Weronika

 

 

I övrigt känner jag mig som en stor deg. Har senaste veckorna tränat betydligt mindre, samtidigt som det blivit mycket färre promenader i och med Tovetorp och Leias sjukdom. För att inte tala om gödningen som pågick därborta, med sån där typisk svensk husman där nästan allt är socker i olika former. Nåväl, jag ska inte gnälla, maten var jättegod och jag valde ju faktiskt hur och vad jag åt. Men det avspeglas ju nu. Är ju normalt "mjuk" i kroppen ändå men med muskler under i alla fall, nu är allt bara mjukt! Senaste dagarna har jag inte kunnat sluta tänka på godis och chips. Har ätit för två, för att stilla suget som ändå inte rubbats en milimeter. Igår och i förrgår hade jag tvärtom svårt att få i mig vanlig mat (alltså min vanliga), medan jag ändå stod i skåpet och glodde ett par gången i timmen hela dagen.. Precis som man gjorde efter skolan i typ mellan-, högstadiet.. Åt knappt riktig mat, för att jag trodde att fett var farligt och att man höll sig smal på det sättet - men åt choklad och godis varje dag istället. "Kolhydrater är inte farligt, det är fettet som är det.."

 

Skulle behöva "detoxa" mig ur det här sockret (jaa, typ komma in i ketos), men känner mig nästintill äcklad att behöva öka fett- och proteinintaget - och framförallt att inte kunna "späda ut" dem med kolhydrater.. Jag vet att det är sockermonstret där inne som spökar och får mig att känna så, och att så fort jag tagit mig förbi de där första typ tre dagarna (med maximalt 20 g kolhydrater på en dag) så kommer det kännas lite annorlunda. Jag tycker att mer tillåtande lchf är bra som långsiktig grund, som ni vet - med också frukt, "fruktiga" grönsaker, rotsaker, en pyttedel spannmål kanske (men INGET gluten) mm. Men för att mentalt och fysiskt få rätt inställning krävs nog ganska strikt lchf till att böja med, i alla fall för mig..

 

Orkar man? ..Det kanske vore nåt ändå? Vad har jag att förlora liksom? Ska ta och diskutera med min käraste och läsa lite vad jag skrev när jag började med det sist. Då hade jag inte alls den aspekten om hur pass onaturligt det är med så mycket kolhydrater - sjukdomar kopplade till det - livsmedelsverket och hela livsmedelsbranschens påverkan osv osv. Men jag läste in mig under tiden. Jag tror att det kan vara bra att motivera sig på det sättet också.. För det är helsjukt svårt att inte äta kolhydrater och skräp/snabbmat idag!! Om man inte låser in sig, aldrig äter ute, inte ser reklam på tv/nätet osv. ...Speciellt när man har ett sockerberoende och älskar godis i alla former. - Men mer om det en annan gång!