Weronika

Lördagkväll - äntligen har jag tyyp kommit tillbaka till mig själv efter denna jobbbiga vecka, med att försöka få ihop allt i mörkret, sömnbrist, dåliga matvanor och mycket jobb. Men här sitter jag nu i vår sköna soffa medan jag väntar på att Björn ska komma hem med min lyxglass jag beställt - och såklart på att Så mycket bättre ska börja. Tänk att det bara behövs inte ens en enda hel dag med bland annat: en lyckad löptur, slapp, en del hemma-spatid, ett par avsnitt av någon bra serie och kaffeochostkakamedovispadgrädde-fika för att komma upp sig igen. M-m-m! 

 

För ungefär ett år sedan tränade jag nästan varje dag - vilket funkade.. - då. Jag var hemma/"ledig", letade jobb, pluggade lite på distans bara och sådär. Nu skulle jag också vilja orka med att träna något varje dag, men jag får inse att det inte går när en jobbar. Speciellt med tanke på att jobbet är 8 timmars konstant stående, gående och lyftande - ofta tungt. Och mörkret påverkar mig nog ännu mer i år - med tanke på att det enda ljuset jag får om dagarna är det som syns fram till ungefär 10 på förmiddagen..

 

Jag hade planer på träning torsdag och fredag morgon men hann/orkade inte med någotdera. Fredagen - och framförallt fredagskvällen blev därför jobbig - jag mår verkligen psykiskt dåligt och blir stressad av att inte fått det där lugnet efter träning, och att inte ha följt mina planer. Men allt försvann ju såklart med förmiddagens joggtur, som gick såå bra. Tyvärr har min gps i mobilen gett upp (kartan visade på norra afrika när jag försökte få igång den) så sträckan är ännu en gåta - men tiden hamnade på 50 minuter nånting.. Och den joggturen gick - förmodligen - såpass bra just för att jag inte tränat sedan i onsdags. För att kroppen min, trots jobbet då, hunnit återhämta sig och spara ner lite energi.

 

SÅ. Det är det jag måste försöka påminna mig om. Oftast blir träningen och framförallt effekten bättre (vilket ger många gånger högre tillfredsställelse efter) på det här sättet - där kroppen och musklerna hunnit återhämta och bygga upp sig, innan en börjar slita på den igen. ...Kanske? Ja. Kanske.