Weronika

Sitter här och har tråkigt (hunden och Björnen sover och godisskålen blev tom..) medan jag väntar på att det nyaste Glee-avsnittet ska ladda upp (OBS. inte ner, upp) - kollar såklart streamaaaat. Så jäkla bra att det finns sånt. Så man slipper vara olaglig liksom (?).

 

Sov ut för första gånger på över två veckor inatt i alla fall (hello min nya hjärna) och tänkte att jag ju måste använda min pigghet till att springa. Dock har jag hela veckan, förutom sömnbrist och stress, också haft strulig mage. Är ju redan känslig med mitt "syndrom" så det blir lätt så i stressiga perioder. Iaf, detta ledde (förmodligen) till att jag är ganska svag - liksom, näringsupptaget blir ju inte det bästa - vilket ledde till att löppasset idag blev rätt tungt igen. Det verkar som att, om jag håller en energimässigt relativt låg, konstant fart i någon fysisk aktivitet så funkar det helt okej - men jag har noll explosivitet och så. Det blev att jag fick "sakta ner mig" hela tiden idag.. För jag ville hålla på ett tag, men hade gått in i väggen om jag hållit för hög fart. Är väldigt nöjd över mina 13,5-14 km som det ändå blev (i timmen-tempo), även om jag siktade mot 15. Magontet satte dock igång igen så det var bara att ta sig hemåt. Jäkla skit. Jag vet att många löpare får "löpmage" titt som tätt (dvs. akut behov av en toa - vilket är omöjligt att ignorera om man springer), det är inget ovanligt, men jag brukar faktiskt inte det - om jag inte äter mer kolhydrater. Eller/och som nu, har en sån period - skov kanske man kan säga. Undrar om sånt är kopplat till andra knasigheter som kan komma? Förut hade jag jätteproblem med fötter som domnade bort och halvkramp i vader, när jag sprang - idag var det så nästan hela tiden! Alltså, fick stanna och knyta upp och knyta upp . och nu kan jag allvarligt talat inte gå pga. vaderna. Men det kanske handlar om teknik, och att man håller sämre teknik om man är trött i kroppen? Det låter mer troligt kanske..

 

Är fortfarande ganska "svag" så det blir ännu en soffkväll (så jäkla skönt!) ikväll. Kanske man lyckas få iväg hjärtat på en liten jakt efter chips? Själv kan man ju inte gå liksom.

 

Rotknölarnas guld