Weronika

Nu har jag gjort dessa "paleoblåbärsscones" (som de heter i det originalrecept jag hittade) ett antal gånger. De var okej från början men jag tyckte det hela kunde modifieras några snäpp. Enligt originalreceptet är de mer som lite sött/efterrättsfika, men jag var ute efter att kunna äta nyttig mjuk macka snarare. Utan gluten. Idag gjorde jag absolut godaste versionen, så nu kommer receptet. Vill man göra originalet med frysta bär i är det bara att googla paleoblåbärsscones.

 

Ger ungefär 9 stycken tekakor

 

2 bananer (de ska vara "mos-bara" så det är perfekt att ta de brunaste som kanske inte är så poppis att äta)

3 ägg

3 dl mandelmjöl

3 msk kokosmjöl

3 tsk bakpulver

3 tsk fiberhusk

ett par nypor salt

ca 0,5 dl russin

ca 0,5 dl halvkrossade valnötter

 

Sätt ugnen på 200 grader. Mosa bananerna och blanda allt (gärna blött för sig och torrt för sig innan). Låt stå en stund. Klicka ut smeten på bakplåt med papper och platta till/forma med en sked. Grädda i mitten av ugnen tills de fått fin färg - ca 10-15 min.

 

Versionen jag gjorde idag fick den svaga banansmaken (som kan irritera ibland) att helt försvinna. De är verkligen goda och väldigt mättande.

 

God afton!

 

Tittar in för en snabb uppdatering angående ovanstående lopp som jag tog mig igenom idag. Har tänkt uppdatera här flera gånger, har massa foton från tex påsk som jag tänkt lägga upp, men neej. För lite tid för det.

 

Men loppet måste ju skrivas om. Det var första gången för denna halvmara för tjejer, helt nytt lopp, vilket gjorde att det bara var drygt 2000 deltagare. Men det var riktigt bra ordnat, korta köer, många och fräscha toaletter, rolig "gotte"påse, trevliga fuktionärer, många drickastationer under banan med lagom avstånd mellan och så vidare. Och just tack vare att det var färre deltagare var det sjukt bekvämt att springa då det aldrig blev trångt. De hade även satt in en sån himla bra grej; farthållare. Alltså personer som låg i en jämn fart med sikte på en viss sluttid, som man kunde hänga på för att själv slippa hålla koll. Bra för dem som har svårt att hålla just en jämn fart.

 

Det var strålande sol och helt galet varmt. Jag fick ta av mig min tunna löpjacka efter halva loppet som jag innan lopper frös i, plus hälla vatten på huvudet varje drickastopp. Min förhoppning och mitt mål har tidigare varit att komma in under 2 timmar, men i veckan har jag haft ont i halsen och känt mig halvdålig varje dag och så min urusla träningsform senaste månaderna på det - så frågan var om jag ens kunde köra. Men halsontet var borta imorse så jag tog mig ut för att åtminstone ta mig igenom det hela. Sprang två tredjedelar av loppet före "mina" farthållare (1:59), men sedan en bit efter.. Meeen klarade hela scheissen (21,1 km) på 1 timme, 57 minuter och 59 sekunder ändå! Och ganska jämnt i farten också! Är så förbaskat glad över att jag klarade det, och klarade mitt mål trots stekande sol och pollen och allt det andra. Mitt förmodligen bästa lopp - tror jag. Med tanke på distansen. Wopido. Ben och fötter smärtar lite lätt nu dock.........

 

Jaa, och vad händer nu? Vad ska jag träna till.. Det enda jag är anmäld till är midnattsloppet - vilket inte direkt är loppet där en kan göra någon persolig rekordtid ju. Lidingöloppet kändes tidgare givet, men jag är lite tveksam. Hmm.

Hejsan hejsan. Ännu ett helginlägg kommer lastat.

 

Jag har kommit fram till att jag har en rätt ordentlig träningssvacka nu. Inte alls att viljan inte finns, men kroppen är inte med på det hela. Det gäller främst löpningen - eller egentligen nästan bara löpningen - vilket gör att jag helt enkelt får avstå den mer eller mindre. Jag har ju ändå den där halvmaran att genomföra om två veckor, så lite lär jag ju hålla igång.. så jag inte glömmer hur en gör typ. Men mer än så blir det inte. Det känns ändå rätt lugnt, jag tror att jag kommer att kunna genomföra den precis som jag tänkt hela tiden - det vill säga; ta mig igenom den. Punkt. Men ja, fram tills dess, och efter kommer jag att vila från löpningen och köra sån träning jag är sugen på. Styrka och yoga, men kanske något mer också? Som idag då jag äntligen tog B:s mountainbike ut på en liten testrunda..

 

Hade först varit ute på en helt hemsk (kunde inte andas?) jogg en dryg timme..

 

och cyklade sedan i skogen drygt 1 mil..

 

(Eller ja, längre än så blev det. Men då hade jag mött upp B och L, så då var det typ bara teknik då de gick och jag cyklade med dem.) Det var en jäkla seg cykelrunda alltså, rent tidsmässigt. Men jobbigt för en oerfaren mountainbikare som jag. Tio minuter kan räknas bort då jag stod stilla och samtalade med mammsen, men ändå. Men jag är nöjd! Testade cykeln mycket, bromsarna och växlarna, körde balans och snäva vändningar och sådär. Kul grej det där att cykla över stock och sten, på smala stigar och upp- och nedför branta backar och cykeln liksom hjälper till och knappt känns när det skumpar och slår. Det blir nog lite mer av detta.. jag gillar ju verkligen det här med att utmana mig balansmässigt och att behöva vara "med" i lite högre fart.

 

I övrigt har det varit en fin helg med god mat och ölhäng med arbetskamerater i fredags, solig långpromenad med hjärtarna i lördags och mycket slappande resten av tiden.

 

Jaa ni. Eftersom jag inte har instagram, men gillar att ha foton med, om en nu ska exponera sitt liv på ett eller annat sätt på nätet, så får jag dela med mig alltmer här istället. Lite foton som illustrerar en del av helgen kommer hääär. (Träningsmässigt blev det ett långpass - 2 mil på drygt två timmar. Förbannat jobbigt, törsten rev i halsen från ca 5 km och jag kunde inte fixa det.. Drömde om vatten, isglassar och läsk i över en timme och med vader som dragit ihop sig som satan stapplade jag likblek in hemma. Återhämtade mig snabbt, men det återstår ju helt klart att få till någon lösning på detta - såhär kan jag ju inte ha det varje gång jag ska ta ett längre joggpass i solsken..............)

 

 Åh, älskar verkligen ljuset nu! När jag vaknar på morgonen strålar en orange soluppgång och när jag åker hem (efter 19) skiner solen ännu. Helt underbart. Den här veckan har jag äntligen nästan känt mig som mig själv igen. Har haft det lite halvjobbigt när jag tidigare gått omkring som en zombie, det är typ tvärtom mot hur jag är vanligtvis, och det har kännts (hur stavas det? är det ens ett ord?) fel att vara så oengagerad och "oglad". Tror allvarligt att det är den "hemska" omställningen av tiden i söndags som gjort det.. Väntade mig ännu mer trötthet av den där förlorade timmen, men fick tillbaka mig själv nästan helt.

 

 

Provade en ny frukost idag! Chiafröpudding dårå. Chiafrön är ju det nyttiga superfröet som var inne för något år sedan.... Är väl lite efter jag då... Men spelar väl ingen roll elle. Det innehåller i alla fall massa nyttiga grejer som antioxidanter, högkvalitativa proteiner, mineraler, vitaminer, omega-3 och sådär. Bra med järn också - till en sån som mig.. Igår kväll rörde jag ihop 4,5 msk chiafrön med 2,5 dl vätska (2 dl mjölk, 0,5 dl grädde tog jag), och lite vaniljpulver och salt (kanske ett eller två kryddmått vardera) i en skål. Sedan lät jag det stå i kylskåpet över natten. Chiafröna reagerar med vätska så det bildas en relativt fast gelé pga lösliga kostfibrer som finns i chia. När jag tog fram det på morgonen ångrade jag att jag inte rört någon gång i det kvällen innan för fröna hade liksom klumpat ihop sig, medan en del av vätskan fortfarande var lös. Men jag jobbade loss klumparna, rörde runt en del och sen var det faktiskt klart! som en tjock, jämn pudding.

 

Jättebra konstistens för en som gillar tjocka, krämiga, gräddiga och vaniljiga saker. Hade hallon till puddingen och åt en paleomacka också. Blev sjukt mätt. Det hade räckt med puddingen bara tror jag. Nåväl, rekommenderas! Tror jag testar med kokosmjölk nästa gång. Obs. Receptet är för två portioner. Jag åt alltså bara hälften..