Weronika

Hittade något recept på hamburgare (som om det skulle behövas) i någon ica-tidning och provade det i helgen. Burgaren med jalapeño och rostad lök i, och så någon grillad paprika-dressing till. 

 

Den där hösttröttheten har kommit nu. Gett mig en fet smäll. Är konstant trött alltså.. Det enda som hjälper lite är att hålla igång fysiskt. Så det försöker jag göra, men det blir ju ändå en liten krock där - det är svårt att få igång sig när en är skittrött och helst bara vill ligga och somna till en film ungefär. Och efter fysiska hålligånget då en sätter sig ner så är tröttheten där igen. Än har inte deppigheten kommit, och jag hoppas verkligen inte att den gör det heller. Men kanske jag slipper, då jag förra året var betydligt mer grå till sinnes, men överlag mycket piggare. Det kanske ligger någon ekvation där, symptomen emellan; mycket av det ena - lite av det andra.. ? 

 

Träning ja. Joggen går just nu för segt alltså. Det blir samma sak hela tiden - ligger på mellan 5 och 6 min/km och har det mysigt liksom. Inget händer mer än att jag håller det hela någotsånär igång. Men jag har inte heller något mål just nu och det är ju med största sannolikhet det som skulle behövas. För visst vill jag ju springa myycket snabbare och längre - men till vilken nytta, just nu? När tiden och orken kan läggas på annat. 

 

 

- Annat är det med stykreträningen (som jag gör främst för att inte skada mig på jobbet eller vardagen/löpningen typ) - den känns betydligt bättre trots att det är så lite jag gör (typ en gång i veckan). Har väl aldrig haft såna biceps liksom utan att "försöka", så att säga. Tackar vi jobbet för. Men jag är inte speciellt intresserad av att bygga muskler som syns - funktionen tackar jag ja till, men den har ju funnits där tidigare även utan att musklerna biffar till sig.

 

 

SÅ - löpning var det ja. Ett mål måste jag hitta, för att kunna träna mot det.. Någon halvmara? Vasaloppet (öppet spår)? Det kräver ju faktiskt en hel del uthållighet och löpträning för längdskidåkning funkar ju delvis som träning. Mjaa.. 

Lördagkväll - äntligen har jag tyyp kommit tillbaka till mig själv efter denna jobbbiga vecka, med att försöka få ihop allt i mörkret, sömnbrist, dåliga matvanor och mycket jobb. Men här sitter jag nu i vår sköna soffa medan jag väntar på att Björn ska komma hem med min lyxglass jag beställt - och såklart på att Så mycket bättre ska börja. Tänk att det bara behövs inte ens en enda hel dag med bland annat: en lyckad löptur, slapp, en del hemma-spatid, ett par avsnitt av någon bra serie och kaffeochostkakamedovispadgrädde-fika för att komma upp sig igen. M-m-m! 

 

För ungefär ett år sedan tränade jag nästan varje dag - vilket funkade.. - då. Jag var hemma/"ledig", letade jobb, pluggade lite på distans bara och sådär. Nu skulle jag också vilja orka med att träna något varje dag, men jag får inse att det inte går när en jobbar. Speciellt med tanke på att jobbet är 8 timmars konstant stående, gående och lyftande - ofta tungt. Och mörkret påverkar mig nog ännu mer i år - med tanke på att det enda ljuset jag får om dagarna är det som syns fram till ungefär 10 på förmiddagen..

 

Jag hade planer på träning torsdag och fredag morgon men hann/orkade inte med någotdera. Fredagen - och framförallt fredagskvällen blev därför jobbig - jag mår verkligen psykiskt dåligt och blir stressad av att inte fått det där lugnet efter träning, och att inte ha följt mina planer. Men allt försvann ju såklart med förmiddagens joggtur, som gick såå bra. Tyvärr har min gps i mobilen gett upp (kartan visade på norra afrika när jag försökte få igång den) så sträckan är ännu en gåta - men tiden hamnade på 50 minuter nånting.. Och den joggturen gick - förmodligen - såpass bra just för att jag inte tränat sedan i onsdags. För att kroppen min, trots jobbet då, hunnit återhämta sig och spara ner lite energi.

 

SÅ. Det är det jag måste försöka påminna mig om. Oftast blir träningen och framförallt effekten bättre (vilket ger många gånger högre tillfredsställelse efter) på det här sättet - där kroppen och musklerna hunnit återhämta och bygga upp sig, innan en börjar slita på den igen. ...Kanske? Ja. Kanske. 

 

Senaste tidens mobilfoton. Jag är dålig på att fota saker när jag gör dem - glömmer helt bort att en kan fota saker för att ha som minnen, dumt nog. Så här kommer lite bilder på mest sånt där vardagsgrejs då jag brukar minnas mobilkameran.

 

(styrka hemma med gummiband, som även kommer att användas som hjälpmedel på gymmet - hund som vill ut - hund som fått komma ut och springa - min enmilsfavorit i hofors - fått supersköna strumpor från min bästis och personliga strumpsupplier - mer jogg på en runda som blir kortare för varje gång jag mäter den konstigt nog - det passande vädret på allhelgonakvällen/natten/morgonen - frukost!)

 

Från drygt senaste veckan, i tidsordning.