Weronika

Tyckte frukosten blev så fin (har väl en sorts hatkärlek till rosa då jag så långt som möjligt undviker att klä mig i det, men ändå tycker att det är en glad och uppiggande färg) med de olika rosa nyanserna, så det fick bli en frukostbild idag igen. Ingen nyhet förutom att gårdagens kokta ägg idag är ett rått ägg och placerat i en smoothie, tillsammans med jordgubbar, pressad blodapelsin, kokosmjölk, vatten, linfrö och nyponpulver.

 

I förrgår anmälde jag mig till women's health halvmarathon också. En halvmara i slutet av april, som kommer att gå över djurgården och gärdet. Jag känner mig verkligen peppad på loppet - distansen känns helt lagom att träna till nu. Funderade först på att ta en av de sista platserna i sthlm maraton, men med tanke på hur jag mått och hur träningen gått senaste veckorna så var det nog smartast att låta bli. Var lite skeptisk till whhm's pga hur de framställer det hela med något sorts glamourkoncept med bling och guld och att en ska få ett armband istället för medalj - måste det se ut så för att locka tjejer (andra lopp brukar göra det också, med exempelvis rosa tröjor eller så) ?...... MEN jag ska ju springa ett lopp bara. Behöver ju inte haka på det stereotypa konceptet för det!? Kul ska det bli i alla fall, nu ska jag bara lyckas träna till det.....

Jag var tvungen att flytta bilen innan 8 imorse, så då passade jag på att åka till Flatensjön och ta en joggrunda där med hunden. Rätt tråkigt väder, men fint att komma ut trots att min energinivå inte ligger speciellt högt. Anpassade dock farten efter det och denna gång lyckades jag faktiskt hålla en låg och jämn fart (till Leias stora glädje) under hela 6-kmrundan.. Avslutade med lite styrka i utegymmets "maskiner" också. Klätterstegen (?, den till vänster) är favoriten.

 

Tänkte ju också se om jag kan få upp blodvärdet med lite extra järn, så frukosten gick på den linjen. Ägg, paleoblåbärstekaka med massa leverpastej, färsk spenat och paprika och järn+c-vitaminbrus. Har även handlat hem broccoli (som jag tröttnat på - men färsk lär en väl kunna trycka i sig) och kööött (som ju väl innehåller järn också va?). En blodig entrecote blir fredagsmiddagen om jag får välja..

 

Jag försöker dra ner något på mejeriprodukterna, eftersom jag normalt har det i och till allt. Ju mer naturligt, desto bättre - och komjölk mm. är ju inte direkt naturligt för människan. Det syns ju inte minst på hur allt fler blir laktoskänsliga, tänker jag.

 

I alla fall. Jag har fått dille på kokosmjölk (extra creamy i tetra är bäst) och nu gör jag mina smoothies och pannkakor (lchf/paleo såklart) på det. Det blir sjukt gott, innehåller bra med fett och spelar rollen som den ersatta mjölken/grädden/yoghurten riktigt bra.

 

 

Till smoothien åt jag en paleoscones (eller snarare tekaka skulle jag kallart). Är överlycklig över att kunna äta "macka" nästan som vanligt då det blir en jättebra smak på brödet. Och det blir inte sådär svampigt som lchf-bröd kan bli, utan torrt, men ändå saftigt och bra. Kommer med recept på detta sedan.

 

Jag hade en finfin helg med syskon(och bihang- ;))umgänge, indisk mat och öl på Shanti (igen), det sista i OS, andra mötet med den sötaste bebisen och så vidare.. samtidigt som vi hann med alla hemsysslor som en måste "roa" sig med på helgerna, då det finns tid.

 

Min närvaro var dock inte 100-procentig - jag var så väldigt trött. Känns som att jag skriver det varje gång här, men det vänder ju inte.. Hur orkar en med att jobba heltid, alla sysslor, träna och framförallt; sova? Jag tycker att jag pallat med nivån jag ligger på nu och rätt mycket mer träning bra - men nu vill kroppen inte vara med helt. Ont i muskler och leder, seg i huvudet och lågt blodvärde har jag, utan att veta varför. Kan snäppet mer stress göra det? Lite extra järn skulle kanske göra sitt..

Äntligen helg! Sån väldigt jobbig vecka jag haft på många sätt så är det himlen att det är helg. Det är främst på jobbet det varit tungt på olika sätt, men även hemma har det varit väldigt mycket som gjort att det enda en haft för sig är att fixa med allt före och efter jobbet.

 

Något positivt och fint har dock hänt och det är ju att lillbebisen har kommit. Kanske världens sötaste lilla plutt även - och jag är faster för fjärde gången nu.

 

 

Började i alla fall denna lördagsmorgon med en löprunda. Efter kaffe, men innan frukost. Soligt och fint ute, och med en pigg? kropp som inte hunnit träna mer än en 6 km-runda och ett halvtimmes styrkepass i veckan, tyckte jag att jag borde orka med samma mil som i söndags, fast i något snabbare tempo. Men efter snöfallet och regnet under fredagen var det isigt i skogen och jag fick lägga om rundan. Kom upp med en annan runda i huvudet ganska snabbt som var reltivt lagom och bra trodde jag, men det var betydligt soligare och varmare längs gatorna, och rundan blev "för lång", så det blev rätt tugnt. Jag var inte heller pigg i kroppen.

 

Tog mig runt dock och efteråt kändes det fint ändå, även om benen (baksidan) var riktigt slitna. Känns som att jag måste lägga upp detta lite mer strukturerat, om jag vill förbättra mig. Ett intervallpass skulle exempelvis inte sitta helt fel.

 

 

I övrigt bjuder helgen på umgänge med syster och Mange som är i storstan (shopping, utemiddag och öl, fika hos bror), spännande längdskidslopp och hockeymatch och lite annat - så en hel del trevligheter kommer det att bli.

Nääe.. det gick inte alls som jag hoppats och trott på löppasset idag. Planen var att få till ett längre pass (15 km åtminstone) nu när det är helg och en har tid liksom. Men kroppen var mer slut än jag trodde efter denna vecka och tankarna svävade ut hit och dit. Det gjorde att jag tappade fokus (eller snarare tappade den där tomma skallen som är - för mig - det jag mest strävar efter när jag joggar, som gör att en bara kör på) och tänkte på allt möjligt. Exempelvis joggade jag förbi en massiv stenbumling som ser ut att kunna rulla ner på stigen och började få för mig att den skulle det, och upptäckte efter ett tag att jag saktade ner och liksom bromsade samtidigt som pulsen gick upp av den föreställda paniken jag skulle ha känt om det faktiskt hänt. Jaa, ungefär så, största delen av turen.

 

Såg lite upplyftande saker under joggen också såklart, som exempelvis detta fina hjärta som isen på stenväggen knåpat ihop i plusgraderna. Kände mig relativt nöjd ändå, att ändå fått till ett pass på dryga milen idag och att en efter det fick äta god frukost (hårdbrödäggmacka och blåbärsblodapelsinsmoothie) till herrarnas utklassning i längdskidsstaffetten. Jäklarns vad bra de är.

 

I övrigt (som om detta skulle vara övrigt) så var Björne iväg och hämtade brorsans och Annas vovve imorse, då de åkt in till förlossningen med värkar! Wee, snart är jag faster för fjärde gången då!

Ja, detta har varit en av de värsta (sämsta) veckorna på länge. Det började ungefär direkt efter att jag skrivit det förra inlägget här med en p-bot (storlek STÖRRE) då det var p-förbud på ett ställe vi stått på nästan varje dag i ett halvår nu............? Fortsatte med strul och tungt arbete (med mitt redan dåliga humör) på jobbet. Och så avslutades den underbara tisdagen med att jag kom hem till en JÄTTESJUK hund. Sjuk i magen alltså. Hon har aldrig tidigare bajsat inne, men denna kväll fick jag skura (sanera) hela lägenheten - och då inte bara golv..... Jag fick sån extrem ångest för paniken hon förmodligen haft av att behöva göra det inne. Hon blev defenitivt inte bättre, dregglet forsade, så när det tillslut började komma blod ur rumpen vid halv 4 på morgonen åkte vi till veterinär. Veterinären tittade på henne, sa att hon var väldigt sjuk i magen, men att alla symptom var normala för detta. Och att Leia med tanke på att hon inte direkt trivs med att hänga hos veterinären nog mår bättre av att vara hemma. Vi fick köpa nåt ätbart gegg åt henne som ska stoppa upp diarréer och så åkte vi hem. Faktiskt väldigt schysst av veterinären att hon hjälpte oss gratis då bara inskrivningsavgiften under den tidpunkten ligger på 3100.

 

Efter det var det bara att härda ut och försöka ta sig igenom det så smidigt som möjligt. Björn var hemma med Leia och jag jobbade, med hjärnan på inte ens halvfart. Vilket gjorde min jobbprestation ännu sämre. Sömnbrist och stress över att min lilla bebis mått dåligt gjorde att strul och sånt som exempelvis glaskross omkring mig varit mer vanligt än ovanligt. Efter ha skurat otaliga gånger hemma (och trapphus), x antal hundduschar och ett berg av tvätt har vi sedan i förrgår kunnat börja slappna av lite. Idag har hon följt med till köket och stått och stirrat hungrigt varje gång en gått in dit - och jag kan äntligen slappna av då lägenheten är skinande ren. Pjuu. Hoppas kommande vecka blir bättre.

 

Träningsbrist var rätt givet denna vecka och förutom den fina joggen i tisdags, ett halvtimmes yogapass igår och en timme styrka idag har jag inte ens gått några promenader (ju) - så jag väntar mig att min kropp är relativt pigg imorgon för den planerade joggturen. Ser framemot den och såklart också herrarnas längdskidsstafett (inget kan nog överträffa dagens guld som de fina längdskidstjejerna tog hem, men ändå!) - älska längdskidor alltså!

 

Tro det eller ej, det var väldigt mysigt och fint att jogga i denna dimma, med hundgumman.

Efter lördagsmorgonens backlöpning (10 x  upp och ner i en isfri och relativt snäll - men effektiv! - backe, nästan en timme totalt med jogg före och efter) och en del benböj, bland annat, i söndags har jag gått med träningsvärk i låren. Väntade mig inte mer än väldigt lugn jogg denna morgon. Men kroppen var pigg, fåglarna kvittrade och solen lurade bakom dimman så det gick riktigt bra. Jag brukar använda Leia som indikator på farten ungefär (orkar inte med mobilen varje löptur); travar hon så ligger vi på ungefär 10 km/h eller lite långsammare. Börjar hon galoppera så är det snabbare. Och idag var det galopp hela tiden (förutom när jag var tvungen att ha henne kopplad, och hon då alltid använder detta faktum till att sakta ner oss.. jag har liksom inget val där) samtidigt som jag kunde prata med henne relativt normalt (bra flås!). Typ 6,2 km på dryga halvtimmen. Skulle chansa på 33-34 min. Ja, oväntad morgonform hade jag. Väntar mig bakslag senare idag.....

 

En snabb frukost mä. Paranötter och kaviar är det som gäller för tillfället tydligen har jag märkt..

Jag har ju ännu inget tillfälligt mål med min träning, och därför inte heller någon plan jag "måste" följa. Bara önskningar, ungefär. Som anpassas efter humör, ork och dagens status helt enkelt. Jag orkar inte med någon stress och press, undviker det så långt som möjligt nuförtiden. Förslappad? Något kanske.

 

..Så förhoppningen att jag skulle springa 2:an denna helg var ju just en förhoppning. Drack min morgonkopp med kaffe och tänkte nääe, orkar väl kanske runt sjön typ. Kom ut till några plusgrader (slush på marken) och massvis av megastora snöflingor som lade sig som en mask över hela mig. Framförallt i ögonen såklart. Inte optimalt alls, tänkte jag. Men tänkte att jag börjar jogga och ser var jag hamnar. Och faktiskt var kroppen (kanske inte helt oväntat om en tänker rationellt) väldigt samarbetsvillig under de hela två timmarna som det tog.

 

Jag jobbade verkligen med tankarna och vände fram massa positiva tankar istället. När den här bilden togs hade jag en liten mental dipp och blåste irriterat snöflingor från ögonfransarna gång på gång. Tänkte igen att det inte direkt var optimalt springväder. Men så kom denna låt på mobilen (Björk - Cosmogony), inte en kotte fanns i närheten och naturen, luften och allt var (är) ju bara såå fint. Och så tänkte jag att det visst var optimalt. Hur optimalt som helst. Helt genomblöt, men varm och pigg. Bra musik och det mäktiga snöfallet att titta på. Jag känner mig liksom tacksam nästan alltid när jag springer, men det glöms ibland bort när det blir jobbigt.

 

Det enda fysiskt jobbiga kom vid 15 km då knäna började protestera lite. Men försökte tänka bort det, och helt plötsligt bara försvann det? Konstigt tyckte jag, men det kom inte tillbaka och har inte gjort det nu heller. Trodde inte det var möjligt med mina krångelknän. Två mil på drygt två timmar fick jag till denna söndag i alla fall. Nöjd.

 

Jag har inte yogat sedan mitten av december (tror jag.. om det kanske inte var i början) och mina höfter, baksida ben och skuldror har blivit till sten, så stela de blivit. I alla fall jämfört med den balanserade (viktigt!) rörlighet som kroppen ändå haft sedan i somras typ.

 

I tisdags körde jag igenom "hip opening"-passet jag pratat om tidigare, i onsdags värmde jag upp innan morgonjoggen med "morning flow"-passet, och det var galet stelt. Tydligast märktes det i down dog, som en ju står i rätt ofta emellanåt, och som ju är typ grundställningen i yoga förutom bergspositionen; i tisdags kunde jag knappt ha raka ben trots att hälarna inte var i golvet (justerar alltså i benen.. så att rygg/skuldror/armar alltid står rätt och rumpan är upp - det är ju ändå en hund som sträcker på sig som en ska härma), i onsdags var jag bara snäppet mjukare, men idag var det myyycket bättre. Bättre än någonsin nästan.

 

Dessa tre videos blev dagens träning (förutom drygt två timmars pulsande i snön mitt ute i skogen med mina två miffon), och det får duga för denna lördag..