under 60, förra året under 55 och ja.. Men hur ska jag klara det när jag är i en startgrupp för 50-55 min - och jag förra året blev sinkad av en hel del människor - och då var i 2C? Buhu. Nåväl, ställa mig längst fram och plöja är planen då kryssa bevisligen är för jobbigt.....
 
Förutom tjejvättern och midnattsloppet vill jag gäääärna också göra vansbro tjejsim (så hela tjejklassikern blir gjord) och hela lidingöloppet. Är rätt pank och anmälnningar bör väl göras snarast (speciellt till lidingöloppet) så om någon/några vill ge mig en tidig födelsedagspresent; tveka inte!! ;) - Men säg till så jag inte gör det själv................. I övrigt i år är kanske vårruset och typ tjejmilen av visst intresse.. Men då skulle det nog bara vara med sällskap.

Tjejvasan 2013

Long time no see. Liksom. Hade sådan panik över fix inför seminariet där på onsdagen (lite) och torsdagen (dog ju typ), sen var det ju seminariet på fredag, sen tjejvasan på lördag, sen tidigt till sthlm igen på söndag och packa och överleva och nu är jag på Tovetorps forskningsstation med kursen hela veckan (och nästa, med ett uppehåll över helgen), så det har varit fullt upp! Vill hålla igång bloggen, för jag segar till om jag inte uppdaterar med jämna mellanrum. Så nuså.

Tjejvasan ja. Åkte till Hoffan och sov på fredagskvällen. Sen åkte vi därifrån någon gång innan 8 på lördagsmorgonen. Kom fram till starten utanför Oxberg rätt tidigt så vi hann ta det lugnt där i det mystiska (och svårvallade!) men fina vädret. Hämtade ut nummerlapp, tog lite fika i ica-tältet, tittade på min personliga vallare/chaufför (dvs. min snygga kille) när han "arbetade", och teståkte lite skidor mellan startgrupperna. Bestämde en valla, och gick sen till startfållan.


Jag var (tyvärr) i startgrupp 15 av totalt 17 stycken. Hade ju aldrig åkt, plus anmälde mig rätt sent - då blir det så. Det var totalt kaos efter något hundratal meter. Bredden på spåret smalnade ju av och så skulle alla vi 800 pers i den startgruppen förbi så snabbt som möjligt. Folk trampade på varandras skidor och stavar. Sen var ju allt helt sönderkört, inte ett spår i sikte och mjölsnö (typ som mycket snö blandat med salt på vägarna blir) helt och hållet. Jag hade noll fäste och fick saxa uppför till Hökberg. Det var mest uppför hela vägen dit.. Jag tycker jag är rätt härdad, och tre mil ska inte vara något problem, men jag var nära att ge upp under dessa första 11 km alltså. Men - väl framme i Hökberg var min älskade vallare framme och trollade på lite klister, och efter att hällt i mig varmt vatten och blåbärssoppa kunde jag åka skidor igen! Klisterfäste och superglid tack vare Björnes sickling kvällen innan! Det var mycket nedför därifrån och det var riktigt bra och lättåkta backar, men med fart i - lätt att ploga där det behövdes osv. Folk stod i klungor i backkrönet och tvekade (-och jag som tjatat om hur feg jag är!? kanske inte så värst alltså?) medan jag var så tacksam för varje backe att jag nästan fällde en tår. Sjukt kul var det! Och så fick man bort ännu lite mer folk genom att swischa förbi dem.

Kunde inte ta ut mig helt - fick staka! förbi folk på insidan (pga. brist på bra spår, gjorde att diagonala var en omöjlighet stundtals - trots att jag hade superfäste ju) - dvs. i de högra spåren. Då är alltså vänster spår omkörningsspår - men tydligen trodde folk som startat två timmar före mig att de åkte så snabbt att de kontinuerligt körde om folk? ..Ja man kan kanske ana en bitterhet här. Jag måste verkligen jobba på detta.. att inte bli sur på folk som inte följer regler och stoppar upp för mig... utan ta det som en utmaning. Ska jobba på det i år! Jajja, stakade på så att det pirrade i ryggen av mjölksyran, men har nog aldrig varit så inne i något som jag var under hela vasan. Jag kom knappt ihåg det sen! ..fast på ett bra sätt.. Tänkte nog inte en tanke på något annat än vad jag höll på med alltså. Kom in i mål med en tid på 3 timmar och 13 minuter (och om jag förstått det rätt: en totalplacering på 2700nånting av nästan 10 000). Rätt långsamt alltså - men ändå inte, med tanke på omständigheterna. Väldigt glad och nöjd i slutändan i alla fall.


..och sjukt hög på endorfiner..


Fick en påse med godsaker i mål, och ros och choklad av min käraste <3 (vilket inte är med här på bild dock)


 - och så den obligatoriska medaljbilden såklart..

Lidingö Tjejlopp

En nöjd tjej med vackert rött fejs.

Idag var det dags för lidingötjejloppet - 10 km.Vi kom ut dit rätt tidigit så det blev mest att glida runt (bokstavligt! stället var en enda stor lerpöl) och kika lite på alla kids som sprang olika knattelopp. Jäklarns vad benen gick på de små.
 
Någon halvtimme innan det var dags lastade jag över grejer och kläder på Björn och så började jag jogga lite för att få igång benen, och sen var det ju gemensam uppvärmning i startfållan. Jag var i startgrupp 5 och startskottet gick 14.10. Det tog en bra bit innan man sprungit av det 1-2 cm tjocka gräslera-lager som satt under fötterna, vilket var ganska jobbigt. Folk var dåliga att hålla till höger och man fick typ springa ut i skogen om man skulle förbi ibland - otroligt irriterande. Jag var ganska ojämn - hade finfin fart ett tag, för att sen vara tvungen att sakta ner rejält. Och jag tappade helt orken i uppförsbackarna.. I torsdags körde jag och Björn en löptur med två turer uppför Hammarbybacken (slalombacke) och det var alldeles för nära inpå loppet att köra backträning kände jag idag.. benen sa helt ifrån. Jag fick gå uppför de tre största backarna - men hade desto mer fart nedför, där andra bromsade mest.. Att man inte använder den "gratis" farten de får i nedförsbacken är för mig en mystisk taktik, då man springer betydligt saktare uppför och gör av med mer energi än ner. Vissa, som sprungit om mig uppför - gick nedför istället, för att de var så slut.. Energidrycken längs vägen på två ställen var i alla fall guld värd för mig, kände verkligen hur jag vaknade till. Ett stort plus för att den var god (Powerade) också. Och publiken den sista kilometern var ju helt otrolig! Vilken extraenegi man fick. Jag sprang in på den lerklistriga geggamojjan på upploppet lite onödigt pigg faktiskt. Men var riktigt nöjd - vad kul det var.
 
Vi hade tagit bilen ut, trots planer på hur vi skulle ta tunnelbana och gratisbussarna, och det gick bra för Björne att köra genom stan: mitt i smeten körde vi för att komma till bron över till Lidingö. Men när vi skulle hem ångrade jag mig en stund. Eftersom det var så mycket folk så var parkeringarna på gräsmattor, och vad hände inte då? Jo vi körde fast i leran. Det spruttade lera, och bilen var helt geggig efter en liten stunds kämpande - både inuti och utanpå. Till slut kom två vänliga själar och hjälpte Björn att putta, medan jag gasade på - och så kom vi loss! Björn skulle köra sen, och av någon anledning stängde jag av bilen när jag bytte plats. När han sen skulle starta den var den stendöd. Ååååh. Men nästan direkt kom nästa vänliga själ fram själv och sa att han hade startkablar! Vi testade efter lite uppladdning, men nej. Dööööd. Tillslut fick de putta bilen (baklänges, då nedförsbacken var ditåt) medan jag satt i och skulle starta den. Hade ingen aning om vad jag höll på med, men den startade! Underbart att det finns så fina människor som ser att vi har problem och helt självklart erbjuder sig! Vår lergeggiga bil höll hela vägen hem sen. Vi får ta och kolla upp vad det är för fel på den, och så är den nog i behov av en dusch också.. Men en fin dag hade vi ändå.
 
Väntar på att tiden ska gå och kikar på folk och kids som springer.


Resultat från lidingöloppets hemsida. Är nöjd trots allt, då jag var väldigt osäker på om knät skulle hålla. - Men det gjorde det!

Löpning och Midnattslopp

Goder afton! Nu var det inte igår eller i förrgår jag skrev här. Tänkte prova komma igång litegranna igen och se om jag fortsätter - det känns så onödigt om jag aldrig uppdaterar längre ju. Har haft en del fint för mig under sommaren ju, och har en hel del bilder som jag vill visa här - men det får bli senare, för nu vill jag skriva om löpning helt och hållet.
 
Just nu sitter jag och avnjuuter en GOD kokosgröt som jag rörde ihop nyss. Fiberhavreflingor kokas som vanligt till gröt, fast med kokosflingor i. När det är klart blandas ca ½ dl uppvärmd vispgrädde ner och sedan serveras hela härligheten tillsamans med Werras egengjorda äppelmos med vaniljstång, plus valnötter och röd mjölk. Gott äre!
- Jag var nämligen ute och joggade nyss. Ca 15 km, fast då gick jag första, i lugnt tempo; ungefär 60 min-tempo - så påfyllning behövs. Trodde att mitt knä skulle ge upp flera gånger, men strechade lite snabbt varje gång och tvingade mig att hålla mig i det lugna tempot (jag har en tendens att speeda på när jag blir stressad, som t ex pga knät), och då gick det! Tror att Björns mamma räddade mig med det stora glas vatten jag fick när jag var där också faktiskt. Hurra för denna runda! Ska fortsätta hålla i ungefär denna distans på långrundorna nu, då jag vill försöka få milen att kännas "kort" typ..
 
I helgen var jag, syrran och Björn in till Stockholm och sprang Midnattsloppet också! Vi plus bror våran var löpgänget som körde och så fick brors Anna vara väskbärare och så. Det var riktigt kul, roligare än förra året. Jag hade ju en uppsatt måltid på ca 50 min, men den nådde jag inte. 54.37 blev min tid - ca 3 min snabbare än förra året.. Tråkigt, speciellt när det främst berodde på yttre faktorer, som att det var otroligt trångt - de hade 6000 fler deltagare detta år, dvs 30 000 totalt. Valet låg mellan att ligga bakom folk i lugnare tempo eller sicksacka och på det viset förlora mycket energi. Jag körde på det säkrare och lugnare valet alldeles för länge.. Sen gjorde vädret (otroligt kvavt) att jag förlorade massa vätska och blev väldigt seg och illamående. Andra hade också mått riktigt illa och haft problem med att det var trångt, så jag var inte så kinkig som jag trodde att jag varit.. Men jag kunde i alla fall slappna av mer detta år och njuta lite av underhållningen längs vägen och löpningen i sig. Och nästa år ska jag MINST ner under 50.
 
 
 
Svettiga inväntar vi syster som startade senare..
 
 
Alla färdigsprungna och tillförda ny energi i form av banan och en reztart.
 
Vi kom inte hem förrän efter 4 på natten, somnade 5, så dagen efter såg ut mest såhär.
Fast med lite mer godis än vad som syns i bild..
 
Medaljen dårå.
 
Och så gröten som nu ligger i min mage.

Vårrus och freedag

Hej på er. Äntligen fredag , hurra hurra. Den här veckan har varit lite jobbig på flera sätt. Jag har mått lite halvdåligt, haft sömnbrist, varit otroligt stressad (och är lite fortfarande över ett par viktiga saker) .. och så har det gått lite trögt i skolan. Åsa, min praktiska handledare som jag jobbar/jobbat sida vid sida med större delen av tiden (och som jag är lite halvt beroende av!) har varit hemma med sjukt barn hela veckan, så jag har fått klara mig själv mestadels. Har "tvingat" lite annat folk att hjälpa mig, men ja, mest själv. Så flera dagar har jag gått hem med en dålig känsla av att inte ha "klarat" det jag ville ha fått gjort, och stått och stampat med samma små insekter/djur länge länge, trots att jag sett flera av dem tidigare och nycklat fram dem då! Har flera gånger även upptäckt att trötthet kan göra att man missar steg och bara virrar runt, och saker som var omöjliga för mitt hungriga och trötta jag dagen före, var plötsligt lätt som en plätt morgonen efter när jag sitter där utvilad och med frukost i magen. Nåååja - IDAG löste sig de stora problemen i alla fall, tack vare hjälp, och att Åsa till slut kom och löste mina sista funderingar på 15 sekunder. Nästan klar med den praktiska biten nu!

Igår var det vårruset i alla fall. Det ösregnade från lunch och en bra bit in på själva loppet. Alltså verkligen ÖSregnade. Jag hade min superbästa Norrönajacka plus paraply den dryga timmen vi kom ner dit innan och strosade (plaskade) runt där nere, så jag höll mig torr och varm ända in tills det var dags för uppvärmning, vilket var bra för då jag höll värmen ordentligt ända till slutet av loppet. Jag startade i andra startgruppen, och det ångrar jag nu, jag fick kryssa mig fram mellan människor hela vägen. Kan nog räkna på en hand hur många som sprang förbi mig, medan jag tog mig förbi folk hela vägen. Detta berodde absolut inte på att jag var snabb på det viset, utan folk missbedömt sin hastighet tror jag. Jag sprang på 27.15 (vilket jag är supernöjd med efter den otroligt sega starten och allt kryssande mellan folk) vilket betyder att även jag började i en för snabb startgrupp (de som skulle springa under 26 skulle ta den) - och ändå sprang jag förbi folk som började i första gruppen. En annan sak som var väldigt typisk just för att det var ett tjejlopp tror jag, var att vid varje större vattenpöl hoppade folk åt sidan, vilket innebar att man hela tiden kunde få något som flög fram mitt framför en. Alla var genomblöta pga regnet så det kunde jag också känna var lite onödigt, jag sprang rätt igenom pölarna, men det gav ju mig mer utrymme i alla fall! Men överlag var det hur kul som helst, superbra stämning och hänsynsfullhet bland deltagarna, så jag är jättenöjd. Nu vet jag lite mer hur det kan se ut på ett sånt här lopp som ju egentligen mest är till för att ha kul och umgås snarare än att prestera. - Gillar också (samtidigt som det är lite jobbigt) den höga pulsen man har i början. Man har inte ens börjat och har nästan högre puls än vad man har när man springer! Vet inte om det är vanligt? men Björn berättade att man har gjort tester på folk som åker vasaloppet, vilket visar att många (de flesta) hade högst puls i början, innan de ens börjat. Det har nog med inför loppet-nervosistet och adrenalin att göra kan tänkas?

Nu ska jag placera mig i soffan, läsa och bläddra i bok och tidningar, se på någon film och liknande. Hoppas ni får en trevlig helg!

På grund av det blöta vädret lät jag min mobil ligga tryggt i plastpåsen i fickan så inga foton blev tagna igår. Lånade detta foto på vårrusets hemsida (här: http://www.varruset.se/start/content.cfm?Sec_ID=3636&Rac_ID=110&Lan_ID=1), och ja jag står faktiskt nånstans där i klungan, men tyvärr där man inte längre ser vem det är. Under uppvärmningen är fotot taget! 

RSS 2.0