Hjärnspöken

Nääe.. det gick inte alls som jag hoppats och trott på löppasset idag. Planen var att få till ett längre pass (15 km åtminstone) nu när det är helg och en har tid liksom. Men kroppen var mer slut än jag trodde efter denna vecka och tankarna svävade ut hit och dit. Det gjorde att jag tappade fokus (eller snarare tappade den där tomma skallen som är - för mig - det jag mest strävar efter när jag joggar, som gör att en bara kör på) och tänkte på allt möjligt. Exempelvis joggade jag förbi en massiv stenbumling som ser ut att kunna rulla ner på stigen och började få för mig att den skulle det, och upptäckte efter ett tag att jag saktade ner och liksom bromsade samtidigt som pulsen gick upp av den föreställda paniken jag skulle ha känt om det faktiskt hänt. Jaa, ungefär så, största delen av turen.
 
 
 
Såg lite upplyftande saker under joggen också såklart, som exempelvis detta fina hjärta som isen på stenväggen knåpat ihop i plusgraderna. Kände mig relativt nöjd ändå, att ändå fått till ett pass på dryga milen idag och att en efter det fick äta god frukost (hårdbrödäggmacka och blåbärsblodapelsinsmoothie) till herrarnas utklassning i längdskidsstaffetten. Jäklarns vad bra de är.
 
 
I övrigt (som om detta skulle vara övrigt) så var Björne iväg och hämtade brorsans och Annas vovve imorse, då de åkt in till förlossningen med värkar! Wee, snart är jag faster för fjärde gången då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0