Weronika

Nämen hej. Long time no see och sådär. Övertid på jobbet, mörker, inför-jul-bestyr, läkarbesök (varav ett med remiss vidare - skit), sömnbrist och allt sånt där har tagit upp all all tid. Japp så äre. Men tränar vidare gör jag. I veckorna ägnas oftast två mornar till jogg med hund (i princip alltid en sväng på 6 km) och möjligen en till till antingen yoga eller styrka - och på helgerna oftast ett längre yoga- eller styrkepass och ett länge löp.. Som idag! 

 

Mina två käraste for till hemmet däruppe i skogarna i snöblåsten igår kväll, så jag har/hade all tid att pyssla med mitt här hemma. Så lördagen har hittills gett mig sovmorgon till halv nio, följt av slapp framför datorn med ett par koppar kaffe, följt av en fin joggrunda på dryga 12 km på isigt och snöigt underlag i knuffande vindar och aggressiva snöflingor.

 

Senaste tidens mobilfoton. Jag är dålig på att fota saker när jag gör dem - glömmer helt bort att en kan fota saker för att ha som minnen, dumt nog. Så här kommer lite bilder på mest sånt där vardagsgrejs då jag brukar minnas mobilkameran.

 

(styrka hemma med gummiband, som även kommer att användas som hjälpmedel på gymmet - hund som vill ut - hund som fått komma ut och springa - min enmilsfavorit i hofors - fått supersköna strumpor från min bästis och personliga strumpsupplier - mer jogg på en runda som blir kortare för varje gång jag mäter den konstigt nog - det passande vädret på allhelgonakvällen/natten/morgonen - frukost!)

 

Från drygt senaste veckan, i tidsordning. 

 

Eller veckans-månadens eller kanske årets snarare..

I brist på tid att skriva när jag vill skriva, och i brist på en dator nu (tydligen har min hårddisk kraschat..........) så får det bli lite sporadiskt (som alltid iofs) uppdaterande. Och ämnet om det som finns till hands. Eftersom jag är hos mamma och pappa och eftersom jag av någon anledning (förmodligen att jag glömt packa med mig när jag åkt hem hit förut) har köpt trosor på coop här ett antal gånger så får det bli dagens tips helt enkelt. Av den enkla anledningen att jag har hittat världens bästa trosor. Så ja, hela inlägget handlar om dessa trosor.

 

När en är en sådan som ofta har tighta jeans, eller rör sig mycket/tränar och får rysningar av tanken på stringtrosor (som dock var det enda en bar i tonåren.. förmodligen för att de ju i vissa fall (exempelvis ovanstående) är praktiska, fast framförallt för att det var "inne") för att de är så jäkla fula, så måste man försöka hitta ett alternativ som håller. Det vill säga som inte ger trosstreck på rumpan eller åker upp/in/ner när en försöker röra på sig eller på annat sätt är fel. Och det har jag alltså nu sedan någon månad gjort i dessa invisible-hipstertrosor från Pierre Robert. Jag som aldrig klarat av att ha vanliga hipsters liksom.

 

Jag har tidigare köpt de vanliga hipstertrosorna från Pierre Robert vilka också är jättebra, men där finns risken för rumpstreck om en rör sig mycket. Så hittade jag de nya som heter invisible för en månad sen och igår köpte jag två par till. De är byggda så att de inte ger streck även om de sitter en bit upp på rumpan - de är tunna och superstretchiga, men ändå så att de känns ordentliga och inte sladdriga. Helt enkelt skitbra. Lite dyrare dock - men mycket bättre på samma gång. Bästa trosorna - vare sig en ska träna eller ha något plagg på sig som inte ska pajja av kanter och streck. TIPS.

Ja, det är så bra med tidiga mornar ibland. Speciellt de som är fint guldgula på flera sätt.

 

Har haft en precis sådan helg som jag längtat efter och behövde. Trotsat det segdragna viruset och joggat både lördag (med travande hund och cyklande Björn som sällskap) och söndag (ensammen) morgon, storstädat hemmet, fått bort tvättberget, tagit långa bad, lagat och bakat goda grejer, shoppat lite och storhandlat, spelat wii, gått långpromenad, ätit godis, sett menlös men avslappnande film och så vidare.

 

Tror dock att jag fått för mycket av det goda då jag idag, alldeles innan vi åt (lchf-tacopizza och "nyttig" morotsbananmuffin efter) fick ont i magen - precis på samma sätt som jag ofta fick förr.. innan jag visste om min magsjukdom och definitivt innan jag lade av med mjölintag och sånt kontinuerligt (alltså till vardags). Det blev bara värre men vi tog oss ut på en runda runt flatensjön, vilken var helt otroligt fin. Hösten är verkligen i sitt esse nu, och på något sätt lyfter den milda temperaturen upp den ytterligare några snäpp. Blev dock tvungen att slänga mig i soffan och här har jag stannat. Främst kanske för att magontet knappt känns när jag ligger ner. Det liksom svider/känns inflammerat (inuti) i övre magtrakten och spänner ut och runt till ryggen i samma höjd. Alltid samma sak, och jag undrar om det är något särskilt som gör att det blir så?

 

Ligger nog kvar ett tag och gluttar på Macahans (finfin serie från 70-talet) tills det är dags att göra en långkokköttfärssås. Björn är insnöad på dessa långkok nu när vi har vår la cuisine här och äntligen kan använda den. Och ja - jag som inte alls diggat köttgrytor så värst i mitt liv måste erkänna att detta är något alldeles extra - i alla fall när man gör dem själv och kan lägga upp en smak som passar en bra. Och köttet blir extremt mycket bättre, helt klart. Till och med köttfärssåsen får ju x antal fler dimensioner i sig efter att ha puttrat två timmar, istället för 15 minuter.

 

Tack gode gu för att det är fredag! Sitta i soffan med tacos och en glass i magen och några avsnitt av bra serier framför sig. Hurra hurra.

 

Känns som att dygnet helt kretsar kring jobb - men jag antar att det blir så när en jobbar heltid, dagtid, och tiden till annat (detta tex!) finns inte så mycket. Jag riktar ju mina inlägg här främst mot min träning - vilken varit obefintlig nästintill sedan lidingöloppet. Fick måndagen efter loppet ont i halsen, vilket suttit kvar sedan dess! Alltså snart två veckor nu. Senaste veckan har en liten hosta och en hel del snor utvecklats också, plus att jag haft en hel del näsblod från och till.. men mår i övrigt bra liksom. Alltså så bra så att jag orkar med vardagen med jobbet och sånt. Segdragen förkylning eller något annat? Mystiskt är det.

 

Jag har de dagar jag känt mig något bättre försökt mig på lite småträning såsom yoga och hemmastyrka. I tisdags kunde jag dock inte hålla mig längre och stack ut på en kort joggtur. Oj vad bra det kändes; kroppen var hur pigg som helst, men det kändes mycket att flåset var anstängt efter att inte ha "använts" och förkylningssymptomen. Så frustrerande att inte få jogga som man vill alltså.

 

Är påväg till jobbet efter en fin morgonpromenad och frukost och sådär. Första riktigt kalla morgonen (fast jag har fått skrapa rutorna en gång tidigare redan) och fin som sjutton, men jag hann bara ta en 40-min promenad med tokhunden för att tvätten mä skulle göras. Hoppas på bättre tur imorrn. Det är verkligen riktigt fint att gå upp tidigt. Finare än att vara uppe sent, helt klart. Det blir mornarna nuförtiden som får vara min fritidstid på vardagarna.. Då jag surfar, tränar, går hundpromenader, ser serier (new girl, glee, american horror story med flera har alla börjat eller börjar i dagarna!), fixar och trixar - och sådär. Kvällarna går oftast åt till matlagning, handling och sånt. Rätt trist, men ändå bra då det är kolsvart och man ändå inte orkar med så mycket, eller ens vill göra så mycket. Vem vill exempelvis springa i kolsvärta liksom. Hejja morgonstund.

 

Jag har inte lagt upp bilder från vår dagstur till Abiskojaurestugorna, sista dagen på vår Abiskoresa, vilket jag ju vill göra.

 

Vi kände att vi ville utnyttja sista dagen - och jag ville gärna testa mina nya kängor också så vi tog en lång men "enkel" tur.

 

Typ hela ditvägen gick vi som i mjölk (inuti ett lågt liggande moln) och det blev inte många bilder tagna då - men när det lättade upp var det så himla fint.

 

 

 

Vi gick från Abiskos turiststation och totalt blev det en relativt lättgådd tur på 30 km. Ganska saftigt kanske, att ta på sig nya skor och gå så långt det första man gör, men jag hade faktiskt inte något skoproblem alls under hela turen (inte efteråt heller) förutom lite ömma fötter. Men det hade jag fått i vilka skor som helst efter 30 km, så det verkar som att jag prickat rätt i kängdjungeln. Skön t.

 

Jamen här bor vi ju nu. Sedan en månad tillbaka. Fast totalt har vi hunnit bo här i en vecka och två dagar. Denna senaste vecka har varit hektiskt med jobbstart efter semester, övertid för mig, försöka överleva trötthet av att gå upp tidigt och sånt (vi går upp 5!) och att installera sig i nya lägenheten. Älta verkar vara väldigt fint, en av de orter med lite bättre rykte i Sthlm, vilket märks. Vi bor i den "sämsta" delen av vad som sägs, men ändå är det jättebra. En helt vanlig lägenhet, på sjunde våningen, med en väldigt fin utsikt mot Globen, centrum på andra sidan vägen, ältasjön med ett jättefint motionsspår runt nedför backen här och massa mer skog runt hela Älta. Trots att det är så "långt" bort från stan (13 km att gå till centralen, om man skulle önska göra det..) så känns det mest hemma hittills. Kanske för att vi äntligen helt möblerat med våra grejer på riktigt.

 

Sedan onsdag natt är vi tillbaka i den södra halvan av landet. Resan hem, de många långa milen längs inlandsvägen, gick ändå rätt smärtfritt. Okej, då körde jag återigen bara 20 av de 120 milen - men det ÄR verkligen jobbigt att sitta brevid också.... ;|

 

Hemresan gick i djurens tecken - vi såg älgar, rävungar, massa renar (såklart), knölsvanar som promenerade i en barrskog? och - det mest fascinerande - duckande grodor/paddor. Alltså grodor (eller paddor, svårt att se från bilen) som satt på vägen - och när vi var nästan vid dem så såg vi hur de snabbt drog ner huvudet så att de hamnade platt längs marken. Helt otroligt.. jag har aldrig sett eller hört talas om det.. Försökte lite smått hitta något på internet om det, men fann inget där heller. Om någon har hört talas om det, säg gärna till!

 

Här i hofors har jag i alla fall slappat järnet. Ätit bra och trevlig mat igen (åt lchfhållet - vill gå över till att energin går på fett så småningom), framförallt frukost, besökt fina frissan här, träffat finaste Anna, men mest bara slappat med dator och bok. Och tränat också; jogg torsdag som gick extremt tungt efter nedslitningen av kroppen i Abisko, gym på fredagskvällen och ett finfint yogapass imorse. Idag lastar vi bilen med packning och prylar och åker ner mot storstan och nya lägenheten igen.

 

Lördag, söndag, måndag.

 

Vi var rätt slitna i kroppen (främst baksida ben och höfterna) på lördagen efter låktaklättringen - inte helt förvånande. Så det fick bli en vilodag. Vi slappade i stugan, läste, såg serier och sånt. Men är man i en sådan storslagen natur så kan man inte bara sitta i stugan, så en promenad till turiststationen, och lite till, hann vi med. Precis brevid turiststationen ligger Abiskojokken - som är rätt skrämmande med allt forsande vatten och kanjonklippväggar som störtar rätt ner precis brevid en, men också otroligt vacker - där det går en massa småstigar runt omkring. Vi gick på en sådan stig brevid jokken till "fågeludden" där man har utsikt över deltat ut i Torneträsk. Efter att ha kikat ut lite där gick vi tillbaka till turiststationen där jag köpte den obligatoriska Abisko-t-shirten och också fyndade ett par uthyrningskängor. Mina gamla kängor har gett mig skavsår så det var på tiden. Nypris var 2900 och jag köpte dem för 980, i princip i nyskick (det stör mig inte det minsta att ett par andra personer trampat runt i dem) så jag var riktigt nöjd.

 

På söndagen tyckte vi att vi vilat färdigt så vi bestämde oss för ännu en fjälljogg. Förra året tog vi en tur upp på Nuolja, runt toppen och ner på baksidan genom dalen där, till Björkliden och så rallarvägen hem - som vi tyckte var riktigt fin, så vi ville göra den igen. Vi började med att jogga fram till Nuoljas fot, varifrån vi gick upp (eftersom jogg är för jobbigt för en sådan stigning, och egentligen mest slöseri med energi då det tar ungefär lika lång tid, för oss i alla fall), pausade med en cola vid fjällstationen där, innan vi joggade vidare. Riktigt jobbigt på nervägen då den branta vägen tillsammans med alla stenar gör att man måste vara med och uppmärksam heela tiden. Efter Björkliden när rallarvägen kommer blir det däremot väldigt bekvämt med en sån där fin stig som gör att det känns som att man nästan får hjälp med farten av stigen själv. Totalt nästan 25 km, och jag hade jäklarns ont där på slutet.

 

Något som vi varit sugna på länge är att gå upp till Låktatjåkkastugan och äta deras berömda våffla. Tror att jag blev såld när jag såg någon tugga i sig en sån på Packat och klart för några år sedan, medan Björn har väntat sedan han var sju-åtta år. Han kämpade sig upp dit då, på längdskidor!, men våffeljärnet var trasigt.. ;| Så på fredagen fick dagsturen bli Björkliden - Låktatjåkkastugan. Vägen dit var uppåt i princip hela tiden och väldigt jobbig. En mil enkel väg med en höjdskillnad på ungefär 750 meter känns en del.. Men det gick ändå förvånansvärt fort att gå upp; ungefär tre timmar för oss.

Ännu lite mer trötta i ben och kropp ägnades torsdagen åt vila, för att orka med lite fler långturer senare. Men ut ville vi komma, så vi tog oss iväg för att försöka få upp någon fisk att förhoppningsvis kunna tillaga. Vi hade fått tips om ett ställe en bit härifrån så dit åkte vi på eftermiddagen. Ingen fisk alls, men middagen lagades på spritköket ute i kvällen ändå. Så otroligt fint det är här alltså.

Något sega i benen efter tisdagens jogg bestämde vi oss för en dagstur i Kårsavagge. Planen var att ta oss till kårsavaggestugan som ligger ungefär 13 km från turiststationen och tillbaka samma väg. Vi tog det dock rätt lugnt på morgonen och kom inte iväg förrän vid 12, lite sent kanske för att börja en längre tur. För ja, en tur på 26 km på asfalt och motionsspår kanske inte tar mer än runt 4 timmar – men man får räkna med kanske nästan det dubbla eller mer i fjäll.

Nu befinner vi oss alltså på (i mitt tycke) en av världens finaste platser. Resan upp tog runt 16 timmar med alla stopp, och var förvånansvärt lättkörd för de många milen. Okej, nu ska inte jag säga så mycket då jag körde knappt 20 av de milen (....), men det är rätt jobbigt att bara åka bil ändå. Faktiskt. Men med piggt och förväntansfullt humör, lugn hund, lyxigt och gott färdgodis (tack syster <3) och bra körväder så fungerade det ypperligt.

Första dagen blev sovmorgonen lite längre – och efter att ha installerat oss, handlat mat, fått i oss brunch och skrivit ihop en lista på vad vi gärna vill hinna med, bestämde vi oss för att jogga till ”Trollsjön” genom Kärkevagge. Trollsjön är en liten och väldigt klar sjö med ett stort siktdjup, omringad av höga fjäll. För att ta sig dit går man genom en dal (vagge=dal) fullproppad med stora stenblock som ser ditslängda ut. Såg någon sten med boulderingspår på, vilket är helt förståeligt, även för en icke-klättrare som jag.

Nu åker vi!

 

Får man ha en dag när man gör ingenting? Känner lite stress över sånt. "En ledig dag ska utnyttjas" känns som min devis och att gå emot det är nästan obehagligt. Men senaste tiden har jag haft så mycket att göra - eller ja, jobbat mycket vilket lämnat kort om tid till annat de dagarna. Och därför har lediga dagar utnyttjats då. Träning, lopp, vardagliga ärenden och nu sista dagarna flytt och förberedelse till fjällresa gör att lediga stunder varit korta och få. Och alltid är det den där sömnen som blir lidande.

 

Björn och hund kom hem till storstan i onsdags och vi åkte till nya hemmet efter att jag slutat jobbet. I torsdags kväll efter jobbet gick flyttsläpet (pjuu), i fredags jobbade jag 11-timmars (måste ju passa på så länge jag har/hade jobb) och efter det fixade vi en massa med nycklar, kontrakt och annat. Lite uppackning och packning i lägenheten tills vi igår åkte till Hofors. Ett finfint fikastopp i Gävle hos syster o co, innan mer umgänge med föräldrar och senare fina vänner i Hofors fyllde upp lördagseftermiddagen och kvällen. Och idag då; planen var att åka upp mot Abisko, men vi kände att det blev för mycket då 120milsresan helst bör påbörjas senast 7 på morgonen, så det sköts på till måndag morgon. Jag tänkte att jamen då får jag en dag att fixa med en massa grejer.. men vid närmare eftertanke har jag inte så mycket att fixa med, vilket normalt gör att jag hittar på saker att fixa med tills jag har en hel lista att bocka av ändå..

 

Men idag har jag faktiskt inte gjort mer än att läsa bok, ätit riktig frukost (äntligen kokt ägg! <3), kört ett 1,5 h gympass med min "pt" och ätit riktig middag typ.. Och resten av dagen är tänkt att läggas på mer bokläsning, besök hos mormor och svärföräldrar, och förberedelse för morgondagen. I mina ögon är dagar då jag hinner läsa flera timmar dagar då jag inte har mycket att göra - vilket stressar mig. Samtidigt är det väl kanske inte så himla "ingenting"? Och lediga dagar ska ju vara lediga. Tanken kommer dock hela tiden att "har jag glömt något jag bör göra? som jag bör utnyttja den här tiden till?" .. Får träna på det här, att göra "ingenting" - eller åtminstone inte stressas av det. För vad gör väl det om jag glömt göra något som "ska göras"? Överlever nog.. hoppas jag.

 

 

Kände först att jag var tvungen att "göra något" idag. Men vid närmare eftertanke kände jag att jag ju för det första redan hade en hel del annat som jag ändå måste/vill göra, men också att detta är sista dagen innan ännu en tuff vecka (även imorgon är det tiden 7-19 - eller så tidigt jag kan börja - som gäller) sätter igång, och då är det nästan bättre att ha gjort så lite som möjligt.

 

Så efter en sovmorgon och långsam frukost tog jag tuben till söder för att blanda ett par ärenden med lite shopping. Det viktigaste ärendet blev dock inte gjort för att jag misslyckades med att hitta ett söndagsöppet apotek på söder, eller sjöstan dit jag också var.. Men ett par byxor och ett par toppar lyckades jag shoppa. Duktigt.

 

Bland annat en topp som liknar en snygg en som jag sett på fröken hanapee, som jag suktat efter ett tag. Denna är nog dock snäppet snyggare. ;) Från Weekday.

 

Och ett par jeans som sitter precis som jag vill - äntligen! Har varit ute efter ett de perfekta mörkblå med smala ben, hög midja och som samtidigt är i sån kvalitet att de inte känns som tights. Och smal-smala längst ner vid foten. Ska de vara lite rejälare så gäller det att de sitter bra, annars blir formen oftast fel ju.. Det blir den i och för sig i såna där jättelstretchiga stretchbyxor också - men det är ju en annan historia.. uuhh.. ryser av tanken på såna. De jag hittade var inte mörkblå - men mörka i alla fall. 300 pix på Monki. Som hittat alltså.

 

Innan jag drog ut till den mest avlägsna tbanestationen på röda linjen (kändes inte ens som att en var i Sverige längre), för att hämta upp nycklar och annat till nya lägenheten, tog jag en - med största sannolikhet sista - soltimme för sommaren ute vid lilla sjön. Otroligt skönt, och väldigt trist att sommaren faktiskt är nästan slut.. Tur vi har världens bästa resa framför oss då i alla fall.

 

 

Godaftonens. Är helt slutkörd efter denna jobbvecka.. Förstår inte varför, då jag jobbat lika mycket tidigare veckor, förutom den tidiga morgonen igår. Antar att det är mentalt då det egentligen var en 32-timmarsvecka vi skulle ha.. Inställd på att börja 12 varje dag förutom en, vilket blev 10 eller 8, kanske dubblade bördan? Blir en tidig kväll ikväll.. Inte minst för att det blev lite löpning idag! Syster frågade i veckan om jag kunde hoppa in för en person i deras lag som skulle köra i Bellmanstafetten idag - och javisst kunde jag det!

 

Tog mig till norra djurgården efter frukost och mötte landstingetgävleborgfolket. Fick en funtionst-shirt att behålla; fint med ny tröja att träna i ju! Stack ut som nummer fyra (av fem) på den 5 kilometer långa slingan, med stafettpinnen i handen. I den stekande solen kändes det rätt tungt, benen var som bly, och inte nog med det fick jag världens mensvärk under loppet. Fick stanna till och gå flera gånger när det gjorde som ondast och humöret gick verkligen ner några gånger. Under en så kort tur tycker en att det inte ska hinnas med så mycket negativa tankar, men det gjorde det. Kom ändå in på 25.09 förvånande nog. Det kändes som att jag varit där ute i närmare en timme ju.

 

Efteråt var dock alla negativa tankar och all smärta som bortblåst, som tur är. Picknick följt av lite huvudstående och "kråkan" (yogaposition) körde vi i gräset, innan det var dags att fara hemåt. Trevlig dag allt som allt!

 

Okej, svimmar av snart för att min frukost blev så sjukt god. Väldigt snäll och söt frukost, men ja - det kanske var det som behövdes.

 

 

El chefo frågade om vi kunde komma 7 idag. Jobba 7-19? Nja tänkte jag, men 8 kan jag väl klara av.. trevligt med fler övertidstimmar om inte annat. Off till tuuben då.