Weronika

Yey. Rätt kass dag blev bra framåt kvällningen. Körde ett relativt lugnt yogapass en timme (när jag kör hemma använder jag mig av olika instruktionsvideos på youtube - vissa bättre än andra, men det finns en hel del som är okej) och stack sedan ut på en kortare joggrunda här nere i sjöstaden. Och fick min bästa 5-kilometerstid hittills: under 25 minuter! Väldigt marginellt dårå.. Vet att detta inte är snabbt enligt vissa, speciellt inte för att vara bara 5 km, men det är mitt bästa. Visserligen är det vääldigt lättspruget och platt här också, men jag är glad åt utvecklingen som sker. Och nu är jag taggad för att på riktigt formulera riktiga mål också. Återkommer om det.

 

 

Kvällen fortsatte med good mat; kycklinggratäng (kyckling, bacon, créme fraiche, grädde, diverse smaksättning och massa vitlök och ost) och sallad. Och nu: nyaste avsnittet av Game of thrones! Med en blodapelsin till det. Gött att bra-serierna avlöser varandra. Blev rätt ledsen när senaste Girlssäsongen tog slut nyligen..

 

Görmörrön. Jäklar vad trött jag är nuförtiden. Och trött på diverse saker. På stressen framförallt kanske. De ä mycke nu..

 

Igår, efter däckbyte och packning av lite mer grejer, åkte vi tillbaka till storstan. Vägen hem varvades av snöstormsjäkel och sol och torrmark. Härligt med sommardäck.. i dubbel betydelse då typ. Men fram kom vi!

 

Och jag kom inte sent till det där stark ute-passet heller som jag trodde. Det var faktiskt riktigt kul. Att träna sådär utomhus, med träd, pinnar, personer, staket osv. som hjälpmedel är riktigt kul tillsammans med andra. "Crossnature" med lite kondition och så funktionell styrketräning, 75 min. Hade jag inte varit anmäld och redan bestämt med någon så hade jag helt säkert skippat någon som helst form av uteträning med tanke på vädret. Men ja, det lättade upp och hade det inte slutat snöa hade det nog ändå inte varit något jätteproblem. ..Lätt att tänka så i efterhand dock.

 

Efter det blev det en massa uppackning (har dock skitmycket kvar) och sushi från ett av hammarby sjöstads kanske 100?.. sushiställen. Man behöver inte gå långt för att få sushi här alltså.. Såg en fin film också: Safety not guaranteed.. Om en kille som lägger ut en kontaktannons där han söker någon som vill följa med och resa i tiden med honom. Riktigt bra.

 

Nu ska jag kämpa vidare med alla jäkla grejer. Upptäckte igår att vi har med oss massor av muggar och blomkrukor i flyttlådorna från Hoffan, men inte en enda kastrull eller stekspade. Fick steka bacon imorse med gaffel i teflonpanna............ Skjut mig i hövvet liksom.

 

Hej hej!

 

 

Städtanten är klaar. Städ- och flytttanten kanske.. Städat och åkt med grejer tisd-fred och så med släp med de stora grejerna på torsdag kväll. Fick kramp i underarmar och framförallt händer som sajtan då, och har fortfarande ont. Tungt vare! Fast jag är nog bra svag där. Skulle behöva träna upp uthålligheten där alltså. Klättra lite kanske? .. Nu står allt i kartonger, påsar och högar på nya stället. Typ sängen bara som är som den ska. Så vi har att göra.

 

..Är dock i Hofors nu igen. Däckbyte och införskaffning/hämtning av diverse nödvändiga prylar är det som gäller. Avskyr verkligen alla dessa förbannade ägodelar man har (och tyvärr "behöver"). Hur mycket samlade man på sig i Karlstad egentligen? Förstår inte.. Ska sikta mot att minska ner mer och mer - det ger mig ingenting längre att ha en massa grejs. Bara en massa plock och stress över det. Som tar tid från annat.. sånt som jag vill göra. Vad ger en fin kopp eller burk mig liksom.

 

Har inte tränat sedan joggrundan förra lördagen (!) så idag tvingade jag mig ut. För ja - kör jag uppehåll så får jag tvinga sig. En kort (hade inte tiiid) runda som jag siktade på skulle bli 5 km. Fick dock bara till 4,7 - men det duger det också. En bra tid ändå med bra känsla i kroppen.. Jobbar på löpsteget nu, använda benen på riktigt och så, och det funkar sålänge jag inte är för trött. Märkte direkt på sista kilometern att axlarna drogs fram och spändes fast så att jag får ont och blir stel, och att jag blev mer "sittande" i hållningen (uuugggly). =Jobba på uthålligheten alltså! När man nu ska hinna med det.. Lade till lite styrkeövningar på 15 min också för att väcka musklerna. För imorrn ska jag och Anna testa ett styrkepass utomhus (Stark Ute). Får se hur det går - med min nedsegade kropp - då!

 

Efter en rätt vaken natt (hämtade Björn vid bussen vid halv fyra imorse - och då var man ju hungrig igen så en pizzabit till var ju tvungen att ätas, mm. och vips var det ljust när man somnade), en gårdagsdiet på pizza och snacks - och uppstigning innan 10 idag, trodde jag inte att jag skulle palla någon större fysisk aktivitet. Vi hade tankar på att åka skidor i Högbo men det var ett för stort projekt för en så osäker fysisk känsla i kroppen. Men så fick jag syn på mina "nya" snygga kompressionstights från Casall (köpte dem i höstas, men hann bara använda dem två gånger, sen gick det upp ett jättemystiskt hål, så jag fick reklamera, sen var de slut så jag fick pengar tllbaka istället, och beställa från en annan sida ..blabla) och kände att det kanske skulle funka med en löprunda i solen i alla fall.

 

 

Så jag tog mig ut en sväng, men känslan tidigare stämde, det gick tungt. Avskyr den där känslan - som att kroppen väger bly och benen är stenhårda (på ett negativt sätt). Det slutade på 7 km, 40 min (5.35 min/km-tempo), så det var ju inte så dåligt i mina mått mätt.. Jag tror att jag har dålig koll nuförtiden helt enkelt.. På vad jag orkar, på hur jag ligger i fart och så. Förut joggade jag efter puls, med pulsklocka. Men nu när jag inte har det, utan bara kollar rundan på mobilen i efterhand så får jag gå bara efter hur det känns just när jag springer. Och då är det hur lätt som helst att pressa på lite för mycket ett tag - så att det inte håller så länge. Och så får man sakta ner, och när man vilat upp sig går man (omedvetet) upp igen i fart trots att man borde hålla igen. Som ett värdelöst intervallpass.. - Tightsen var bra i alla fall för den som undrar: bra tryck över lår och rumpa, med rätt grovt - men stretchigt - tyg, som jag ville ha ut av dem.

 

Näe, nu är det dags att ta tag i detta. Bort med några kilon så kroppen blir lättare, ett program att följa där man kan bygga upp och hålla i och styrka för bättre stabilitet i min spagettikropp. ......Hur många gånger har jag skrivit detta nu ..? :)

 

Jaha. Det har ju fungerat relativt bra den senaste veckan med att hålla sig ifrån kolhydraterna - de sämsta av dem i alla fall. Kvällen började med detta;

 

 

snabbtskrivet nuförtiden - vet ju hur många jag gör, och alltid x 3 (inte uppvärmningen eller plusset där nere dock). Det gick helt okej, även om jag är klen utan riktiga peppen man får när man tränar med andra på ett eller annat sätt. (och ja Anna, det är din magövning som jag döpt till "Annas mage", haha)

 

Sen kommer hjärtat hem med detta från jobbet;

 

 

..hmm jahajaja. Det hade ändå blivit svårt sen i påsk. Har ju redan bokat in bland annat fest och sen också bakning av senaste buffés marängbakelser med syster denna vecka. Nya tag framöver. Antar jag. .... Jäklarns högtider.

- Jaa, om dryga fyra minuter kan avgöra en sådan sak så..? Var ute och joggade igår eftermiddag i alla fall. Hade tänkt mig 15 km faktiskt (varför - det vet jag inte, för om man joggar en gång i veckan ..! så ska man kanske inte räkna med vad som helst), jag hoppades verkligen på det, och försökte verkligen tvinga mig själv att ta det lugnt i tempo så att jag skulle orka det (kör man distans så är det ju i prattempo) - men blev riktigt slut och pallade inte mer än drygt 12 km. Uppenbarligen kunde jag inte hålla nere tempot heller.. Skit. För första gången på länge dock utan den minsta smärta i fötter eller annanstans, utan bara i själva musklerna och så, precis som det ska vara. Hurra!

 

När jag stängde av klockan stod den dock på 1 timme och drygt 14 minuter - inte 1:10 som jag såg lite senare att det stod? Funderade vad som ändrats och kom på att det måste vara så att appen nuförtiden reglerar tid och sånt i efterhand efter själva vägmätningen liksom. För som man kan se på kartan nedanför så började den inte mäta direkt (som vanligt..) men tiden började ju ticka direkt. Bra att veta liksom! ............. Undrar hur/om det ändrar tidigare mätta löprundor..........? Riktiga rundan blev i så fall 12,95 km på 1:14:25 ungefär, men jag räknar på det som står i appens resultat. Är ändå nöjd måste jag säga, trots min oförmåga att hålla nere tempot - men nästa pass (som blir om ett par dagar) måste för sjutton bli ett intervallpass. Dags att börja bygga och verkligen jobba nu. Ska försöka få till en PLAN med hjälp av nedskrivna MÅL.

 

Jamen hej eller. Ska snart dra med mig Leia ner till tvättstugan och så  ut en kort runda. Har för tillfället panik över allt, men är ändå ganska lugn. Vi har ju inget boende om några veckor och vet inte riktigt hur man ska bemöta detta. Det ordnar sig ju alltid och i värsta fall drar jag och Leia oss tillbaka till Hofors ett tag medan Björn får hitta något tillfälligt sålänge. Men det känns ju inte heller speciellt kul - att behöva bo hos mamma och pappa, trots att de ju nuförtiden har massa plats i huset.. Och då kommer ytterligare en fråga på det: ska man försöka hitta något boende där, och försöka jobba som semestervikarie på fabriken ännu en sommar? För att få ett jobb här (vilket jag ju måste skaffa i så fall) behövs ju någonstans att bo, och man kan ju inte lita på att det ordnar sig? Kan något bara dyka upp?! Efter alla mejl man skickat till folk som ska hyra ut sitt boende, så får vi alltid svar från dem där det egentligen inte passar.. Där boendet är lite väl långt bort, som visserligen skulle funka om andra saker vägde upp - men vilka inte gör det, där boendet är för dyrt och framförallt: där folk inte vill hyra ut till dem med husdjur. Hyreslägenheter är ju bara att glömma om man inte stått i kö x antal år och köpa? Ska man köpa så tycker jag att man verkligen har förankrat sig och ser en längre framtid här. Och javisst, det skulle jag kunna se framför mig. Men jag skulle också kunna se det omvända framför mig, om något annat skulle dyka upp. Så vad göra? Sommarjobb? Boende? Hjälp? :)

 

Och ja: när det är isblåst, ishalka och horisontellt snöande ute - och när man inte har råd med träningskort så får man träna inne..

 

Är verkligen taggad på att komma igång med ordentligt löpträning nu, men får hålla mig till sånt som funkar med vädret och hemmaträning. Igår blev det ett styrkepass med kettlebellen (8 kg) - dubbel- och enkelhandsswingar, benböj, halo, armhävningar, dips, utfall, magövningar och lite andra kettlebellövningar som jag inte har något namn för. Hade hellre kört riktig styrketräning (få reps, mycket tyngd) men får ju anpassa mig. Så därför gör jag så mycket som möjligt funktionellt (t ex. benöj med axelpress med kb i högsta läget), med kb:en och infoga balans om det går, och också köra med hög frekvens. - Krävs nog en del av en själv om det ska vara effektivt att träna själv hemma och jag är nog inte riktigt där än.. Men har faktiskt lite träningsvärk i rumpa och rygg så nåågot gav det ju. Men längtar så otroligt mycket efter jogg på barmark, gruppträning och riktig stgyrketräning, hoppas det kommer snaaart.

 

Goddagens! Sitter och myzer, med Håkans nya - skitbra - låt, nyduschad, i städad lägenhet med det mesta nytvättat. Mmmmm.  ..Vad är det för fel på en? Jag blir stressad av att ha det stökigt/smutsigt hemma, och kan stressa runt som sjutton bara för det. Glömma bort helt att njuta av "livet" om det är ostädat - trots att det ostädade i sig inte påverkar det som jag annars skulle bli glad av.. Sen är det ju aldrig så himla ostädat att det blir ohygieniskt eller störigt på det sättet. Måste ha något att göra med projicerad stress i kombination med kontrollbehov va? Något sånt.

 

Leia mår mycket bättre! Hon är piggare, klar i skallen och lite mindre svälld kring lederna. Lite stel och stapplig är hon, men det verkar också sakta bli bättre. Vi får ännu inte gå mer än ut på korta "toarundor" med henne, men hon verkar ganska tillfreds med det. Det blir nog en successiv ökning när vi väl får klartecken. I måndags var vi på återbesök (kaosartat: Leia rädd, hon visste ju exakt var hon var och att det inte var det minska kul sist - och veterinären och sköterskan stressade över att Leia var skällig och morrig, med munkorg dock så ingen risk för något (som hon ändå aldrig tidigare gjort heller) - och där stod jag och betraktade spektaklet medan jag försökte hålla styrsel på Leia) och igår fick jag veta att sänkan gått ner från 160 i fredags (eller som högst 190) till 50. Normalt är 20-25 tror jag att hon sa, så det är ju en bit kvar, men ändå! Veterinären tyckte att vi skulle komma in igen på måndag... Vet ju att det är för Leias skull, men kan inte låta bli att tänka att pengarna rinner iväg.. Det hela slutade i alla fall på runt 6000 för oss (och då alltså typ 22 000 totalt), vilket ändå känns rätt "lindrigt", men känner mig orolig nu, då försäkringssumman ju gäller typ per år - och händer något nu så har vi inget sån. Vad kan man göra åt det tro?

 

 

Är i övrigt lite småseg och känner att en förkylning/halsfluss/influensa? skulle kunna utvecklas om jag har otur, så jag tar det lilla lugna med träning. Har sedan joggen, som gick galet dåligt, förra torsdagen fått till ett ok styrkepass och ett riktigt bra yogapass. Tänker sätta igång med något bra och vettigt löpprogram så snart jag känner mig bra - och saker och ting ordnar sig. Har en dryg vecka kvar på fina heltidskursen jag ju går nu - vi har bara snäppet mer än så kvar i boendet här och vet inte vad som händer sen (!) - så jag avvaktar med att slänga på mer grejer att hålla reda på..

 

Joggade precis en kortrunda med Leia, som lunchpromenad och lite kroppshålligång inför helgen. Har kört ett yoga-stretchpass, ett styrkepass och så en kortjogg denna vecka, och nu får torsdag och fredag bli vilodagar. Det blir för slitsamt annars, speciellt för mina stackars armar och axlar som annars kommer att få mjölksyra efter 500 m på tjejvasan annars. Anna frågade om jag ville med på ett träningspass på söder imorgon kväll, och å vad jag vill det, men jag måste vara klok här - det kommer vara nog så jobbigt på lördag, utan ett extra (och nytt träningsslitage i kroppen). Möjligen att det blir ett litet skid/tekniktest ikväll, även om det ju inte finns mycket att göra/jobba på, på den vägen NU - man får liksom ta det man har och göra det bästa man kan av'et. Bara få in lite skidkänsla i kroppen typ.

 

 

Äter en jäklarns god lunch nu också: tortillabröd med philadelphiaost, kallrökt lax, rödlök, ruccola, groddar - och så ett ägg, som ju är världens bästa livsmedel, och som mättar lite extra. - Jag som tjatar om hur jag inte äter mjöl i olika former.. Ja, såhär: Jag försöker undvika det så mycket som möjligt. Men förbud har jag inte. Och som den tacosälskare jag är (minst en gång i veckan) så brukar jag ha tortillas till det varannan gång, för det är ju så de "klassiska svenska" tacosen är som godast - ett fullproppat tortillabröd! Och igår åt vi tacos, och bröd finns såklart kvar. Så ja - ibland får det bli så! Gott som satan. Och uppladdningen inför lördag är ju också smått igång såatte..

 

 

Lördagarna verkar ha blivit min distanslöpdag.. Visserligen inte när jag varit på skidhelg i Hoffan, men annars så. Idag blev det en rätt tråkig, sladdrig och stelslirig runda kring hammarbyhöjden - nackareservaten - hammarby sjöstad. Det landade på 13,5 km på närmare 1 timme, 20 min. Eller ja, på screenshoten står det 13,26, drygt 1h18.5min, men den började ju inte mäta förrän en stund senare, så 240 m kan man nog addera? Såå, 13,5 km i timmen-tempo - det är fint! Men jag känner att jag har hamnat i något halvbekvämt löptempo jag inte riktigt kommer ur. Blir liksom inte snabbare. Samtidigt så är ju fokus just nu inte att bli snabb i löpningen, utan att hålla kondisen, och kanske öka uthålligheten/distansen lite istället. När allt med skidorna är över, och marken blir lite barare igen så sätter jag igång med lite mer seriös löpträning.. Intervaller och sådär. MÅL liksom. Jeeepp. - Har just nu även, väldigt tydligt, kommit in i en period där jag i början av löpningen (kanske 3-4 km) har det jättelätt, sedan möta en liten vägg på ett par km; och om jag kämpar mig igenom den, går det lätt igen sen. VARJE gång. Har varit i andra perioder, där det gått sjukt tungt från början innan det lättat upp efter ett par km, men också perioder där det gått jättelätt i upp till 1 mil, innan jag HELT gått in i väggen och det tagit stopp. Undrar vad såna där "väggningar", perioder osv. beror på?

Lördagen fortsatte med radonmätarinstallering, godmatshopping i sickla, och sedan fiiint mys med finingarna från huset brevid; Vi åkte till söder och skulle äta på svejk! Liite lång kö där så vi gick till ett ställe i närheten och tog en öl under väntetiden. Jag tog någon sorts "svartöl" (mina kriterier till bartendern var mörk och söt), som var sjukt god. Tog väl en kvart att få den för att den skulle hällas upp rätt och stå ett tag och hällas upp mer osv. Den ölen serverades tydligen bara på ett ställe till i hela Sverige också. Fint alltså! Synd man inte minns namnet på den dock.. -Åt godaste jäkla raggmunken med fläsk och rårörda lingon, tillbaka på svejk igen i alla fall!  Nu sitter jag mätt (och törstig som sajtan) i soffan med snarkande vovve brevid, och ska nog kika på första delen av Gengångare på svtplay. Har sneglat på det lite sedan det började sändas, men inte haft lust eller tid. Men fransk spökhistoria lär väl kunna funka va?

Åh - kan inte påstå att endorfinerna sprutar efter denna tenta, som de gjorde efter den förra. Fast nervositeten innan var obefintlig denna gång; tror poängen jag fick på förra steg mig åt huvudet, för såhär slö och lugn inför en tenta har jag aldrig varit.. Det är visserligen bra att vara lugn, men detta var för mycket, det blev på bekostnad av prestationen helt klart, och ett betydligt lägre resultat än sist är att vänta. Det kanske är därför jag direkt satte igång att petnoga-städa när jag kom hem? Torka lister och hela köret. Fixar. Planerar. Skriver inköpslistor. Ojoj. Ska snart skaka ur filtar och milimeterdammsuga. Borde kanske träna ett pass? ..Vi får se. Det är ju ändå fredag.

 

Fick för övrigt till den där löprundan i förrgår i alla fall, 5,3 km på 28 minuter blev det. Gick otroligt lätt trots snömodden. Härligt att det är så, hoppas att det håller i sig. För snart är det tjejvasan, och trots att distansen inte är övermäktig, så blir det helt klart att jobba på att klara sig igenom det utan att ha brutit benet eller råkat döda någon med staven. Ska inför det försöka få till en långlöprunda, ett stretch+yogapass, ett styrkepass och 1-2 teknikpass på skidor (alternativt kortare, snabbare joggrundor) innan dess, det borde bli lagom.

 

Annars funderar jag på hur jag och hjärtat ska göra något "hjärtligt" denna helg. Hann med lite alla hjärtans-mys igår, men ja, sen satt jag ju och segpluggade till 23 ändå liksom, så det räknas inte riktigt. Kanske man ska hitta nåt kul ställe att äta på på söder? Men är inte väldigt södertaggad.. Påväg hem från skolan hoppade jag av vid skanstull för att fixa ett par saker. Kan inte sätta fingret på det, om det är götgatan tillsammans med den fulaste tbanan man sett (delad förstaplats med medborgarplatsens) och det gråa slasket som gör att det bara känns jobbigt att vara där? Kunde andas igen, 5 min bort när jag klev av i hammarbyhöjden. Kanske har torgskräck?? Omedveten torgskräck, det vore väl något.

 

Mmmmmmmh. Äter lchfpizza (med tacofärs på bland annat) och mammas goda surkål som jag fick med mig i söndags. TACK.

 

 

Funderar på att ta en kort löptur senare, men är rätt mör. Vet inte om det är yogapasset igår, eller att just det passet aktiverade någon slitenhet från skidåkningen i helgen (12 km på sladderspår, UTAN fäste + 18 km på fina spår med ypperligt fäste..). Men en 5-km:are klarar man väl alltid? Kanske? Eller också vila idag, och kortjogg imorrn.. Ja, vi får se.

Befinner mig i Hofors över helgen för skidor och fet-myz. Vi kom fram närmare tolv igår kväll, efter en långsam bilfärd. Vad är det med just E4-an och vintern? Så jäkla snöigt, blåsigt och snörökigt där jämt; så fort vi svängde av på riks80 (..vad den nu heter nu?) så blev det lugnt och fint. Jajja - med lite mindre sömn, men istället med en betydligt mjukare kropp kom jag för någon timme sen hem från ett tidigt morgonpass (yoga-90min) på aerostep. Älskar yogan här - instruktören är så otroligt himla bra! Engagerad, rätt från hjärtat, och så luktar jag gott efter en linimentliknande salva som hon smög runt och smorde in våra nackar och axlar med i slutet när vi låg i avslappning - mmm! Om ett tag blir det skidor i snöblåsten, och senare mys med Anna och Selina. JA detta gillas!

 

Sitter här och har tråkigt (hunden och Björnen sover och godisskålen blev tom..) medan jag väntar på att det nyaste Glee-avsnittet ska ladda upp (OBS. inte ner, upp) - kollar såklart streamaaaat. Så jäkla bra att det finns sånt. Så man slipper vara olaglig liksom (?).

 

Sov ut för första gånger på över två veckor inatt i alla fall (hello min nya hjärna) och tänkte att jag ju måste använda min pigghet till att springa. Dock har jag hela veckan, förutom sömnbrist och stress, också haft strulig mage. Är ju redan känslig med mitt "syndrom" så det blir lätt så i stressiga perioder. Iaf, detta ledde (förmodligen) till att jag är ganska svag - liksom, näringsupptaget blir ju inte det bästa - vilket ledde till att löppasset idag blev rätt tungt igen. Det verkar som att, om jag håller en energimässigt relativt låg, konstant fart i någon fysisk aktivitet så funkar det helt okej - men jag har noll explosivitet och så. Det blev att jag fick "sakta ner mig" hela tiden idag.. För jag ville hålla på ett tag, men hade gått in i väggen om jag hållit för hög fart. Är väldigt nöjd över mina 13,5-14 km som det ändå blev (i timmen-tempo), även om jag siktade mot 15. Magontet satte dock igång igen så det var bara att ta sig hemåt. Jäkla skit. Jag vet att många löpare får "löpmage" titt som tätt (dvs. akut behov av en toa - vilket är omöjligt att ignorera om man springer), det är inget ovanligt, men jag brukar faktiskt inte det - om jag inte äter mer kolhydrater. Eller/och som nu, har en sån period - skov kanske man kan säga. Undrar om sånt är kopplat till andra knasigheter som kan komma? Förut hade jag jätteproblem med fötter som domnade bort och halvkramp i vader, när jag sprang - idag var det så nästan hela tiden! Alltså, fick stanna och knyta upp och knyta upp . och nu kan jag allvarligt talat inte gå pga. vaderna. Men det kanske handlar om teknik, och att man håller sämre teknik om man är trött i kroppen? Det låter mer troligt kanske..

 

Är fortfarande ganska "svag" så det blir ännu en soffkväll (så jäkla skönt!) ikväll. Kanske man lyckas få iväg hjärtat på en liten jakt efter chips? Själv kan man ju inte gå liksom.

 

Rotknölarnas guld

Har verkligen fullt upp med skola och "levnadssysslor" just nu, och bara önskar att jag kunde vara ledig för alltid. Men det är spännande och intressant såklart - jag läser ju "mitt" ämne liksom. Men jag har sömnbrist och den där känslan av att man aldrig hinner plugga så mycket man behöver finns såklart. Finns det folk som lyckas undvika den känslan? Hur gör de? Pluggar 14 timmar om dagen? (och resterande 2-3 vakna timmar ägnas åt mat, toa, dusch, städning, tvätt, förflyttning, handla osv. för något annat hinner man ju inte?) Sjukt.

 

Fick faktiskt till både ett långpass löpning (minst 12,5 km iaf? - telefonjäkeln la av) och en längdskidtur (8 km) här i nackareservatet(-en?) i helgen - som önskat. Joggturen gick trögt fartmässigt, men jag kände att jag kunde hålla på läänge, och det var ju det som var meningen.

 

Längdskidturen var så sjukt svår. Bara teknikträning. Spåren går upp och ner och svänger hela hela tiden, inga stakningssträckor alls.. Sladdriga spår som försvinner helt titt som tätt, ploga nerför isiga branta backar - ofta med en kurva längst ner när man har som högst fart osv. Jag ramlade minst fem gånger. En av dem blev en rejäl vurpa med mina ben och armar som flög hit och dit. Är fortfarande öm och blå på höften. Men inte mer än att jag kunde resa mig och åka vidare såklart. ((Tappade dock nycklarna här vilket jag inte upptäckte förrän hemma! Drog i panik ut och letade, fick mycket stöttande ord av snälla folk ute i spåren, och hittade dem tillslut hängandes på en gren vid "vurpbacken"- yey.)) Det märktes verkligen  - nu när inga stödjande spår fanns - att jag inte har någon "kunskap" i utförsåkning alls alltså.. Åkte bakom en tjej som jag snabbt kom ikapp mellan stora nedförsbackarna - men så fort det kom en nedförsbacke så kunde hon utnyttja den så himla mycket bättre, medan jag fick stå och ploga för allt vad jag hade för att inte åka av banan i någon gran eller så.. :) Och det tjänade hon så mycket på att jag adrig kom ikapp helt, trots att jag kom ikapp henne så mycket mellan backarna. Bara som ett exempel på hur kass jag är på det.. Som tur är finns inte ett uns av skämskänsla när man ramlar här. Stockholmarna är verkligen bra på att göra saker - alltså att alla kan/får - det är inte bara de som kan/som hållit på med det sen man var liten t ex- vilket det kan kännas som på en mindre ort. De flesta har byltat på sig täckjackor och tjockbyxor och går och hasar sig fram på skidorna i promenadtakt, står och stapplar, ramlar osv. Det blir som en aktivitet för utevistelse för folk liksom, helt skiljt mot vad det blir när man tränar liksom (då man skulle få rejält ont av sån teknik och svettas ihjäl av så varma kläder typ) - det finns inga fel. Skönt! Fast man får också räkna med en del "störningar"  - såsom trasiga spår, och folk att åka om. Men det ger väl bara mer utmaning. Har aldrig efter ett längdskidspass känt ett sånt extremt sug på att ge mig ut igen för "revansch"träning. - Och så är det en stor jäkla slaskpöl ute nu.........

 

 

Japp, det ER fredagg. Igår körde jag ett lätt styrkepass (hade fokus på coren - har träningsvärk i skuldrorna idag..bra jobbat..) på en timme, som gick sjukt tungt - trodde att jag skulle svimma några gånger, men det genomfördes. Tänker nog att jag ändå bör träningsvila då jag verkar halvt ur form, och vilken dag, om inte idag, är slappdag? Eller slappkväll snarare.

 

I helgen sägs det bli mildare väder, vilket är perfekt då jag vill uuuuut. Skidor eller löpning måste det bli.

Eller båda?

 

Kvällen får bli ungefär såhär..

 

 

Addera ett par filmer, pill med ny dator, naturgodis och -tyvärr då- tvätt, så är slappkvällen i princip komplett.

Hur kan -18 i Stockholm kännas betydligt kallare än -18 i Hofors.. Har det med förväntningar att göra? Fukt i luften? Eller klär man sig sämre (vädermässigt) för att man är här? Det bör ju inte vara så... jag går i smyg och skäms/-skrattar åt stockholmarna (vuxna alltså) som har gummistövlar så fort vädret blir lite "tuffare". Snöar det lite, drar de på sig stövlar - är det kallare, drar de på sig stövlar - osv. Hunter hos de yngre (tjejerna) oftast också. Men har också sett skäggiga professorer påväg till universitetet med stövlar på vid rejäl kyla. Dock inte Hunter. - Har väldigt svårt att förstå det där stövelvalet till sånt väder alltså..

 

Hursom är det en pina att vara ute om man inte har bra med kläder. Men att köra någon sorts träning, där man måste andas mest med munnen, är svårt trots bra kläder. Jag försökte mig på ett kort löppass igår, då det var -13 ute. Tyckte att jag hade en bra fart, men det gjorde riktigt ont i hals och andningsvägarna alltså. Gick inte att skyla med buffen heller då den åkte ner. Tänkte dock att när jag kört såhär hårt så bör jag få en bra tid. Men nej, 5 km på strax under 30 min bara? Det kändes nog som snabbare pga smärtan i hals/bröstkorg, och att det gick tyngre pga det. Hostade konstant ett antal minuter när jag kommit in också.. Avvaktar nog med sånt till en dag med något högre temperatur - man vill ju inte förstöra något därinne, även om det just för mig nog är en lång väg till en riktig skada - men astma eller liknande låter inte speciellt lockande.

 

Idag är jag hemma och pluggar! Laddar för långdag i skolan imorgon, ska städa, och tänkte också försöka mig på ett litet styrkepass.

 

En fröken som är glad att matte också fryser utomhus..

Jomenvisst, det blev att vi åkte hem till Hofors över helgen ändå. Jag hann inte med så mycket mer än skidåkning och plugg, och gosa lite med nya lilla katttjejen som flyttat in hos mamma och pappa. Är så otroligt nöjd över skidåkningen. Inte för att det var något speciellt med den, varken distansen eller tiden, men ja.. ändå. Lördagens skidpass var nog det bästa skidpass jag någonsin gjort, upplevelsemässigt. Det var så sjukt jäkla fint ute i skogen så jag blev helt lyrisk, kunde inte sluta känna glädjekänslor och kolla runt på omgivningen. Blå himmel, strålande sol, bitande kallt utan att man frös, så fort man kom längre upp i skogen/på hyggena så var allt kritvitt och täckt av sån där stor frost, och så blåste det lite smått så det regnade ner glittrande frostflingor - ja sånt som man kanske ser många många vinterdagar här i Sverige, men som aldrig sett så perfekt ut i mina ögon som då, och till de superba ljuden från skidorna och stavarna. Yeey. Hade såklart inte mobilen med heller, bara för det. Vi körde slingan ett varv vardera, lördag och söndag, 18 km stycket. Har börjat staka betydligt mer - och mina axlar, armar, skuldror och min mage säger sig vilja ta någon dags paus från träning nu känns det som. Kanske också låren, ljumskarna och ländryggen också..

 

Lilla missan.

Då var vår lilla skidhelg i Hofors till ända. Mycket trevligt, och fick ut mina två längdskidspass som jag hade bestämt. På lördagen körde vi hela slingan där, vilken är 18 km. Vädret (vilket ju har en stor inverkan på längdskidåkningen) var den dagen mulet, drygt 5 minusgrader och ganska rått i luften. Lagom temperatur alltså - men det där råa gjorde ändå att mina luftvägar tog lite småstryk. Jag var för övrigt väldigt långsam i min åkning - vet inte om jag var trött, hade sämre glid eller bara är kass.. På söndagen var det strålande sol och klarblå himmel, men så stod termometern på -18,9.. Så med min redan slitna strupe kändes det väldigt tveksamt om man pallade sån kyla. Vi avvaktade några timmar, och när det gått upp till -12 typ så åkte vi ut ändå - samma slinga igen. Det var helt otroligt fint - speciellt när vi kommit upp på ett kalhygge efter en dryg mil typ; en stor orangegul sol som lyste upp.. Kallt som sjutton (mina smärtande fingrar började inte tina förrän vid 4 km-skylten), men annars hade jag snäppet bättre bett, och kunde tänka liite mer på tekniken. Totalt 16 km blev det - jag skippade sista "tarmen" (uuh, hemska uttryck) pga. mina halvslitna luftvägar.

 

Björn fotade och filmade mig i alla fall på lördagen, så att jag kunde se mig och min åkning utifrån. Vid stakning är det kanske framförallt att få mer tryck med låren när jag böjer mig (konstigt nog? - men ja.) och också utnyttja överkroppen/magen mer och böja lite till.. och testa mig fram med armar/stavar och se var jag är starkast och får mest tryck. Men mycket av detta vet jag, allt där handlar om att jag är så förbaskat svag bara - att jag inte orkar. - Vid diagonalandet skulle jag nog själv vilja påstå att det bara är frånskjutet som behöver arbetas på. Såklart finns MYCKET att förbättra där också, men om man ska ta fram det, just nu, väsentliga. Och också där handlar det om orken: styrkan, men framförallt uthålligheten, och att jag inte ska komma till mjölksyran så lätt. - Och så är jag rätt rädd/feg i nedförsbackar, speciellt när spåren är isiga och det går galet fort.. (ramlade en gång igår! :)) Tekniken är sådär också, tränade t ex på att byta spår fram och tillbaka också, och det gick halvkasst.. stappligt och skakigt. Allt som allt: jag måste bli bättre på allt. :)

 

Hann med lite av det finaste sällskapet, massa mysig bokläsning, och en hel del sötsaker också..

 

Stakar..

Sedan jag satte igång med träningen igen i söndags har jag fått till några (aningens sega..) pass - såsom yoga/stretch, korta joggpass och så. Igår tänkte jag väcka musklerna till liv, och körde ett styrkepass på en timme, med kettlebell och kroppsvikt. Uppvärmning med dubbelhands- och enkelhandsswing - och lite annat, och sedan de "vanliga" övningarna, som benböj, utfall, marklyft, rodd och sånt för biceps, triceps, mage och vader, fick det bli. Gjorde ett par kettlebellrörelser som jag tycker är särskilt effektiva.. En som jag gillar är t ex "halo" (? - man snurrar kb:n runt huvudet medan man står helt still med huvud och kropp - sjukt bra för axlar framförallt).. Och smärtan idag alltså. Öschhh. Har inte tränat någon "ren" styrka på två veckor, så det kanske inte är så konstigt.

 

 

Vi planerar dock att åka till Hofors på ett kort  "skidläger" i helgen, och jag vill i så fall vila helt imorrn. Därför tog jag, trots värken, ut hunden på ett kortare joggpass nyss; 5 km, drygt 30 min. Förstår inte varför det tog sån tid då det kändes som att jag hade en "bra" fart med min värkande kropp.. Jaja.. Jag är ju knappast i form så atte.. Hoppas jag orkar minst två ordentliga skidpass i helgen i alla fall.

 

Sitter nu och laddar för en dusch och sen mer plugg, genom att poppa Alphaville och dricka en smoothie.. Går okej.. Smoothien gjord på en blodapelsin, halv banan, kanske en liten dl mjölk och en skvätt grädde - och är verkligen god. Den sura apelsinen tillsammans med det gräddiga blir verkligen bra, tro det eller ej.