Weronika

Har haft en precis sådan helg som jag längtat efter och behövde. Trotsat det segdragna viruset och joggat både lördag (med travande hund och cyklande Björn som sällskap) och söndag (ensammen) morgon, storstädat hemmet, fått bort tvättberget, tagit långa bad, lagat och bakat goda grejer, shoppat lite och storhandlat, spelat wii, gått långpromenad, ätit godis, sett menlös men avslappnande film och så vidare.

 

Tror dock att jag fått för mycket av det goda då jag idag, alldeles innan vi åt (lchf-tacopizza och "nyttig" morotsbananmuffin efter) fick ont i magen - precis på samma sätt som jag ofta fick förr.. innan jag visste om min magsjukdom och definitivt innan jag lade av med mjölintag och sånt kontinuerligt (alltså till vardags). Det blev bara värre men vi tog oss ut på en runda runt flatensjön, vilken var helt otroligt fin. Hösten är verkligen i sitt esse nu, och på något sätt lyfter den milda temperaturen upp den ytterligare några snäpp. Blev dock tvungen att slänga mig i soffan och här har jag stannat. Främst kanske för att magontet knappt känns när jag ligger ner. Det liksom svider/känns inflammerat (inuti) i övre magtrakten och spänner ut och runt till ryggen i samma höjd. Alltid samma sak, och jag undrar om det är något särskilt som gör att det blir så?

 

Ligger nog kvar ett tag och gluttar på Macahans (finfin serie från 70-talet) tills det är dags att göra en långkokköttfärssås. Björn är insnöad på dessa långkok nu när vi har vår la cuisine här och äntligen kan använda den. Och ja - jag som inte alls diggat köttgrytor så värst i mitt liv måste erkänna att detta är något alldeles extra - i alla fall när man gör dem själv och kan lägga upp en smak som passar en bra. Och köttet blir extremt mycket bättre, helt klart. Till och med köttfärssåsen får ju x antal fler dimensioner i sig efter att ha puttrat två timmar, istället för 15 minuter.