Abiskojaure

Jag har inte lagt upp bilder från vår dagstur till Abiskojaurestugorna, sista dagen på vår Abiskoresa, vilket jag ju vill göra.
 
Vi kände att vi ville utnyttja sista dagen - och jag ville gärna testa mina nya kängor också så vi tog en lång men "enkel" tur.
 
 
Typ hela ditvägen gick vi som i mjölk (inuti ett lågt liggande moln) och det blev inte många bilder tagna då - men när det lättade upp var det så himla fint.
 
Leia med Kieron (Giron) i bakgrunden
 
Abiskojaure är en avlång sjö (jaure=sjö), och i ena änden ligger abiskojaurestugorna, som är STF:s stugor där man kan bo, äta/laga mat och sådär. Det är även första "stoppet" på Kungsleden - om man går från Abisko. En jättemysig plats, som en liten oas dit man får gå över en bro för att komma fram från leden. Det kändes lite som att man kom in i en egen liten bubbla när man gick över den där bron och gick fram till stugområdet.. som i en saga. Kanske molnet hade något med saken att göra iofs..
 
 
 
Lunchdags invid kungsleden
 
 
Vi gick från Abiskos turiststation och totalt blev det en relativt lättgådd tur på 30 km. Ganska saftigt kanske, att ta på sig nya skor och gå så långt det första man gör, men jag hade faktiskt inte något skoproblem alls under hela turen (inte efteråt heller) förutom lite ömma fötter. Men det hade jag fått i vilka skor som helst efter 30 km, så det verkar som att jag prickat rätt i kängdjungeln. Skön t.
 
Förklarar och visar för Björn om molnet.. mmmhmm.
 
 
 
 
En fin avslutning - och en fin sista bild på lapporten.

Vila, fjälljogg, vila

Lördag, söndag, måndag.
 
Vi var rätt slitna i kroppen (främst baksida ben och höfterna) på lördagen efter låktaklättringen - inte helt förvånande. Så det fick bli en vilodag. Vi slappade i stugan, läste, såg serier och sånt. Men är man i en sådan storslagen natur så kan man inte bara sitta i stugan, så en promenad till turiststationen, och lite till, hann vi med. Precis brevid turiststationen ligger Abiskojokken - som är rätt skrämmande med allt forsande vatten och kanjonklippväggar som störtar rätt ner precis brevid en, men också otroligt vacker - där det går en massa småstigar runt omkring. Vi gick på en sådan stig brevid jokken till "fågeludden" där man har utsikt över deltat ut i Torneträsk. Efter att ha kikat ut lite där gick vi tillbaka till turiststationen där jag köpte den obligatoriska Abisko-t-shirten och också fyndade ett par uthyrningskängor. Mina gamla kängor har gett mig skavsår så det var på tiden. Nypris var 2900 och jag köpte dem för 980, i princip i nyskick (det stör mig inte det minsta att ett par andra personer trampat runt i dem) så jag var riktigt nöjd.
 
 
På söndagen tyckte vi att vi vilat färdigt så vi bestämde oss för ännu en fjälljogg. Förra året tog vi en tur upp på Nuolja, runt toppen och ner på baksidan genom dalen där, till Björkliden och så rallarvägen hem - som vi tyckte var riktigt fin, så vi ville göra den igen. Vi började med att jogga fram till Nuoljas fot, varifrån vi gick upp (eftersom jogg är för jobbigt för en sådan stigning, och egentligen mest slöseri med energi då det tar ungefär lika lång tid, för oss i alla fall), pausade med en cola vid fjällstationen där, innan vi joggade vidare. Riktigt jobbigt på nervägen då den branta vägen tillsammans med alla stenar gör att man måste vara med och uppmärksam heela tiden. Efter Björkliden när rallarvägen kommer blir det däremot väldigt bekvämt med en sån där fin stig som gör att det känns som att man nästan får hjälp med farten av stigen själv. Totalt nästan 25 km, och jag hade jäklarns ont där på slutet.
 
 
På måndagen var vi sliiitna. Det var vi iofs hela resan mer eller mindre, men ändå. Vilodag igen, och denna gång var det mest häng kring stugan. Det fick räcka - och förbaskat fint, det med.
 

Låktatjåkko

Något som vi varit sugna på länge är att gå upp till Låktatjåkkastugan och äta deras berömda våffla. Tror att jag blev såld när jag såg någon tugga i sig en sån på Packat och klart för några år sedan, medan Björn har väntat sedan han var sju-åtta år. Han kämpade sig upp dit då, på längdskidor!, men våffeljärnet var trasigt.. ;| Så på fredagen fick dagsturen bli Björkliden - Låktatjåkkastugan. Vägen dit var uppåt i princip hela tiden och väldigt jobbig. En mil enkel väg med en höjdskillnad på ungefär 750 meter känns en del.. Men det gick ändå förvånansvärt fort att gå upp; ungefär tre timmar för oss.

 
 

Ganska tråkig omgivning kring fjällstationen, men det går kanske inte att förvänta sig så mycket när det ändå är Sveriges högst belägna fjällstation.. det blir inte så mycket mer än sten kvar då. Vi fick vår lyxiga våffla, vilken faktiskt var mycket mycket god - relativt tjock med en del fullkorn, frasig med smörsmak, men ändå degig inuti - om vi nu ska vara noggranna och utvärdera målet för turen.

 
Nöjda gick vi ganska snart neråt igen, och blev kanske ännu mer nöjda. Det var helt otroligt vackert, och man kunde mest njuta, utan att flåsande behöva klättra uppåt varje steg. Visserligen är det rätt jobbigt att gå neråt också, man måste hålla emot med lårmuskler - och knän och tår brukar ta lite stryk, så efter någon kilometer blir det rätt utmattande på ett monotont sätt.
 
 
 
 
 
 
 
Två timmar tog det tillbaka igen och turen avrundades med bastu och dusch. Bra vandringsled, lagom långt för en dagstur med sina två mil och med mycket fint att se. Rekommenderas verkligen.
 

Fiskekväll

Ännu lite mer trötta i ben och kropp ägnades torsdagen åt vila, för att orka med lite fler långturer senare. Men ut ville vi komma, så vi tog oss iväg för att försöka få upp någon fisk att förhoppningsvis kunna tillaga. Vi hade fått tips om ett ställe en bit härifrån så dit åkte vi på eftermiddagen. Ingen fisk alls, men middagen lagades på spritköket ute i kvällen ändå. Så otroligt fint det är här alltså.

 
 
 
 
 
 
 
 

Kårsavagge

Något sega i benen efter tisdagens jogg bestämde vi oss för en dagstur i Kårsavagge. Planen var att ta oss till kårsavaggestugan som ligger ungefär 13 km från turiststationen och tillbaka samma väg. Vi tog det dock rätt lugnt på morgonen och kom inte iväg förrän vid 12, lite sent kanske för att börja en längre tur. För ja, en tur på 26 km på asfalt och motionsspår kanske inte tar mer än runt 4 timmar – men man får räkna med kanske nästan det dubbla eller mer i fjäll.


 
 Ditvägen var faktiskt riktigt jobbig, främst för att vi var stela, men också för att det var en del höjdskillnad som skulle avverkas. Hela turen skiljde i nästan 300 höjdmeter - vilket kan jämföras med tre stycken hoforsbackar (slalombacke) på varandra.

När vi hade gått drygt 11,5 km och såg stugan någon kilometer fram längs sjön, så stannade vi på lunch innan vi skulle vända. Trots att Leia varit den som verkat mest pigg både dagen innan till trollsjön, och här, så började hon nästan direkt leta en bekväm plats att lägga sig på, och slocknade snabbt därefter. Det är första gången jag sett henne göra det så snabbt men antar att det är en kombination av mognad/igenkännande av rutinen och trötthet. Efter lunchen gick vi tillbaka mot Abisko igen.


 
En jättefin tur på 23-24 km totalt, med renar, fjällripor, höstfjäll och annat fint att se.

 
 

Bilresa och kärkevagge

Nu befinner vi oss alltså på (i mitt tycke) en av världens finaste platser. Resan upp tog runt 16 timmar med alla stopp, och var förvånansvärt lättkörd för de många milen. Okej, nu ska inte jag säga så mycket då jag körde knappt 20 av de milen (....), men det är rätt jobbigt att bara åka bil ändå. Faktiskt. Men med piggt och förväntansfullt humör, lugn hund, lyxigt och gott färdgodis (tack syster <3) och bra körväder så fungerade det ypperligt.

 
 
 

Första dagen blev sovmorgonen lite längre – och efter att ha installerat oss, handlat mat, fått i oss brunch och skrivit ihop en lista på vad vi gärna vill hinna med, bestämde vi oss för att jogga till ”Trollsjön” genom Kärkevagge. Trollsjön är en liten och väldigt klar sjö med ett stort siktdjup, omringad av höga fjäll. För att ta sig dit går man genom en dal (vagge=dal) fullproppad med stora stenblock som ser ditslängda ut. Såg någon sten med boulderingspår på, vilket är helt förståeligt, även för en icke-klättrare som jag.

 
Björn ville ta några joggfoton..

Fina hunden och onda dockan..


Relativt enkel väg att ta en vandringstur på, med sina ca 6 km upp till sjön, men det var jobbigt att jogga faktiskt. Skillnaden i höjdmeter totalt låg på över 500 m, så det var nästan bara klättring och utförslöpning varvat. Bra träning för lidingöloppet i alla fall! 11-12 km totalt.


Lite tråkigt väder var det – men i mina ögon är allt här mäktigt och vackert, vare sig det är sol eller regn. Och lite kul är det faktiskt att komma upp i molnen, vilka låg i princip ända ner till sjöytan längst in i kärkevagge.


Efter joggen; bastu, dusch (som inte är en varjedag-vara här) och trerätters på turiststationen innan vi åkte hem till stugan och såg film (och lite norrsken!).

21 12 2012 - vad det egenligen handlar om

Jag har lite svårt för det här med att allt ska tas så bokstavligt. Eller inte ens det! Det enda som man utgår från är att mayakalendern tar slut. Inget mer. Och så ska det regna eldklot och jorden ska översvämmas och sprängas och allt vad man kan tänka sig.- Varför inte istället ta det som en liten ögonöppnare? Det förfall vi människor pysslar med - det som alltmer leder oss mot "undergången", eller snarare mot en STOR förändring i hur vi kan och kommer leva våra liv - är det väsentliga i hela denna uppståndelse, och som jag tycker att man kan utnyttja den till.
 
Alla onödiga jäkla prylar (måste vi har nyaste mobilen/måste kidsen har sjutusen leksaker/måste vi t ex ha en jäkla matinplastare från obh nordica??! sluta köpa för mycket mat!), alla flygresor (måste vi resa en-två-tre gånger om året??) och bilresor (res på dig, GÅ), och allt annat skit, som vi sen slänger.
 
- Allt handlar om ekonomi och möjlighet: det är idag möjligt för oss att leva såhär. Vi har råd på alla sätt - på bekostnad av andra människor, djur och växter som lider/skuffas undan/utrotas. Vi strävar efter att få mer pengar hela tiden, vill tjäna mer och mer, för att kunna köpa mer/det vi vill ha. Samtidigt förfasas vi över exempelvis matpriserna som är så sjukt höga+!? haha va? Hur stor procent av din inkomst lägger du på mat?
 
Jag tänker att; om maten - och allt annat - bara kunde kosta mer, så att vi inte hade råd att flyga över hela världen så ofta, eller köpa köpa köpa. Om de där stormarknaderna med sina minipriser bara kunde slå igen - låt de små butikerna komma upp sig igen. Om ullared bara kunde försvinna i denna sekund - Så skulle vi komma ett litet ministeg i rätt riktning.
 
Vad ser folk ett värde i idag, egentligen, vad är värdefullt? Hur mycket uppskattar man något om det inte känns, om det inte krävs att man offrar lite av sig själv, och kanske också kräver att man väljer bort något annat, för att får det? Det finns en mängd roliga, kreativa, utmanande och spännande saker att göra med ditt liv, som inte kräver en ny mobiltelefon, en resa eller massa pengar. Utmana dig själv genom att stå emot och lära dina kids vad som är viktigt, kul, nyttigt och fint här i livet utan att det ska behövas köpas en massa. För hur enkelt är det inte att bara köpa något för att göra dem glada - medan det andra kräver en del av en själv.. Utmana dig själv att tänka i andra banor, bli glad för andra saker, våga in-se fak-tum.. ;)
 
- Vill påpeka att jag inte är en förebild alls, men jag försöker jobba på detta, och ja, jag har börjat tänka annorlunda, mår bara dåligt av att gå i affärer, tar alltid fram vad jag ska köpa innan, så att jag bara går rätt in och gör det - då jag vet att jag annars plockar och plockar. En människoapas instinkt.
 
Till sist; Känner mig lite orolig för dessa solstormar som kan göra så att vårt hela elnät slås ut - vad händer då? Haha. INGENTING skulle fungera. Önskar i en sådan situation att jag faktiskt följde min tanke jag haft i några år nu: bondgård och skaffa jägarlicens. Men som allt är uppbyggt idag krävs en rent ut sagt växt/djurfabrik för att överleva som bonde - vilket leder till att naturen och djuren mår dåligt osv osv. Onda cirklar precis överallt. Jag vet att vårt samhälle inte fungerar så idag - vi är beroende av varandra och man skulle också arbeta tillsammas för att få det att fungera. Men ja, frågan kvarstår.. hur bra skulle det gå? ...
 
Denna mash-up:en av profetior och vårt samhälle idag kanske säger allt...
 
GÄSP

Abisko, sista dagarna

Jag längtar såå mycket tillbaka upp. Två gånger har jag varit där nu - sommar, och tidig höst. Tror jag tyckte bäst om hösten; de otroligt vackra färgerna, lagom svettigt vid vandringarna och inga mygg. Samtidigt var det fint med de ljusa nätterna på sommaren (det var inte midnattssol längre när jag var där men fortfarande helt ljust), lite mer värme och fina fjällblommor. - Denna gång var det tyvärr dock invasion av någon sorts fjäril, av någon anledning. De första dagarna när det hade snöat lite på fjället och var kallare överlag, så kändes det bara sagolikt att gå omkring i fjällbjörkskogen med dessa vita fjärilar flygandes här och där i solskenet. Men de sista dagarna blev det varmare och det blev heeelt galet. På kvällarna drogs de till lampor så de satt över hela fönsterrutorna på stugan, och hade vi utebelysningen på, för att se vägen till dasset, gick det inte att gå ut där. De sagolika små fjärilarna blev bara äckliga. :( Nåvääl, här är resten av bilderna på våra dagar i Abisko..
 
Finaste morgonutsikten från stugan.


Eftersom jag haltade pga mitt hemska skavsår, tog vi det väldigt lugnt på måndagen. Vi gick till turiststationen och längs abiskojokken uppåt längs kungsleden en bit.


Och så ner längs jokken en bit där vi ställde upp spritköket och lagade lunch.


Det blev en tur på ca 8 km. Det räckte gott och väl då jag fick en mystisk träningsvärk pga haltandet sen..


Dagen efter det, på tisdagen, bestämde vi oss för att ta oss upp på Nuolja och vidare därifrån. En klättring på ca 700 höjdmeter, vilket var rätt svettigt, men väldigt vackert!


Såhär såg det ut när man vände på sig och tittade ut från lite mer än mitten och uppåt. Ända vid husen längst bort började vi, och själva klättringen tog (drygt 2 km nerifrån och upp) en timme, så vi hade ett bra tempo!


Efter gott fika på Nuoljas toppstation bestämde vi oss för att gå mellan de två topparna Nuolja och Slåttatjåkka.


Och därifrån tog vi beslutet att gå genom dalen bakom Nuolja, till Björkliden (skidort). Det var nog den vackraste fjälltur jag gjort - helt sagolikt.


Det började med molnen vi vandrade ner i, och lagom vindstilla, och fina små djurspår och och och


till att hösten inte kommit riktigt än, blommorna växte och den fina lilla jokken i klyftan forsade.






Efter Björkliden gick vi rallarvägen hem, och även den var hur fin som helst. Det blev en tur på ca 25 km, vilket är ganska maffigt med stigningen vi gjorde i början. Och tack vare att jag skippade mina kängor och tog mina älskade terräng-asics så hade mitt skavsår blivit bättre efter detta.


Dagen efter skulle vi hem, och hade nattåget att passa vid 16-17nånting. Så vi tog det lugnt. Städade ur stugan och så.


Tåget var såklart försenat. Precis som det var från Kiruna till Abisko också..


Men tillslut kom vi på. Kanske kan verka långt att åka för bara fem dagar (över 120 mil bilvägen), men det var värt det. Speciellt då det var så mycket mindre ansträngade att åka tåg än bil (som vi gjorde förra gången vi var upp).
 

Världens vackraste Abisko

Jag har ingen väldig lust att "skriva" just nu, men vill ändå hålla igång uppdateringarna här för annars sjunker kanske detta undan igen. Så kom jag på alla Abiskobilder jag länge tänkt lägga upp, men glömt gång på gång. Så här kommer del ett - resan till, plus de första dagarna i Abisko, i mitten av september.
 
Resan började en fredag, i djurvagnen på nattåget. Typ 4-5 hundar och massa lediga platser (så att man kunde ligga över två stolar) och mumlande från pratande, vindrickande människor. Riktigt mysigt var det!

Vi stannade i Kiruna på lördagsförmiddagen, hos Björns suupergulliga morföräldrar, där vi blev bjudna på lunch. En kylig promenad till den vackra kyrkan, plus ett besök på systemet, fick bli det lilla "turistande" som gjordes.

På söndagen bestämde vi oss för en dagstur till lapp-porten.

Med Nuolja på vår högra sida - åtminstone till en början - begav vi oss iväg.

Japp.. Som jag sa redan då, tur att vi inte bor i fjällen året om, annars hade jag sett ut som ett russin i fejjan nu.

Första snabbstoppet var på lillnabben där vi tittade ut över Abisko Östra (där Björns stuga ligger) och Torneträsk.

Och åt andra hållet har vi den första (av många) bilder på lapp-porten.

Leia klättrar mellan fotoposerna.


Nästan framme. Björn hittade en intressant sten, "det måste vara järn"

Stenen återbördad och vandringen återupptagen.

Detta måste vara en av de bästa luncher (och lunchutsikter) jag någonsin haft.

Sen bar det av neråt och hemåt igen. Vid det laget var mitt feltejpade skavsår ett köttsår, men det var inte förrän hemma i stugan man tänkte närmare på det. En tur på ca 22 km blev det denna dag.

Vädret. Och vargen.

Blir verkligen ledsen på vädret. Nog för att man vetat att det kommer att bli allt mer såna här "vintrar", men inte redan? Och inte i år? Hörde ju på tv att man brukar säga att kalla vintrar ofta kommer i tre. Det betyder att vi har en kvar! Jag vill ju åka skidor! Men istället är det stormblåst med horisontellt regn idag. Jaja.. jag får väl ta och prova Björns rullskidor då. Kommer att se ut som Bambi på hal is, men vad gör man inte?
- Det sorgliga är att de "klimatförändringsskeptiska" nu börjar undra om det kanske ändå inte börjar ändras lite i temperatur och väder. Då undrar jag; om nästa år blir en svinkall vinter med massa snö, ändrar de sig igen? Jag trodde att alla nu levande människor, åtminstone i i-länder, kommit i kontakt med en sak kallad "vetenskap", - japp det är vetenskapen vi baserar våra hypoteser och teorier (eller fakta, om man nu vill kalla det så) på nuförtiden. Inga gamla böcker, inga traditioner/traditionella "minnen"/myter/berättelser och defenitivt inga subjektiva värderingar (om nu värderingar/åsikter kan vara något annat än subjektivt).

En annan sak som är ledsamt var när jag idag gick förbi en bil på en av universitetsparkeringarna, och den hade ett klistermärke med en varg där det stod "varg: nollvision i sverige" eller något liknande. Där har vi också en teori om hur allt ska vara, baserad på tradition och egna (farfars?) åsikter. Löjligt är dock när man i den frågan försöker argumentera för att det vetenskapligt skulle finnas någon sorts ursäkt för att vargen inte ska finnas i vår fauna, och att man anser att jägarna gör samma "predator-jobb" som vargen skulle göra på våra "bytesdjur" här i Sverige. HAHA.

Okej, då tror jag att jag har gnällt färdigt. Dags att sova!

(OBS! Jag vill påpeka att jag är en stor förespråkare för sagor/myter och alla sorts gamla berättelser, och jag tror att man har MYCKET att lära av vissa, ur moraliska aspekter, hur man bör vara mot andra och mot naturen. Dock inte som någon sorts förklaring för hur jordklotet och dess naturliga processer fungerar..)


HALLÅ SNÖN, VAR ÄR DU?

RSS 2.0