Weronika

En nöjd tjej med vackert rött fejs.

Idag var det dags för lidingötjejloppet - 10 km.Vi kom ut dit rätt tidigit så det blev mest att glida runt (bokstavligt! stället var en enda stor lerpöl) och kika lite på alla kids som sprang olika knattelopp. Jäklarns vad benen gick på de små.

 

Någon halvtimme innan det var dags lastade jag över grejer och kläder på Björn och så började jag jogga lite för att få igång benen, och sen var det ju gemensam uppvärmning i startfållan. Jag var i startgrupp 5 och startskottet gick 14.10. Det tog en bra bit innan man sprungit av det 1-2 cm tjocka gräslera-lager som satt under fötterna, vilket var ganska jobbigt. Folk var dåliga att hålla till höger och man fick typ springa ut i skogen om man skulle förbi ibland - otroligt irriterande. Jag var ganska ojämn - hade finfin fart ett tag, för att sen vara tvungen att sakta ner rejält. Och jag tappade helt orken i uppförsbackarna.. I torsdags körde jag och Björn en löptur med två turer uppför Hammarbybacken (slalombacke) och det var alldeles för nära inpå loppet att köra backträning kände jag idag.. benen sa helt ifrån. Jag fick gå uppför de tre största backarna - men hade desto mer fart nedför, där andra bromsade mest.. Att man inte använder den "gratis" farten de får i nedförsbacken är för mig en mystisk taktik, då man springer betydligt saktare uppför och gör av med mer energi än ner. Vissa, som sprungit om mig uppför - gick nedför istället, för att de var så slut.. Energidrycken längs vägen på två ställen var i alla fall guld värd för mig, kände verkligen hur jag vaknade till. Ett stort plus för att den var god (Powerade) också. Och publiken den sista kilometern var ju helt otrolig! Vilken extraenegi man fick. Jag sprang in på den lerklistriga geggamojjan på upploppet lite onödigt pigg faktiskt. Men var riktigt nöjd - vad kul det var.

 

Vi hade tagit bilen ut, trots planer på hur vi skulle ta tunnelbana och gratisbussarna, och det gick bra för Björne att köra genom stan: mitt i smeten körde vi för att komma till bron över till Lidingö. Men när vi skulle hem ångrade jag mig en stund. Eftersom det var så mycket folk så var parkeringarna på gräsmattor, och vad hände inte då? Jo vi körde fast i leran. Det spruttade lera, och bilen var helt geggig efter en liten stunds kämpande - både inuti och utanpå. Till slut kom två vänliga själar och hjälpte Björn att putta, medan jag gasade på - och så kom vi loss! Björn skulle köra sen, och av någon anledning stängde jag av bilen när jag bytte plats. När han sen skulle starta den var den stendöd. Ååååh. Men nästan direkt kom nästa vänliga själ fram själv och sa att han hade startkablar! Vi testade efter lite uppladdning, men nej. Dööööd. Tillslut fick de putta bilen (baklänges, då nedförsbacken var ditåt) medan jag satt i och skulle starta den. Hade ingen aning om vad jag höll på med, men den startade! Underbart att det finns så fina människor som ser att vi har problem och helt självklart erbjuder sig! Vår lergeggiga bil höll hela vägen hem sen. Vi får ta och kolla upp vad det är för fel på den, och så är den nog i behov av en dusch också.. Men en fin dag hade vi ändå.

 

..ser ut såhär denna gång.

 

Igår var det alldeles grått och ösregn hela dagen - och jag var pigg som en lärka! Idag strålar solen och himlen är blå, och jag vet inte om jag ens orkar ta mig utanför huset.

 

Ingen riktig jobbansökan skickade jag in igår - men istället sju stycken spontanansökningar! Det lär väl räknas som något? Och så har jag ett par-tre jobb jag letade upp igår som jag tänker söka. Eftersom jag inte är färdig med mitt ex-jobb så kan jag inte söka riktiga jobb i mitt område, så det blir jobb som närmar sig det på något sätt i alla fall; typ djur, natur/vetenskap, myndighet och liknande. Det här är fjärde dagen som jag är "officiellt" arbetssökande, och jag är redan smått trött på det. Kanske man skulle ta tag i skolarbetet så att man kan lägga det bakom sig åtminstone.

 

Idag blir det förutom jobbsökning, även pill med a-kassaansökan, hundpromenad, lite fix i lägenheten (tänkte möblera om lite?) och ett kort intervallpass, om jag lyckas väcka denna stela och trötta kropp. Det där utegymmet i tisdags gjorde verkligen sitt.

 

 

Äter samma gamla frukost som alltid, ungefär! Kokt ägg med salt och majonäs, och fil/vispgrädde/hallon med frönötblandning (valnötter, mandlar, kokos, linfrön och pumpakärnor). Gottäre. 

 

Idag är det grått och regnar utanför fönstret. Tanken var att köra lite korta löpintervaller ikväll, men den korta, snabba löpningen plus utegymmet har gjort sitt - jag har en rejäl träningsvärk. Det får bli promenad med hunden och kanske lite yogaövningar här hemma istället tror jag. Jag ska såklart också försöka få lite vettiga/praktiska saker gjorda, och söka minst ett jobb är tanken. Önska mig en stor fet lottovinst ikväll ska jag också göra.

Jomenvisst, nu har vi flyttat. Flyttade ur lägenheten i Karlstad under augusti (måste säga att jag numera avskyr att flytta ur) och mellanlandade i Hofors (där vi visserligen varit hela sommaren) innan vi drog vidare. Finaste Anna, brors flickvän, erbjöd oss att hyra hennes lägenhet ett tag, möblerad här på Hammarbyhöjden, och javisst ville vi väl det!

 

Vi kom hit i fredags och installerade oss. Tog en löptur i det stora, fina grönområde vi har strax utanför dörren - Nackareservatet mm. - på lördagen och blev senare bjudna på finmiddag hos de två tidigarenämnda. Och så tog vi en promenad med Leia in till stan på söndagen (ca 6 km bara), med en liten runda i gamla stan och en kaffe i solen i kungsträdgården, innan vi tog tunnelbanan hem. Kanske inte Leias roligaste resa, men det gick!

 

Igår fick Blocket en ny anställd i form av en Björn, och en annan letar jobb och pysslar med ofärdiga saker jag har att göra i skola osv. Ja, inte kul att vara arbetslös inte, men vi får hoppas att det inte är långvarigt. Det är ju inte som att det inte finns jobb i Stockholm i alla fall, så tummarna hålls.

 

Ikväll innan jag lagade finfin torsk inlindad i bacon (tips) så var vi ute och tränade lite igen. Tog en snabb löptur på ett par kilometer till utegymmet som finns här borta i grönområdet, körde en del övningar med, och på trästockarna (riktigt bra gym!) innan vi sprang tillbaka hem igen. På vägen hem hörde vi plöstligt hur en kille skrek och såg att han fäktade runt på en anslutande stig där under elljuset i spåret. Jag sa åt Björn att vi måste kolla hur det var med honom, och det gjorde vi. Det visade sig att hans axel var ur led och han hade riktigt ont! Han hade tydligen ramlat. Jag kände att jag inte visste vad sjutton jag skulle göra så Björn fick ta över. Och efter lite virrande så pluppade Björn tillbaka den där axeln hur lätt som helst. Man såg verkligen hur den stackars killens ansikte slätades ut, och så var allt bra! Eller ja, han sa att det tog typ 6 veckor innan sånt där läkte, men ändå.

 

Nu blir det en film; One day. Får se vad det är då. Anne Hathaway är inte min favoritskådis, även om hon gjorde ett riktigt bra jobb som Catwoman i senaste Batmanfilmen.