Weronika

Något som vi varit sugna på länge är att gå upp till Låktatjåkkastugan och äta deras berömda våffla. Tror att jag blev såld när jag såg någon tugga i sig en sån på Packat och klart för några år sedan, medan Björn har väntat sedan han var sju-åtta år. Han kämpade sig upp dit då, på längdskidor!, men våffeljärnet var trasigt.. ;| Så på fredagen fick dagsturen bli Björkliden - Låktatjåkkastugan. Vägen dit var uppåt i princip hela tiden och väldigt jobbig. En mil enkel väg med en höjdskillnad på ungefär 750 meter känns en del.. Men det gick ändå förvånansvärt fort att gå upp; ungefär tre timmar för oss.

 

Ganska tråkig omgivning kring fjällstationen, men det går kanske inte att förvänta sig så mycket när det ändå är Sveriges högst belägna fjällstation.. det blir inte så mycket mer än sten kvar då. Vi fick vår lyxiga våffla, vilken faktiskt var mycket mycket god - relativt tjock med en del fullkorn, frasig med smörsmak, men ändå degig inuti - om vi nu ska vara noggranna och utvärdera målet för turen.

Nöjda gick vi ganska snart neråt igen, och blev kanske ännu mer nöjda. Det var helt otroligt vackert, och man kunde mest njuta, utan att flåsande behöva klättra uppåt varje steg. Visserligen är det rätt jobbigt att gå neråt också, man måste hålla emot med lårmuskler - och knän och tår brukar ta lite stryk, så efter någon kilometer blir det rätt utmattande på ett monotont sätt.

 

 

 

 

 

 

Två timmar tog det tillbaka igen och turen avrundades med bastu och dusch. Bra vandringsled, lagom långt för en dagstur med sina två mil och med mycket fint att se. Rekommenderas verkligen.