Weronika

Jag börjar sakta men säkert minska ner på min choklad- och framförallt öhtsockerkonsumtion. Choklad är ju som sagt något jag annars äter nästan varje dag ändå, men sockret måste bort. Det går.. bra. Men än är det ju jul och helg! Annars har jag nog aldrig varit så bra i magen som jag varit denna jul. Har inte ätit bröd alls, ätit endast ett par potatisar (vilket jag fö ändå tycker är ett bra livsmedel i begränsad form) under alla dagar och verkligen försökt begränsa mitt kakintag (inte lätt med den där mjuka pepparkakan...) och har faktiskt därför inte heller haft den där fullproppade magen. Då jag känt mig som mest mätt (julafton, juldagen) har alltid varit efter att jag ätit ett par bitar kaka och söta knäck och diverse sötsaker. Tror att det jag skrev - att det inte är svårt att äta lc/lchf under julen stämmer mycket väl - perfekt mat för det ju! När det gäller nyttighetsgraden kanske alla charkgrejer inte är det bästa, utan fisken, äggen, kalkonen och rödkålen/rotsakerna bör väl stå i centrum..

 

- Träningen under dessa dagar har väl gjort sitt också. Jag har tagit ett par löprundor innan frukost utan mer än vatten i magen, vilket verkligen fungerat bra, om man håller dem korta. Imorse blev det 5,3 km, 30 min. Det är rätt tungt att jogga utan energi (och koffein!) i systemet, men det går ju faktiskt - och resten av dagen blir på alla sätt bättre sen.

 

Sitter just nu och väntar på att Björnen ska återvända från huvudstaden, så ska jag hämta honom vid tåget. Tog en hundpromenad på skoterspåren vid lillgösken tidigare, och avrundade utevistelsen med att hacka bort all is från bilen.. Jag har äntligen börjat tina upp nu. Är dock fortfarande förundrad över hur lågt på himlen solen står.. dessa foton togs vid 12 idag, och strax efter..

 

Julen har varit jättefin, mysig, god, varm, kall, snöig, sportig och chokladfylld. Träning i olika former, plump, choklad, bokläsning (Kristin Lavransdotter!) och umgänge kan nog sammanfatta det hela väldigt bra.

 

Befinner mig sedan fredag kväll i Hofors, och mår nog bättre än bäst, än sålänge. Det perfekta vinterlandskapet (verkligen!), längdskidor med superspåren ute i Hoforsskogarna, mami och papi, alla andra!, varmt inne (på alla sätt), kallt ute, julmusik, uppesittarkväll med finingar, choklad, stök och bök, osv. Underbart!

 

Jag är som sagt tillbaka med träningen och igår körde jag ca 14 km längdskidor med Björne, Rickard och Beffe, som en liten start sådär. Ont i ljumskarna som sjutton idag, och oj vad jag tappat i styrka, speciellt i armar och axlar.. det är nog bålen som "klarat sig" bäst under min paus.. Men kul och så förbaskatvackert där ute så det är inte sant.. Idag gick jag, Anna och bror på ett pass Functional moves också, och otroligt nog funkade det med ljumskarna. Skönt att vara tillbaka.

 

Ikväll var det uppesittarkväll hos familjen PerssonLundberg - med bingolottospel då. Under tvåan satt jag med fyra på "500 000 i kontanter" och fyra "ny lott", och det saknades en siffra på samma bokstavsrad på båda. Fick bingo.. gissa på vilken av dem....................

 

Kom hem för en stund sen och fick en tidig "julklapp"; datorn min (med ALLT vad gäller skola osv.) STENDÖD. Har testat allt.. Får se om min personlige datasupport kan fixa det imorrn. Testar nya bloggappen för tillfället, och det verkar ju funka? Nåväl, imorrn blir det traditionsenligt upp tidigt, (7) för att ta sig ut och röra på sig - upp i skogen, äta en grillad korv och dricka lite glögg, säga god jul x antal gånger, och sen ta sig hem och vara zombie efteråt för att man gick upp så tidigt. Fint det. GOD JUL.

 

Jag har lite svårt för det här med att allt ska tas så bokstavligt. Eller inte ens det! Det enda som man utgår från är att mayakalendern tar slut. Inget mer. Och så ska det regna eldklot och jorden ska översvämmas och sprängas och allt vad man kan tänka sig.- Varför inte istället ta det som en liten ögonöppnare? Det förfall vi människor pysslar med - det som alltmer leder oss mot "undergången", eller snarare mot en STOR förändring i hur vi kan och kommer leva våra liv - är det väsentliga i hela denna uppståndelse, och som jag tycker att man kan utnyttja den till.

 

Alla onödiga jäkla prylar (måste vi har nyaste mobilen/måste kidsen har sjutusen leksaker/måste vi t ex ha en jäkla matinplastare från obh nordica??! sluta köpa för mycket mat!), alla flygresor (måste vi resa en-två-tre gånger om året??) och bilresor (res på dig, GÅ), och allt annat skit, som vi sen slänger.

 

- Allt handlar om ekonomi och möjlighet: det är idag möjligt för oss att leva såhär. Vi har råd på alla sätt - på bekostnad av andra människor, djur och växter som lider/skuffas undan/utrotas. Vi strävar efter att få mer pengar hela tiden, vill tjäna mer och mer, för att kunna köpa mer/det vi vill ha. Samtidigt förfasas vi över exempelvis matpriserna som är så sjukt höga+!? haha va? Hur stor procent av din inkomst lägger du på mat?

 

Jag tänker att; om maten - och allt annat - bara kunde kosta mer, så att vi inte hade råd att flyga över hela världen så ofta, eller köpa köpa köpa. Om de där stormarknaderna med sina minipriser bara kunde slå igen - låt de små butikerna komma upp sig igen. Om ullared bara kunde försvinna i denna sekund - Så skulle vi komma ett litet ministeg i rätt riktning.

 

Vad ser folk ett värde i idag, egentligen, vad är värdefullt? Hur mycket uppskattar man något om det inte känns, om det inte krävs att man offrar lite av sig själv, och kanske också kräver att man väljer bort något annat, för att får det? Det finns en mängd roliga, kreativa, utmanande och spännande saker att göra med ditt liv, som inte kräver en ny mobiltelefon, en resa eller massa pengar. Utmana dig själv genom att stå emot och lära dina kids vad som är viktigt, kul, nyttigt och fint här i livet utan att det ska behövas köpas en massa. För hur enkelt är det inte att bara köpa något för att göra dem glada - medan det andra kräver en del av en själv.. Utmana dig själv att tänka i andra banor, bli glad för andra saker, våga in-se fak-tum.. ;)

 

- Vill påpeka att jag inte är en förebild alls, men jag försöker jobba på detta, och ja, jag har börjat tänka annorlunda, mår bara dåligt av att gå i affärer, tar alltid fram vad jag ska köpa innan, så att jag bara går rätt in och gör det - då jag vet att jag annars plockar och plockar. En människoapas instinkt.

 

Till sist; Känner mig lite orolig för dessa solstormar som kan göra så att vårt hela elnät slås ut - vad händer då? Haha. INGENTING skulle fungera. Önskar i en sådan situation att jag faktiskt följde min tanke jag haft i några år nu: bondgård och skaffa jägarlicens. Men som allt är uppbyggt idag krävs en rent ut sagt växt/djurfabrik för att överleva som bonde - vilket leder till att naturen och djuren mår dåligt osv osv. Onda cirklar precis överallt. Jag vet att vårt samhälle inte fungerar så idag - vi är beroende av varandra och man skulle också arbeta tillsammas för att få det att fungera. Men ja, frågan kvarstår.. hur bra skulle det gå? ...

 

Denna mash-up:en av profetior och vårt samhälle idag kanske säger allt...

 

Åh, så jäkla bra dag. Sitter hög på endorfiner här, antar jag, så det kan påverka mitt omdöme (?) men ändå! Körde mitt första löppass nu sedan "förbudet". Visserligen har det bara gått två veckor och två dagar - men alltså, nu räcker det: jag har ärr på kroppen som är långt mer fula än vad dessa någonsin kommer att bli. Det blev dock en väldigt lugn och långsam jogg, i mörkt vinterväder: 9 km, 60 min. Ja, långsamt var ordet - jag brukar vid det jag kallar lugn, hålla timmen-tempo. Men kanske det är bra? Det är ju ofta så att folk håller för högt tempo när de ska köra lugnt, och för lugnt tempo när de ska köra hårt - tror att det är mitt i prick på mig. Så kanske detta är lagom när jag ska köra lugnt? Men lite löjligt kändes det när flåset knappt var högre än vid promenad - och jag är ändå så jäkla glad att min kondis verkar vara kvar!

 

Började dagen med att få frågan från Anna om vi ville bo kvar i lägenheten ytterligare en månad sen.. OM vi vill. !! Där lyftes en tung sten från axlarna alltså.. Efter det blev det en fin timme i skogen med Leia. Folk har gått upp små små stigar i snön mitt i skogen, och jag och Leia är tacksamma som sjutton. Man får ducka mycket dock..

Sen åkte jag in till stan och köpte ett par "nödvändigheter"/julklappar och lunchade med älsklingen. Galet med folk, men ändå mysigt.

 

När jag kom hem hade Leia fått upp min garderob och dragit ut alla mina träningskläder på golvet.. Jaja.. Jag fick ta det som ett tecken att ta tag i min löplängtan, och stack ut på jogg. Ett ordentligt test av mina nya vintertights blev det också, och jag är mycket mer än nöjd! De kan dock vara kalla när det går ner mot -10 och mer tror jag..

 

Leia var superglad - Björnes träning nu är i princip endast gym, så hon har inte joggat sen hon gjorde det sist med mig - och det var jättekul att hon inte segade efter och var motstridig som det kan bli annars, som sagt.

God morgon då. Eller förmiddag som de flesta skulle säga.. Leia håller kanske inte med.. Hon tog över Björns plats i sängen när han gick upp för ett par timmar sen och rörde sig inte en milimeter, tills nu då hon flyttade sig när jag sa åt henne att gå och äta mat jag hällt upp tidigare. Men efter att ha ställt sig och tittat skeptiskt på den - och efter att jag bäddat klart sängen - hoppade hon upp och lade sig igen.. Man skulle kunna tro att hon var sjuk, om hon inte varit såhär de flesta dagarna..

 

 

Själv sitter jag här med ett mystiskt magont.. Hypokondrikern där inne talar genast om för mig att kräksjukebakterien hoppade på mig direkt igår när jag var på vårdcentralen.. Återstår att se om hen har rätt. MEN jag fick ju ta bort mina stygn igår i alla fall! Sköterskan tyckte att det var lite roligt hur läkaren hade sytt, (runt runt, så man fick dra ut tråden genom flera "stygn" - som på film typ) men kom fram till att det nog hade med det estetiska att göra.. - ja, får man gå till en hudklinik vid hötorget, som även erbjuder plastikkirurgi, så bör de ju kunna sy så att ärren blir lite snyggare. ..Känner mig befriad från den där duschplasten i alla fall. Avvaktar med träning ett tag till dock - det syntes att det inte var "klart" än..

Åh, vilken värdelös helg. Jag har inte fått mycket vettigt gjort; känt mig trött, svälld, slö i hjärnan och allmänt less. Snart två veckor sedan jag gjorde något mer ansträngande än promenader (okej, skottat ett par gånger också). Nu börjar jag inse hur mycket träningen gör för mig och hur pigg jag blir av det. Kan inte tro att jag gick omkring såhär konstant trött förr i tin, ovillig och slöstartad till att göra något. Vare sig det är laga mat, gå en promenad eller tvätta håret. Allt känns så förbaskat JOBBIGT bara. Jag har även gått över till sämre mat - mycket mer kolhydrater, vilket gör att min mage blir ledsen. Inte att jag äter mer, som sagt är jag inte alls lika ätsugen nu som när jag tränar, men det blir att - kombinerat med den där trötta slöheten - jag hellre äter en bulle än en näve nötter liksom. Och så blir det en ond cirkel.. fyller på med snabb energi, som gör att jag max en timme senare sitter där i en dipp, som gör att jag går och tar en bulle till - och så fortsätter det. Inte konstigt att man måste äta så jäkla mycket när man baserar sin energi på kolhydrater.. Men det vet jag ju. Jämför med herbivorer och karnivorer. Kossorna lägger extremt mycket tid på att äta och bajsa, medan lodjuret bara äter då och då. Nu är människan visserligen omnivor (allätare), men det betyder ju inte att de konstgjorda kolisarna gör gott för oss.

 

Nåväl - jag ser ljuset i tunneln: imorgon ska jag försöka få någon att ta bort stygnen (kan man inte bara göra sånt själv?) (+ fixa till mitt trista hår) - och om allt ser bra ut - äntligen jogga en runda om ytterligare ett par dagar! Yey. Hoppas jag inte helt tappat förmågan och lusten då.

 

Goddagens! Vad tiden går snabbt när man inte har något att göra, eller gör något speciellt. Ett par timmar, när man är uppbokad och måste göra saker innan, är ju jättemycket - medan ett par timmar hemma och lalla runt, bara försvinner. Jag har hunnit lika mycket nu, sedan klockan ringde 7.10 imorse, som jag gör på 1,5 h annars när jag ska iväg. Detta sega gör ju också att man blir ännu tröttare tyvärr. Jaja, tur att jag inte har någon tid att passa denna fredag.

 

 

Igår bakade jag lussebullar igen - mest för att få bort en del ingrediensrester som låg i kylskåpet. Bytte ut sockret mot lite stevia strö istället, och det blev precis som vanligt i smaken. Tyvärr tog mitt vetemjöl slut och jag fick arbeta vidare med grahamsmjöl som var det enda jag hade.. Detta gjorde att jag var tvungen att ta lite mer mjöl än tänkt - som det brukar bli med sånt grövre mjöl (antar att det har med storlek på- och antal partiklar att göra, och hur de binder vattenmolekyler till sig?), vilket ledde till att det blev lite mer som bröd än bulle. Ett väldigt luftigt, saftigt och ganska sött bröd då men..

 

Så frukosten idag var given: grahamslussebulle med philadelphia, kallrökt lax och paprika, plus ett kokt ägg med smööör. Hade önskat mig pepparrot i färskosten, det hade gjort det hela betydligt bättre, men detta var inte fy skam det heller.

Jupp. Hela veckan skulle egentligen ha ägnats åt denna utbildning, men med ett bortfall på folk - folk som struntade i att dyka upp, och folk som "läraren" direkt såg att de inte skulle hinna lära sig på en vecka, och kickat ut - och en uppenbar känsla för grejen (......eheh) blev jag redan denna förmiddag färdig och godkänd på A och B-kort. Fast så lite man fått köra så är det ju lång väg kvar innan man kan säga att man kan köra truck. Tekniken har jag ett hum om nu, och ja, jag har förmodligen en viss känsla för det, då en viss motorik och koordination måste finnas, men alltså att kunna det tar nog månader, eller år. Sköööönt hursom, för det ger en större chans till extrajobb. Och så himla kul! Jag har alltid gått och trott att jag är en typisk person som ska jobba med "hjärn-jobb", alltså, kontorsaktigt eller liknande - men det senaste året börjar jag tvivla? Det är så himla najs att göra något. Praktiskt. Skulle ha blitt snickare eller bonde alltså. - Eller också har jag bara gått och blivit slö och lat? Tänka är ju skitjobbigt. Visserligen är det en hel del hjärna där också - men på ett annat sätt. Mjaa, Ekologisk bonde..? mmHmm.. - Det jag nog framförallt fått träna på är bilkörning i gäälen stockholmstrafik (utbildningen var ute i Botkyrka) med morgon/rusningstrafik, köer och tillsammans med all denna förbenade snön. Idag till exempel körde en låång lastbil med tomt flak om mig på E4an och började köra in framför mig långt innan den kommit förbi så man fick tvärbromsa.. fy sjutton. (..Och så vidare.) Samtidigt är folk såå bra på att släppa in en i filer, rondeller med totalstopp och så, vilket är fint!

 

Men jag är glad över att det är klart nu. Har haft ont i hjärtat över att behöva lämna Leia själv - fixa någon ordentlig hundvakt/dagis för endast en vecka kändes mest onödigt jobbigt faktiskt. Vi har dock fått hjälp av finafina Anna, och Björn satte även upp en anordning med en av sina datorer, så att den tog några foton i minuten på en stor del av lägenheten. Det kändes ju betydligt bättre när man klickade sig in på sidan och såg att hon låg och sov i soffan när man satt därute på utbildningen.

 

Ikväll blir det en till ensamkväll med finaste hunden min då Björnen är på julbord; lchfpizza, julkalendern (den är ju riktigt bra! första julk. jag ser sedan jag var 10-11 år), sista avsnittet av bonde, nytt new girl-avsnitt och sådär. Och sovmorgon imorrn! Vet att jag är bortskämd med det, och inte ska klaga, men att vara ute med hunden 6.30 i mörkret när allt man vill är att sova, är miindre kul. Har dock mått bra av det, även om Leia (som helst sover till 9-10) inte varit så glad alls - så kanske man skulle börja med en kort löptur så tidigt sen, medan de andra sover? Det är ju ändå ett av det bästa; tidiga mornar ute i morgonluften, när det är tyst och lugnt.

Halvdan uppdatering här. Men denna vecka flänger jag omkring litegranna, och pusslande, tidiga mornar och prioriteringar är a och o just nu. Snön försöker sätta käppar, och jag är rent ut sagt trött på den som sjutton - vilket känns otroligt tråkigt. Men jag tror att det är Stockholms värdelösa snöröjnng som gör det. Och att den lilla snöröjning som görs nog hade gjorts bättre av mig, om jag bara fick köra en maskin och få ett par slantar fört. Vi pulsar i alla fall vidare här ute i söderorterna - sedan snöstormen förra tisdagen - även mitt på gatorna..........

 

När det gäller träningen - eller frånvaron av den - går det faktiskt förvånansvärt bra. Nu har jag visserligen att göra, och det har bara gått en vecka, men ändå. Fick ett psykbryt i helgen typ, träningsabstinens plus pms, men nu kan jag stolt säga att jag känner mig ganska lugn. Har dock en känsla av att jag snart kommer att få äta upp att jag skrev det där. Antingen åt ena, eller åt andra hållet. - Längtar mest efter en löptur i alla fall - och det ska jag nog ta redan mot mitten/slutet av nästa vecka - när jag tagit bort stygnen, och kunnat se snitten ordentligt ett par dagar.

 

Nåväl.. Ska stoppa i mig mina köttbullar med blomkålsmos och brunsås (mmmm) som jag placerat mig här framför datorn med - och invänta Björne som jobbat över idag. Vi ska ta oss ut på en trevlig kvällspromenad, och sen är det väl sovdags återigen.

 

Nyss hemkommen - från lång, solig och fin lunchpromenad med hunden - och äter en såå god lunch, som jag därför måste dela med mig av. Kokosplättar, lchfstyle. Har gjort dem några gånger nu senaste månaderna och de är framförallt goda och med bra konsistens - men också enkla och mättande, utan att man (jag) bara vill gå och sova efteråt, vilket vanliga pannkakor kan bidra till ibland.

 

Vispa ihop 4 ägg, och rör ner 4 dl mjölk och 3 dl grädde. Rör i en liten skål ihop 2,5 msk kokosmjöl, 1,5 msk fiberhusk och lite salt - och rör ner det i äggblandningen. Jag brukar ta något kryddmått vaniljpulver också.. Sen ska smeten stå i 15 minuter - den tjocknar rätt mycket under den tiden. Sen steker man plättarna i typ kokosfett eller rapsolja eller nåt. Anledningen till att man gör plättar istället för pannkakor är att de går sönder lättare utan mjöl. Måste tipsa om att steka på ganska låg värme också, för absolut bästa resultat, då de annars lätt kan bli färdiga/brända på utsidan, men fortfarande lösa på insidan.

 

 

Tips på tillbehör! Grädde, hallon/andra bär, kokosflingor, mandelsmör exempelvis.

 

 

Ett annat tips som jag körde idag, lite fredagsfuskigt sådär..: Blanda mandelsmör med lite philadelphia marabou. Helt sjukt gott, tycker jag som tröttnat på jordnöt+choklad eller hasselnöt+choklad i olika former  - kan tänka mig att valnötssmör passar perfa med. - Och vill man ha det lite nyttigare kan man ju bara smälta mörk choklad, istället för philadelphian. Ojoj, möjligheterna är oändliga. Receptet kommer Cecilia Folkessons blogg.

 

Det är ju mysigt med vädret nu. Snöstorm så det viner lite överallt. Blåser nästan bort när man går de 30 metrarna till tvättstugan, men vad gör det när man kan gå in igen.. Det enda jag oroar mig för är biljäkeln. Den står helt insnöad nu, på en gata (vår gata) där den inte får stå imorgon. Björn försökte flytta den imorse, men kom inte ut. Och nu är det kanske 2 dec mer snö på gatan än det var imorse. Dessa problem som uppstår här bara liksom... Jag gick en promenad runt kortslingan i skogen.. Mötte inte en kotte, vilket man alltid gör annars. Nu när det är som mysigast.. Nåväl - mer lek för Leia då, som inte behöver vara kopplad, och var förvånansvärt nöjd med stormen (när hon kommit över den första chocken).

 

...Okej, kan känna en lite halvbitter ton här. Men ja, jag känner mig handikappad med mina stygn. Varje gång jag böjer lite på mig, typ för att plocka upp något, så drar det i snittet och stygnen - som om det håller på att gå upp. Och varje gång känner jag hur länge tre veckor faktiskt är, när man inte får träna.

 

Ikväll har Björn biljard(och öl)kväll med jobbet. Jag känner faktiskt inte för något sällskap alls, och tänker utnyttja kvällen till fullo; ansiktsmask, te i mängder (med tillbehör ;)), Bonde, Brave (aka Modig - ja, trots mina 28 år så ser jag fram emot tecknad (..animerad..) film - den skotska accenten gör nog hela filmen), nyaste Elle, osv.

En sorgens dag.. ju. Som jag skrev för ett antal veckor sen så skulle jag iväg till vårdcentralen och kolla upp en pigmentfläck som förändrats. Därifrån fick jag remiss till hudläkare, vilken gav mig en tid för "operation" av två pigmentfläckar. Den "operationen" utfördes idag, på bröstkorgens ena sida, och på ryggen. Och nu får jag inte träna på tre veckor!! Jag kommer att bli tokig. Enligt läkaren får jag gå "lugna promenader".................. Alltså, detta går inte............. Mest rädd är jag väl kanske för att helt förlora lusten till träning och bli totalt förslöad och lat. Fi farao. Trodde jag skulle kunna sticka ut på jogg ett par dagar efteråt ju! ..Nåväl. Jag har ju inget val. Jag har funderat under dagen och tänker bemöta detta med: Mycket långa hundpromenader, planering och nyupplägg av träning, fokus på att äta bra. Jaaa, det kan väl gå? Jag kommer ha tid på mig, tid att planera, och det är enklare att äta rätt när man inte tränar så mycket - just för att man (jag) inte behöver så mycket energi, och därför inte får såna cravings (det sista är än sålänge endast hypotes, baserad på några fjuttiga erfarenheter av vad jag tyckt mig märka).. Mitt träningsschema blev alltså inte långvarigt. Men januari är som bekant en bra tid att "börja på nytt". Tills dess har jag kommit igång lite smått igen också, så att det här med träning inte kommer vara helt obekant (för det är så det känns som att det kommer vara).

 

Har ett antal stygn nu, det blöder en del, och jag har stora plastklistermärken som ska sitta kvar så länge som möjligt över såren.. Undrar dock hur bra det är att en massa blod plaskar omkring däri?

 

Har idag iaf tröstat mig med det andra muffinsbaktestet (recept kommer), film och hundmys. Nu ska jag ta hjälp av "assistenten" här hemma - måste tvätta håret. (och ja, det hade ju varit smart att ha gjort det innan kan man tycka..)

 

 

Gårdagen med besöket, som var Björns fina föräldrar, var verkligen jättemysig. Lussebullsbak till julmusik, fika och prat, iskall långpromenad i snön, mer fika, Söder med god mat och öl på trevligt ställe, och när gästerna åkt; Så mycket bättre och sliskigt romtiskt feel-gooddravel (vilket var precis vad jag önskade mig) á The Holiday.

 

Dagen idag har sett tråkigare ut. Planen var långjogg, men ett ihållande rejält illamående gjorde att jag fick vända hem och nöja mig med 4,5 fjuttkilometer. Har fortfarande ont som sjutton och blir arg på mig själv för att jag tillät mig att trycka 4-5 lussebullar och det dubbla pepparkakor igår (nej, gäller det sött så funkar visst inte "måttligt" här.. :( ) - kickar det "inflammatoriska"/diabetesvänliga mjölet och sockret åt hellskotta nu, och tror att jag ska försöka mig på en lchfinspirerad jul.. Kan ju inte vara det minsta svårt om man bara håller sig borta från det bakta? Måste bli snällare mot min mage nu, för detta kan ju inte liknas vid annat än typ jojjobantning - fast utan någon uppgång nergång av vikt - utan bara att chocka magsäck och tarmar.

 

Idag har jag snabbpysslat ihop ett par apelsiner med torkade nejlikor i, och det luktar goot.t. Övrig julkänsla får vinterstudion, snön ute, julmusiken, adventskalendern (två luckor är öppnade, och två goda valrhonachokladbitar uppätna) och hyacinten bidra med - tills julen i Hofors (längtar ihjäl mig).. - Så snart skidskyttet är schlutt ska vi ta den kalla sega (snälla - starta!) bilen på en sväng, och trängas med alla shoppinggalna stockholmare (maken till shoppingbegär alltså - vissa verkar ha det som fritidsintresse här i storstan.. det är fullpackat vardag som helg, morgon som kväll) i typ Sicklas köpcenter.

 

 

Alltså, myset som är ute nu? Det har snöat konstant i två dygn, och "hej mitt vinterland" är här nu. Har tagit två långa promenader med hundtjejen (som är snöbuslycklig) under dagen, trots att jag egentligen inte haft tid mellan storstädning och annat. Och har nästan fått endorfinkickar av att promenera. Eller ja, det kanske var mer lyckorus över hur träden är alldeles tunga av snö.. - Sen, när Björn äntligen kom hem, till mig och hundarna (vi hade besök av Nero under kvällen!), så joggade jag bort till utegymmet. Massa snö, halt här och där, en hel del konstig extra tyngd av tung snö på övningarna idag, och inte så kul att lägga sig ner och bänkpressa eller stå i planka.. men det gick, och jag tänker att jag blir mindre träningskräsen av sånt kanske. Det kändes att det var länge sen (över en vecka!) som jag körde styrka - och så får det inte vara, för det verkar inte funka. Eller så var jag bara trött idag? Vet ej.

 

 

Imorgon får vi besök hela dagen, så jag ska upp tidigt och baka. Lyssna på julmusik och baka lussebullar! Har förberett med att koka mjölk och saffran och ställa i kylen, testar det - det ska ju ta fram saffranssmaken mycket bättre har jag förstått.. Det återstår att se.