Weronika

Efter en rätt vaken natt (hämtade Björn vid bussen vid halv fyra imorse - och då var man ju hungrig igen så en pizzabit till var ju tvungen att ätas, mm. och vips var det ljust när man somnade), en gårdagsdiet på pizza och snacks - och uppstigning innan 10 idag, trodde jag inte att jag skulle palla någon större fysisk aktivitet. Vi hade tankar på att åka skidor i Högbo men det var ett för stort projekt för en så osäker fysisk känsla i kroppen. Men så fick jag syn på mina "nya" snygga kompressionstights från Casall (köpte dem i höstas, men hann bara använda dem två gånger, sen gick det upp ett jättemystiskt hål, så jag fick reklamera, sen var de slut så jag fick pengar tllbaka istället, och beställa från en annan sida ..blabla) och kände att det kanske skulle funka med en löprunda i solen i alla fall.

 

 

Så jag tog mig ut en sväng, men känslan tidigare stämde, det gick tungt. Avskyr den där känslan - som att kroppen väger bly och benen är stenhårda (på ett negativt sätt). Det slutade på 7 km, 40 min (5.35 min/km-tempo), så det var ju inte så dåligt i mina mått mätt.. Jag tror att jag har dålig koll nuförtiden helt enkelt.. På vad jag orkar, på hur jag ligger i fart och så. Förut joggade jag efter puls, med pulsklocka. Men nu när jag inte har det, utan bara kollar rundan på mobilen i efterhand så får jag gå bara efter hur det känns just när jag springer. Och då är det hur lätt som helst att pressa på lite för mycket ett tag - så att det inte håller så länge. Och så får man sakta ner, och när man vilat upp sig går man (omedvetet) upp igen i fart trots att man borde hålla igen. Som ett värdelöst intervallpass.. - Tightsen var bra i alla fall för den som undrar: bra tryck över lår och rumpa, med rätt grovt - men stretchigt - tyg, som jag ville ha ut av dem.

 

Näe, nu är det dags att ta tag i detta. Bort med några kilon så kroppen blir lättare, ett program att följa där man kan bygga upp och hålla i och styrka för bättre stabilitet i min spagettikropp. ......Hur många gånger har jag skrivit detta nu ..? :)

 

Ja, det här att våren är här är ju både bra och dåligt. För oss hundägare jublar vi väl kanske inte inomhus, när golvet, soffan, sängen (!) och allt annat är fulla med grus. Dammsugningen dubbleras och skaka ur lakanen i sängen får man göra om och om igen. Visserligen är nog människoskorna nästan lika bra på att dra in gruset.. Och har man en sopletarhund är det ännu en irriterande sak när allt smälter fram. Leia letar upp matgömmor som fåglar har - och godis i form av kattbajs blir ju såå lättillgängligt. Gött.

 

Men! Utöver de få otrevliga bieffekterna är det så jäklarns härligt. Solen lyser och värmer, lite lagom temperatur nu som gör att snön smälter men inte blir totalgeggigt på en gång, blommor kikar fram, vårvindar och fåglar är megaaktiva. Under min 15-minuterspromenad med Leia såg jag rätt många fågelarter, för att inte ha letat det minsta; nötskrika, kråka, blåmes, talgoxe, björktrast, större hackspett, mindre hackspett, spillkråka, fiskmås (!) m.fl. När man hör fiskmåsarna skrika såhär i början blir man ju alldeles glad. Synd att det inte håller i såg dårå men..

 

Jaha. Det har ju fungerat relativt bra den senaste veckan med att hålla sig ifrån kolhydraterna - de sämsta av dem i alla fall. Kvällen började med detta;

 

 

snabbtskrivet nuförtiden - vet ju hur många jag gör, och alltid x 3 (inte uppvärmningen eller plusset där nere dock). Det gick helt okej, även om jag är klen utan riktiga peppen man får när man tränar med andra på ett eller annat sätt. (och ja Anna, det är din magövning som jag döpt till "Annas mage", haha)

 

Sen kommer hjärtat hem med detta från jobbet;

 

 

..hmm jahajaja. Det hade ändå blivit svårt sen i påsk. Har ju redan bokat in bland annat fest och sen också bakning av senaste buffés marängbakelser med syster denna vecka. Nya tag framöver. Antar jag. .... Jäklarns högtider.

Jag är rätt dålig på att följa upp saker som jag skrivit om tidigare.. Men! Nu ska jag skriva vad jag tyckte om den där pastan gjord på olika ekologiska bönor. För det första gillar jag ju att det är ekologiskt, att de olika pastorna är gjorda på svarta bönor/mungbönor/sojabönor och ingenting annat, att de är proteinrika, vetemjölsfria, lågkolhydrat och lågt GI-innehåll och att de är fiberrika. Proteininnehållet ligger på mellan 41 - 45 %, kolhydrater på 16 - 20 % och fiberinnehållet på 20 % i alla tre, vilket ju är skitbra.

 

Den svarta pastan hade jättebra och god pastasmak, men var lite sträv tyvärr. Jag åt den med korvstroganoff - kanske hade den passat bättre med någon riktigt gräddig sås istället om man vill minska strävheten. Den hade dock lägst kolhydratinnehåll så det kanske väger upp lite.

 

De andra två - mung och soja - var ungefär likvärdiga. Konsistensen var skitbra verkligen! Som vanlig pasta förutom en avsaknad av en viss degighet (men om man saknar det vet jag inte..) utan mer som när vanlig pasta är kokad "al dente". Och smaken jättebra också - även den pastasmak.

 

De båda sistnämnda pastorna gjorde jag som pasta carbonara, Ett sånt där paket (200 g) räckte för oss till fyra portioner med carbonara"sås" (till två vuxna tränande personer). Då gjorde vi carbonaran på 2 paket bacon (stekt i klippta remsor) 3 ägg+1 äggula, typ 1,5-2 dl vispgrädde, 1,5 dl fet créme fraiche, 2 dl riven ost, vitlöksklyfta, salt och peppar - på ett ungefär (ihopvispat). Kanske då inte så konstigt att man blev mätt..? :) Men i mina ögon bra lchf-middag - även om en del kanske kan tycka att kolhydratinnehållet är för stort. Funkar även jättebra att värma pastan i micron igen också.

 

-Yeeees. Rekommenderar det verkligen. Jag kommer absolut att använda dem ibland när man vill ha "vanlig" mat (läs: har noll fantasi) men fortfarande hålla maten nyttig och inte äta deg.

 

- Jaa, om dryga fyra minuter kan avgöra en sådan sak så..? Var ute och joggade igår eftermiddag i alla fall. Hade tänkt mig 15 km faktiskt (varför - det vet jag inte, för om man joggar en gång i veckan ..! så ska man kanske inte räkna med vad som helst), jag hoppades verkligen på det, och försökte verkligen tvinga mig själv att ta det lugnt i tempo så att jag skulle orka det (kör man distans så är det ju i prattempo) - men blev riktigt slut och pallade inte mer än drygt 12 km. Uppenbarligen kunde jag inte hålla nere tempot heller.. Skit. För första gången på länge dock utan den minsta smärta i fötter eller annanstans, utan bara i själva musklerna och så, precis som det ska vara. Hurra!

 

När jag stängde av klockan stod den dock på 1 timme och drygt 14 minuter - inte 1:10 som jag såg lite senare att det stod? Funderade vad som ändrats och kom på att det måste vara så att appen nuförtiden reglerar tid och sånt i efterhand efter själva vägmätningen liksom. För som man kan se på kartan nedanför så började den inte mäta direkt (som vanligt..) men tiden började ju ticka direkt. Bra att veta liksom! ............. Undrar hur/om det ändrar tidigare mätta löprundor..........? Riktiga rundan blev i så fall 12,95 km på 1:14:25 ungefär, men jag räknar på det som står i appens resultat. Är ändå nöjd måste jag säga, trots min oförmåga att hålla nere tempot - men nästa pass (som blir om ett par dagar) måste för sjutton bli ett intervallpass. Dags att börja bygga och verkligen jobba nu. Ska försöka få till en PLAN med hjälp av nedskrivna MÅL.

 

Tänk vad saker och ting snabbt kan ändra kurs. Igår när jag satt och desperatletade lägenhet och precis skrivit till en tjej som verkade skitbra, så hör Björn av sig och meddelar att han fixat lägenhet genom en kompis! Komiskt nog var det en kille på blocket som skulle hyra ut sin - en annan avdelning bara än var Björn jobbar. Visserligen endast för tre månader framåt från april - men det ger så mycket mer till att leta/fundera/bestämma för framtiden ändå. Det blir en lägenhet i Hammarby sjöstad/Sickla, vilket i mina ögon är riktigt bra! Bara en kort bit från hammarbybacken och nackareservaten igen - dock åt "fel" håll, men ändå! Vi hänger kvar i samma område helt enkelt, men ändå helt tvärtom. Hammarby sjöstad är lika med betongdjungeln i mina ögon, helt nybyggt, gator och trottoarer är uppvärmda liksom!, gräsplättar får man leta efter och allt är väldigt exakt och stilrent. Så påsken blir, förutom folkan-fest och god mat också en flytt av våra grejer ................ Hatar att flytta. Men! Det blir bra när det är klart.

 

Idag hade vi redovisning av vårt projektarbete och avslutning av etologikursen. Det känns väldigt skönt, och jag känner mig nöjd med min insats - tror jag kommer få helt okej betyg och så. Samtidigt känns det väldigt tråkigt för kursen har inte alls känts så väldigt betungande, förutom möjligen dagarna innan de båda tentorna, utan bara rolig - som att det verkligen handlat om "min grej". Och fin fungerande grupp var vi också. Jaaaja. Närmast ska jag ta mig i kragen, sparka mig själv i röven, få tummen ur och sånt, och försöka komma igång, och göra klart mitt ex-jobb. Känner mig inte väldigt konfident över detta, men allvarligt? Det är ett c-arbete, hur jäkla svårt ska det vara? Ska försöka i alla fall.

 

I måndags uteslöt jag ju alltför mycket kolhydrater ur kosten, vilket funkar bra eftersom vi ju äter så mer eller mindre ändå. Lite ont huvudet någon morgon kanske - men efter att ha gått efter en kost med lägre kolisintag under ett par år dock med många undantagsperioder .. så är det ingen stor grej alls längre. Jag har dock inte hållit den strikthet som jag tänkte ännu, (som är omkring 20 g kolhydrater/dag), och vet faktiskt inte om jag kommer att göra det, för skillnaden är redan stor. Inga blodsockerbegodalbanor och degigheten och plufsigheten i kroppen har nästan försvunnit tack vare vattnet? som försvinner med reducerat kolisintag. Det jag dock framförallt märkt är att jag delvis blivit väldigt hungrig dessa dagar - framförallt i tisdags. Om det beror på mindre fysisk mängd mat i magen eller att jag är dålig på att öka på med fett vet jag inte - men hoppas på att det regleras efter ett tag. Jag äter ganska mycket ändå, men tror att mängden av vad jag äter har varit lite större dessa dagar, på grund av det.

 

 

Såhär har ett par dagar -måndag och tisdag- sett ut i vad jag stoppar i mig under dagen, förutom vatten

 

- två kokta ägg med majonäs/smör -frukost

- kaffe med mjölk och grädde

- lchfpizza med sallad -lunch

- kaffe med mjölk och grädde

- chaite med mjölk och grädde, valnötter och en sesamkakaruta

- kebabsallad -middag

 

- fil med grädde, en kvarts banan, blåbär, solrosfrön, krossade linfrön, valnötter och ett ägg -frukost

- kaffe med mjölk och grädde

- svart te med mjölk

- ett ihopplock av: en liten bit lchfpizza, ett kokt ägg stekt bacon, sallad -lunch

- kaffe med mjölk och grädde x 2

- ett äpple

- lax med kokt broccoli och kall sås gjord på créme fraiche, lite fil, smulad fetaost och rödlök -middag

Jag vet inte om detta är mycket eller lite, antar att det förmodligen beror på mängden också. Men sålänge man är mätt (vilket man ska vara av lchf - det är ju något som ska funka jämt), mår bra och ligger på en bra vikt så funkar det ju. - Och ja, är medveten om min stora mängd mejeriprodukter jag stoppar i mig.. Det är ju inte optimalt - av massa olika skäl - men jag älskar det! Hur ska jag kunna leva utan det?! Får klura på hur man kanske kan minska lite på´t..

Jamen hej eller. Ska snart dra med mig Leia ner till tvättstugan och så  ut en kort runda. Har för tillfället panik över allt, men är ändå ganska lugn. Vi har ju inget boende om några veckor och vet inte riktigt hur man ska bemöta detta. Det ordnar sig ju alltid och i värsta fall drar jag och Leia oss tillbaka till Hofors ett tag medan Björn får hitta något tillfälligt sålänge. Men det känns ju inte heller speciellt kul - att behöva bo hos mamma och pappa, trots att de ju nuförtiden har massa plats i huset.. Och då kommer ytterligare en fråga på det: ska man försöka hitta något boende där, och försöka jobba som semestervikarie på fabriken ännu en sommar? För att få ett jobb här (vilket jag ju måste skaffa i så fall) behövs ju någonstans att bo, och man kan ju inte lita på att det ordnar sig? Kan något bara dyka upp?! Efter alla mejl man skickat till folk som ska hyra ut sitt boende, så får vi alltid svar från dem där det egentligen inte passar.. Där boendet är lite väl långt bort, som visserligen skulle funka om andra saker vägde upp - men vilka inte gör det, där boendet är för dyrt och framförallt: där folk inte vill hyra ut till dem med husdjur. Hyreslägenheter är ju bara att glömma om man inte stått i kö x antal år och köpa? Ska man köpa så tycker jag att man verkligen har förankrat sig och ser en längre framtid här. Och javisst, det skulle jag kunna se framför mig. Men jag skulle också kunna se det omvända framför mig, om något annat skulle dyka upp. Så vad göra? Sommarjobb? Boende? Hjälp? :)

 

Och ja: när det är isblåst, ishalka och horisontellt snöande ute - och när man inte har råd med träningskort så får man träna inne..

 

Är verkligen taggad på att komma igång med ordentligt löpträning nu, men får hålla mig till sånt som funkar med vädret och hemmaträning. Igår blev det ett styrkepass med kettlebellen (8 kg) - dubbel- och enkelhandsswingar, benböj, halo, armhävningar, dips, utfall, magövningar och lite andra kettlebellövningar som jag inte har något namn för. Hade hellre kört riktig styrketräning (få reps, mycket tyngd) men får ju anpassa mig. Så därför gör jag så mycket som möjligt funktionellt (t ex. benöj med axelpress med kb i högsta läget), med kb:en och infoga balans om det går, och också köra med hög frekvens. - Krävs nog en del av en själv om det ska vara effektivt att träna själv hemma och jag är nog inte riktigt där än.. Men har faktiskt lite träningsvärk i rumpa och rygg så nåågot gav det ju. Men längtar så otroligt mycket efter jogg på barmark, gruppträning och riktig stgyrketräning, hoppas det kommer snaaart.

 

Har gött (gödat, gödit?) mig själv denna helg, men ändå känner jag mig tusen gånger fräschare än den där degkänslan från lördags morse. Kanske beror på finfin löprunda (eller ja: kändes supersnabbt *flöög fram* - hade ingen mobil - men landade enligt mät din runda på inte ens 6 km 35 min??! hmpf, måste mäta exakta rundan med gps alltså..), tacomiddag med grannar, strålande sol, skitbra yogapass och alla D-vitaminer jag trycker i mig plus får utifrån? Mer D-vitamin till fölket!! (vilket anses påverka/hjälpa mot massa grejjer, såsom cancer, depressioner, ms, orkeslöshet och trötthet <--- vilket i sin tur leder till en massa grejer om man hamnat i ett sånt "hål" - och så vidare)

 

Från nu är det lchf som gäller - och nu striktare än vad jag hållit (alltså möjligen endast lite frukt, mörk choklad mm då och då - inte rutin, som annars) med så få snedsteg som möjligt. Känner att detta nog kommer gå sjukligt jäkla bra. Och efteråt måste jag hålla mig mer strikt, en gång för alla, så att jag inte hamnar i sockerloopen igen.

 

Imorse var vi till veterinären en sista (?!) gång med Leia också. Svullnaden/svampigheten i lederna har gått ner lite till och hon verkar bli allt bättre! Medicin en dryg vecka till, många korta promenader som ökas med 5 min/vecka och glukosamintillskott är det som gäller nu. Och ner i vikt! Hon väger typ 44 kg så ett antal kilon ska få försvinna. Så underbart skönt att det verkar bli bättre - och förhoppningsvis var detta bara en engångsföreteelse. Kanske funkar allt som det ska när hon ligger i bättre vikt, glukosamintillskott och bra uppbyggnad av styrkan i kroppen med successiv ökning och jämnare motion senare.

 

 

 

I övrigt känner jag mig som en stor deg. Har senaste veckorna tränat betydligt mindre, samtidigt som det blivit mycket färre promenader i och med Tovetorp och Leias sjukdom. För att inte tala om gödningen som pågick därborta, med sån där typisk svensk husman där nästan allt är socker i olika former. Nåväl, jag ska inte gnälla, maten var jättegod och jag valde ju faktiskt hur och vad jag åt. Men det avspeglas ju nu. Är ju normalt "mjuk" i kroppen ändå men med muskler under i alla fall, nu är allt bara mjukt! Senaste dagarna har jag inte kunnat sluta tänka på godis och chips. Har ätit för två, för att stilla suget som ändå inte rubbats en milimeter. Igår och i förrgår hade jag tvärtom svårt att få i mig vanlig mat (alltså min vanliga), medan jag ändå stod i skåpet och glodde ett par gången i timmen hela dagen.. Precis som man gjorde efter skolan i typ mellan-, högstadiet.. Åt knappt riktig mat, för att jag trodde att fett var farligt och att man höll sig smal på det sättet - men åt choklad och godis varje dag istället. "Kolhydrater är inte farligt, det är fettet som är det.."

 

Skulle behöva "detoxa" mig ur det här sockret (jaa, typ komma in i ketos), men känner mig nästintill äcklad att behöva öka fett- och proteinintaget - och framförallt att inte kunna "späda ut" dem med kolhydrater.. Jag vet att det är sockermonstret där inne som spökar och får mig att känna så, och att så fort jag tagit mig förbi de där första typ tre dagarna (med maximalt 20 g kolhydrater på en dag) så kommer det kännas lite annorlunda. Jag tycker att mer tillåtande lchf är bra som långsiktig grund, som ni vet - med också frukt, "fruktiga" grönsaker, rotsaker, en pyttedel spannmål kanske (men INGET gluten) mm. Men för att mentalt och fysiskt få rätt inställning krävs nog ganska strikt lchf till att böja med, i alla fall för mig..

 

Orkar man? ..Det kanske vore nåt ändå? Vad har jag att förlora liksom? Ska ta och diskutera med min käraste och läsa lite vad jag skrev när jag började med det sist. Då hade jag inte alls den aspekten om hur pass onaturligt det är med så mycket kolhydrater - sjukdomar kopplade till det - livsmedelsverket och hela livsmedelsbranschens påverkan osv osv. Men jag läste in mig under tiden. Jag tror att det kan vara bra att motivera sig på det sättet också.. För det är helsjukt svårt att inte äta kolhydrater och skräp/snabbmat idag!! Om man inte låser in sig, aldrig äter ute, inte ser reklam på tv/nätet osv. ...Speciellt när man har ett sockerberoende och älskar godis i alla former. - Men mer om det en annan gång!

Jag har aldrig ätit en "riktig" ceasarsallad - inte som jag vet är känt supergod, från något fint ställe (måste görat någon gång, tipsa gärna!).. Men min egna variant är förbaskat bra den också - och väldigt enkel:

 

 

Skölj och skär upp isbergssallad och gärna någon mer blandsallad eller babyspenat - och lägg på en tallrik - tillsammans med typ tomat, gurka, rödlök, avokado och/eller annat man gillar. Riv parmesan, eller liknande, över salladen. Stek (klippt) bacon i mindre bitar tills det är lite halvfrasigt, och sprid ut över högen på tallriken. Stek, valfritt kryddad, kycklingfilé eller annan del på kycklingkroppen, och placera på toppen av födohögen på tallriken. Rör ihop créme fraiche, majonäs, pressad vitlök, salt och peppar och servera till. Dressingen brukar jag visserligen "strila" på redan innan osten (eller som här, innan kycklingen..), men det gör man väl hur man vill med. Ät upp.

 

 

Förmodligen vet alla hur man gör en sallad, men ibland kommer man inte på vad man ska laga, så kanske detta hjälper någon.

Alltså, Nanna Johanssons inlägg om hur bra det var förr i tiden i Sverige är så värt att läsas! Det bör ni göra om ni inte redan gjort det.

 

Goddagens! Sitter och myzer, med Håkans nya - skitbra - låt, nyduschad, i städad lägenhet med det mesta nytvättat. Mmmmm.  ..Vad är det för fel på en? Jag blir stressad av att ha det stökigt/smutsigt hemma, och kan stressa runt som sjutton bara för det. Glömma bort helt att njuta av "livet" om det är ostädat - trots att det ostädade i sig inte påverkar det som jag annars skulle bli glad av.. Sen är det ju aldrig så himla ostädat att det blir ohygieniskt eller störigt på det sättet. Måste ha något att göra med projicerad stress i kombination med kontrollbehov va? Något sånt.

 

Leia mår mycket bättre! Hon är piggare, klar i skallen och lite mindre svälld kring lederna. Lite stel och stapplig är hon, men det verkar också sakta bli bättre. Vi får ännu inte gå mer än ut på korta "toarundor" med henne, men hon verkar ganska tillfreds med det. Det blir nog en successiv ökning när vi väl får klartecken. I måndags var vi på återbesök (kaosartat: Leia rädd, hon visste ju exakt var hon var och att det inte var det minska kul sist - och veterinären och sköterskan stressade över att Leia var skällig och morrig, med munkorg dock så ingen risk för något (som hon ändå aldrig tidigare gjort heller) - och där stod jag och betraktade spektaklet medan jag försökte hålla styrsel på Leia) och igår fick jag veta att sänkan gått ner från 160 i fredags (eller som högst 190) till 50. Normalt är 20-25 tror jag att hon sa, så det är ju en bit kvar, men ändå! Veterinären tyckte att vi skulle komma in igen på måndag... Vet ju att det är för Leias skull, men kan inte låta bli att tänka att pengarna rinner iväg.. Det hela slutade i alla fall på runt 6000 för oss (och då alltså typ 22 000 totalt), vilket ändå känns rätt "lindrigt", men känner mig orolig nu, då försäkringssumman ju gäller typ per år - och händer något nu så har vi inget sån. Vad kan man göra åt det tro?

 

 

Är i övrigt lite småseg och känner att en förkylning/halsfluss/influensa? skulle kunna utvecklas om jag har otur, så jag tar det lilla lugna med träning. Har sedan joggen, som gick galet dåligt, förra torsdagen fått till ett ok styrkepass och ett riktigt bra yogapass. Tänker sätta igång med något bra och vettigt löpprogram så snart jag känner mig bra - och saker och ting ordnar sig. Har en dryg vecka kvar på fina heltidskursen jag ju går nu - vi har bara snäppet mer än så kvar i boendet här och vet inte vad som händer sen (!) - så jag avvaktar med att slänga på mer grejer att hålla reda på..

 

Jag är hemma igen - och Leia är hemma igen! Hon fick vara på djursjukhuset från onsdagen till fredag eftermiddag. Dagen efter hon kommit in till vet blev hon sämre, hade mycket ont och stapplade osv. De har tagit diverse prover, ledvätska, blod, urin, kollat livmodern och sånt. Diagnosen enligt papperet är akut serös polyartrit, och vad jag kan få ut innebär det att hon har en akut ledinflammation, på flera/alla leder/na som vätskar, men hon har också en infektion i kroppen. När hon kom hem igår var pupillerna stora som tefat efter morfinet hon fått, och hon var rätt stel, hade svårt att gå ner för trappan, gnydde när hon låg och rörde sig osv. - men sov mest hela tiden. Och åt lite också! Vet inte hur mycket mat och sömn hon fått efter att ha fått "bo" i en veterinärbur, så det var väl en stor brist på det.

 

 

Idag är hon bättre! Stel och trött, men hon kunde gå nedför trappan ut rätt bra och har matlust. Jag håller tummarna för att det inte blir något mer, framförallt för hennes skull men också med tanke på kostnaderna - helt galet hur snabbt kostnaderna flög iväg på dessa tre dagar. Vi har nått vårt försäkringstak nu också så.. Håll dig frisk nu älskade lilla hund. Ska på återbesök på måndag för snabbsänka så vi får väl se då i det akuta läget i alla fall. Skulle det vara något kroniskt så vet jag inte vad vi gör.

 

Frukost hemma klockan 11 på fm, med skidor på tv och sol ute är ju mycket fint också.

 

Tjingtjing plingpling. Känner att jag inte riktigt har tiden att uppdatera och får nog ha det så här ett tag till. Mycket med skola (är i Tovetorp igen efter lörd-sönd hemma) och annat. Och träningen görs när den hinns med - 2-4 gånger i veckan, utan struktur eller mål och så. Ska lägga upp en bra plan sen, om ett par veckor, men just nu vet jag ingenting om någonting känns det som - med allt förutom just träningen - så då får den blurra runt lite under tiden, den också.

 

Genomförde ett bra löppass i söndags kväll i all fall, vilket jag blev nöjd med. Långt och lite snabbare än jag brukar; 12 km, 1 timme 7 min. Mina skor börjar bli sladdriga nu, och jag behöver stödet som löparskor kan ge, så jag får rätt ont i fötterna när jag joggar. Därför provade jag att lägga in mina sulor (typ hålfotsinlägg) som jag har kvar och använder sedan urminnes tider. Skorna blev mycket stabilare, jag fick BETYDLIGT bättre tryck i benen (det kändes rätt liksom, när man tog sig fram joggandes), och hela hållningen förbättrades. Men fötterna gjorde ont ändå, fast på ett annat sätt. Fick lite avdomningar som jag fått också senaste tiden, men på ett annat sätt de också. Hmm hmm. Vet inte hur jag ska vända på detta. Kan det bli bättre bara av nya skor? Eller bra träningsupplägg kanske? Att jogga två gånger i veckan ger ju inte speciellt mycket om man vill utvecklas.. Jaja, får tänka på det.

 

 

 

Nu åter tillbaka till dovhjortarna!