Weronika

Igår kände jag att jag börjar bli gammal och det känns inte bra. Mest för att jag i sinnet känner mig så mycket yngre, vilket ju också gör att jag beter mig rätt ungt. Och det är väl inte det roligaste.. det att "för gamla" människor beter sig "för ungt". Självklart kan man vara ung i sinnet, fast man är äldre, på ett bra sätt. Hoppas jag hittar det sättet.
I alla fall, anledningarna till att jag kände mig gammal var inte något som kom från mig själv, utan från andra. Först strax innan tentan när jag och en kursare pratade om hur det var att göra prov på gymnasiet och han någon gång sa "men du kanske inte minns hur det var". Okeej. Killen är väl typ 19, så han har väl det betydligt mer färskt i minnet, men ändå?! Sen senare när jag var och handlade och en kvinna med sina 3-4 barn (barnbarn?) stod och fyllde upp hela gången och jag försökte ta mig förbi.. "flytta er så att damen kommer förbi". Hallå? Damen? Haha. Det var väl att ta i.. Ajja, det är väl såhär det är att bli äldre. Fast jag tycker inte att 25 är så gammalt, men det kanske det är?

Just nu sitter jag och väntar på att potatisarna ska koka klart så att jag kan göra mos och slänga in det tillsammans med en falukorv i ugnen. Jag har - av det jag skrev att jag skulle göra igår - hunnit slappa, dammsuga och sett film. Jag hade gärna hunnit ta mig igenom boken jag håller på att läsa, men jag har fastnat i morgontidningen vi fått hem (SvD) - vi får genom en gratisprovprenumeration hem den varje morgon och det är ju som att läsa en hel bok! Varje dag! Jag tror att jag får börja begränsa mig med vad jag läser i den..
Nu ska jag fortsätta med mat och så ska vi tvätta strax. Hej hej.