Träningen ju. Och pulsen.

Är helt slut i kroppen efter ännu ett pass i slalombacken. Det gick bra idag, jag "lär känna mig själv" mer och mer när det gäller träning och hur jag ska lägga upp det för att orka med för varje träningspass.
-Ju mer man tränar, desto mer kan man få ut av det, genom att man lär sig när och hur man är som bäst, och när man ger upp. Jag tror att det gäller speciellt löpning faktiskt.. T ex; tar man ut sig för tidigt är det ganska svårt att komma tillbaka under samma träningspass.

Idag åkte jag, syster och Björn till Hoforsbacken där vi började med att gå upp första backen, jogga ner och sen köra löpning totalt 5 upp och nergångar (inräknat första också). Gångerna före har jag bara kört fyra (fyra och en halv) gånger upp och ner.. Då har jag visserligen tagit en mycket brantare backe, men inte alls kunnat springa så mycket som idag - idag sprang jag i princip hela tiden - dock väldigt sakta - uppför, och nedför såklart.

Jag kan utnyttja pulsklockan mer och mer också, ju mer jag använder den! Jag har koll på vilken zon jag ligger i, om jag måste lugna ner mig (om jag exempelvis kör distanspass och råkar komma upp i för hög puls) eller tvärtom, öka takten. Idag lyckades jag komma upp i högsta pulsen hittills också; 183!
..Jag vet inte alls vad min maxpuls är, det kan variera väldigt mycket för olika personer, även om formeln 220 minus åldern överlag nog är ganska rättvisande (den skulle isf ligga på 193-194 för mig..).
-Maxpulsen kan man inte göra något åt, dvs. träna upp den eller så, däremot kan man träna sig till att ens kunna komma upp i sin maxpuls och att ligga på den en stund. Antal pulsslag i minuten nedåt, dvs. i vila, kan man dock göra något åt, och ju bättre tränad man är desto lägre vilopuls har man (beror på att hjärtat blir större träning). Det är just den spännvidden mellan lägsta vilopuls och maxpuls som ökar när man tränar/ökar sin kondition, och gör att man ju bättre man blir, kan ligga på lägre puls för samma arbete.

Jag är nog skadad av all träningsfakta jag stoppar i huvudet, men jag tycker att det är intressant.. och för mig hjälper det också när jag förstår de fysiska (och ibland psykiska) processerna. Det som är dåligt är dock att när man läser in mycket sånt här, och kan prata en del om det, kan det låta som att man är duktigare och bättre tränad än man egentligen är. Jag har en lång bit kvar till att kunna kalla mig vältränad. Men det är såå kul att träna ändå. Oftast.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0